Rots hos häst

Förekomst

Rots, eller ”glanders” som är det engelska namnet på sjukdomen, är känd sedan antiken. Sjukdomen finns inte i Sverige eller Europa. Däremot var rots vanlig i Europa under första världskriget. Bakterien Burkholderia mallei, som orsakar rots, användes då i biologisk krigsföring och många hästar och människor drabbades. Sjukdomen utrotades i Europa, Australien och Nordamerika genom tester, importkontroll och avlivning av smittade djur. Trots detta har rots de senaste decennierna påvisats sporadiskt hos hästdjur i länder som tidigare ansetts som fria.

Hästar som reser från områden där fall förekommer riskerar att sprida smittan . Sjukdomen betraktas därför åter som ett visst hot. Känsligast för infektionen är åsnor och mulor och därefter hästar, men flera andra djurslag kan infekteras, så som kameler, små idisslare, vilda kattdjur, björnar och hunddjur. Vid experimentell infektion var marsvin och hamstrar känsliga medan nötkreatur och grisar var mer resistenta. Även fåglar anses resistenta.

Länder i Mellanöstern (som Iran, Kuwait), Asien (Kina, Nepal och Indien), Afrika (Ghana och Eritrea) och Sydamerika (Brasilien) har löpande sporadiska fall av rots hos framför allt hästdjur, men även hos vilda djur och kameler (WOAH).  Närmare Europa så har rots rapporterats i Turkiet senast  2019 och 2020. Under 2014 testade en häst positivt vid exportkontroll i Tyskland (källa OIE).

Symptom

Symptombilden är från tre huvudsakliga områden:

• Hudform (”farcy”)
• Lungform
• Näshåleform

Kliniska fall är ofta en kombination av de tre formerna och kan vara subakuta till akuta och kroniska. Nasal- och lung-form tenderar att vara akut, medan hudformen är en kronisk process. Åsna och mula utvecklar oftast akut form, om än mulor verkar vara något mindre känsliga, med långsammare sjukdomsutveckling, jämfört med åsnor. Djur med akut form dör oftast inom några dagar till veckor. Hästar utvecklar vanligen kronisk form.

En latent form av rots med symtom som näsflöde och andningssvårigheter har också beskrivits.  

Tidiga symtom kan vara ospecifika, till exempel tunt, seröst näsflöde, avmagring, nedsatt aptit och ödem. Därefter blir näsflödet tjockare, mer mukopurulent och käklymfknutorna kan bli förstorade.

Hudform (”farcy” på engelska)

• Upphöjda, runda, fasta hudknutor med varbildning (bölder, noduler) längs lymfbanorna.
• Bölder som spricker upp med fistlar i huden och läker långsamt.
• Infektiösa knölar (granulom) i inre organ så som lever och mjälte.
• Hosta och feber, lymfknuteförstoring och ledsvullnad förekommer.
• Sjukdomen kan gå i skov i en kronisk process.

Näshåleform

• Hög feber, aptitlöshet.
• Ansträngd andning och hosta.
• Varigt och tjockt gulgrönt (mukopurulent), llaluktande, och ibland blodtillblandat näsflöde.
• Varig vätska från ögonen.
• Knölar som spricker till sår i nässlemhinnan, läker så småningom med typiska stjärnformade ärr.
• Ansvällda lymfknutor i huvudet,  kan spricka och utsöndra var.
• Den nasala formen sprids ofta till lungorna.

Lungform

• Feber, aptitlöshet, ansträngd andning och torr hosta.
• Varierande grad av kliniska symtom, från milda till kraftiga.
• Knölar (noduli) och/eller bölder i lungorna.
• Diarré och ökad urinproduktion (polyuri) förekommer och leder till gradvis försämrat tillstånd.
• Akut lunginflammation med hög feber och septikemi leder ofta till döden.
• Kroniska fall visar olika grad av andningssvårigheter, avmagring och glanslös hårrem.

Differentialdiagnoser

Eftersom sjukdomen normalt inte finns i Sverige eller Europa behöver en häst som visar vissa av sådana symtom som beskrivs ovan oftast inte provtas för rots. Men om hästen också har en historia av kontakt med länder där sjukdomen finns kan det behöva utredas. Observera att vissa av sjukdomarna nedan också är exotiska/anmälningspliktiga.  

Några differentialdiagnoser till rots kan vara:

• Kvarka (Streptococcus equi ssp equi), med bölder i huvudets lymfknutor
• Ulcerativ lymfangit (Corynebacterium pseudotuberculosis). Liknande knölar som vid hudformen av rots utvecklas längs med lymfbanorna, men framför allt på benen. Bölderna spricker och tjockt, mörkt, blodblandat var utsöndras.
• Epizootic lymphangitis (Histoplasma farciminosum). Knölar i huden längs lymfkärlen som spricker upp till variga sår.
• Botryomykos, orsakas av bakterier, vanligen Staphylococcus aureus, men även streptokocker och Pseudomonas aerigunosa m fl., Lokal, lågvirulent granulomatös infektion i hud och underhud, eventuellt i samband med en hudskada.
• Sporotrikos, (svampen Sporothrix schenkii, kan drabba flera djurslag och människa (”rose gardener´s disease”). Hud-, lung- och spridd form.
• Tuberkulos (Mycobacterium tuberculosis)
• Falsk rots eller melioidos (Burkholderia pseudomallei)
• Andra bakteriella infektioner, t ex streptokocker, Rhodococcus equi, Pasteurella eller Mannheimia.

Rots orsakas av bakterien Burkholderia mallei. Vid odling, som görs i säkerhetslaboratorium, ses grå halvgenomskinliga kolonier utan lukt eller pigment. I mikroskop ses små, kockoida och orörliga gramnegativa stavar som uppträder i par eller buntar.

Smittvägar

Bakterien är mycket smittsam och sprids via direkt och indirekt kontakt med infekterade hästdjur. Infekterade djur kan utsöndra bakterien sporadiskt eller kontinuerligt i kroppsvätskor, träck och utandningsluft. Den vanligaste smittvägen anges vara intag av foder eller vatten, som kontaminerats med luftvägssekret.  Bakterien kan också spridas via sår i huden, slemhinnor, luft, eller kontakt med redskap och utrustning, och karnivorer kan smittas genom att äta infekterat kött. Det finns även rapporterat om venerisk smitta från hingst, samt vertikalt från sto till föl.

Hästar kan gå många år med kronisk, subklinisk infektion vilket gör dem till osynliga smittspridare Dålig hygien, överbeläggning, stress och nedsatt immunförsvar på grund av samtidig parasitinfektion anses vara riskfaktorer för ökad smittspridning.

Patogenes

Smittämnet kommer in i kroppen via slemhinnorna. Sjukdomen kan utvecklas mycket akut eller med kroniskt förlopp. Inkubationstid varierar från några dagar till flera månader, men i många fall ses kliniska symtom 2 till 6 veckor efter infektion.
Akut utveckling med hög feber och lunginflammation utvecklas framför allt hos åsna och mula och de dör vanligen inom några dagar. Hos häst har sjukdomen oftare ett kroniskt förlopp.

Diagnos

Skulle klinisk misstanke om rots uppstå, ska man som veterinär isolera djuret och direkt ta kontakt med länsveterinären samt tjänsteman i beredskap på Jordbruksverket eller SVA för att diskutera fortsatta åtgärder. Rots är en zoonos och kan således smitta till människor både direkt och indirekt. Skyddskläder med handskar och ansiktsskydd ska användas för den som hanterar djuret och inga prover ska tas innan man fått instruktioner om hur det ska gå till.

Om det blir aktuellt att ta prover på inrådan från myndigheterna kan det röra sig om blodprov för serologi eller prover för att påvisa bakterien. 

Provtagning

För analys av icke sjukt djur vid export eller import tas blodprov i rör utan tillsats för serologi.

Vid provtagning där misstanke om sjukdom föreligger tas inget prov innan myndighet anvisat hur det ska tas, packas och skickas. Det är en allvarlig zoonos så provtagaren ska skydda sig enligt rekommendation som ges i samband med provtagningsanvisning.

Behandling

Behandling är inte aktuellt under svenska förhållanden. Djuret tas om hand enligt myndigheternas anvisning.

Isolering

Isolera djuret direkt och rapportera omgående till myndigheter enligt författning SJVFS 2021:10 K12, vid misstanke om rots. 

Stallrengöring och desinfektion

Myndigheternas riktlinjer avseende stallrengöring och desinfektion ska följas.

Profylax

Karantän och testning av hästar som kommer från endemiska områden är nödvändigt för att kontrollera sjukdomen. Det finns inget vaccin mot rots.

Prognos

Dålig. Djuret bör avlivas.

Zoonosaspekt

Bakterien är mycket smittsam till människa. Vid misstanke måste säkerhetsåtgärder vidtas vid hantering av djuret. Kontakta smittskyddsläkare vid misstänkt fall eller tror att du har blivit exponerad för smittan. Prov från misstänkt smittade djur och människor ska hanteras i säkerhetslaboratorium för att undvika smitta till laboratoriepersonal.

De sporadiska fall som diagnosticerats hos människa har varit veterinärer, djurvårdare, djurägare och laboratoriepersonal. Se vidare information om rots hos Folkhälsomyndigheten.

Vad säger lagstiftningen?

Rots är en förtecknad sjukdom, kategori A, i Animal Health Law i EU. Misstanke om en sjukdom i kategori A eller om en sådan påvisas ska anmälas omedelbart. Kategori A-sjukdomar ska utrotas omedelbart om de skulle dyka upp.

Sjukdomen är anmälningspliktig i Sverige (SJVFS 2021:10 K12 [pdf]) och allvarlig för både människor och hästdjur. Skulle klinisk misstanke om rots uppstå, ska man som veterinär omgående isolera djuret och ta direktkontakt med länsveterinären samt tjänsteman i beredskap på Jordbruksverket eller SVA för att diskutera fortsatta åtgärder.

Kontakt med smittskyddsläkare tas för råd och åtgärder gällande personer som har hanterat och/eller ska hantera djuret. Inga prover tas förrän man fått instruktioner om hur det ska gå till, eftersom det är hög risk för zoonotisk smitta.