Stelkramp hos får och get

Stelkramp hos get, filmad i Uganda av Ylva Persson, SVA.

Förekomst

Clostridium tetani är en jordbakterie som finns över hela världen, särskilt i odlad jord och i varmare länder. Stelkramp förekommer sannolikt sporadiskt i Sverige, men förekomsten är osäker. Unga djur anses vara mycket känsliga för stelkramp. Inkörsporten för bakterien är sår med nekros, främst djupa sticksår som med sin anaeroba miljö gör att bakterien trivs.

Symtom

Stelkramp inleds med stelhet. Andra symtom är kramper, opistotonus och svårigheter att öppna djurets mun. Det blir liggande och dör sedan på grund av kvävning i anslutning till krampanfall några dagar efter symtomdebuten.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Clostridium tetani

Infektionsport

Sår (till exempel vid öronmärkning).

Spridning i djuret

Bakterien frisätter neurotoxin, som når CNS via perifera nervbanor. Död några dagar efter symtomdebut på grund av kvävning.

Smittvägar

Clostridium tetani är en jordbakterie som finns överallt.

Immunitet

Fatal infektion.

Överlevnad

Sporer av Clostridium tetani kan överleva i jord i många år.

Inkubationstid

En till tre veckor.

Provtagning och diagnostik

Klinisk bild. Många gånger har såret som var inkörsport redan läkt.

Behandling och profylax

Det finns ingen erfarenhet av behandling av stelkramp hos får eller get i Sverige, men följande finns beskrivet för häst och kan eventuellt prövas för får:

• Mörk och tyst omgivning och lugnande medel för att uppnå muskelavslappning.
• Mjukt underlag, för att underlätta för fåret att röra sig och för att undvika liggsår.
• Åtgärda eventuell infektion, exempelvis genom kirurgisk upprensning av död vävnad, lokal desinfektion och allmän penicillinbehandling. Clostridium tetani är penicillinkänslig, men sporer påverkas inte och i nekrotiserad vävnad kan det vara svårt att komma upp i tillräcklig dos på grund av dålig blodförsörjning.
• Neutralisera obundet toxin. I internationell litteratur finns det beskrivet att tetanusserum med antitoxin (antikroppar; antiserum) kan fungera på får. Behandling med tetanusserum ska påbörjas så fort som möjligt, då endast det obundna toxinet kan bindas till antitoxinet. Toxin som redan bundits till nervsystemet kan alltså inte påverkas och ju mer bundet toxin desto värre symtom.
• Tillse att fåret får i sig näring och vätska. Många drabbade får kan inte själva äta och dricka på grund av de toniska kramperna i musklerna.
• Vaccinera fåret direkt, så att det egna immunförsvaret kan börja arbeta. Är fåret vaccinerad tidigare går det snabbare att få upp immunförsvaret än om den är helt ovaccinerad.
• Prognosen är alltid avvaktande och fåret kan behöva avlivas av djurskyddsskäl.
• Stelkramp förebyggs effektivt genom vaccinering. Vidare är det viktigt att hålla en god hygien vid öronmärkning till exempel.