Streptotrikos hos häst

Förekomst

Streptotrikos är en relativt vanligt förekommande hudsjukdom hos hästar i hela världen. I tropiska och subtropiska klimat orsakar streptotrikos i allmänhet allvarligare angrepp. I Sverige förekommer streptotrikos oftast under höst och vinter. Framför allt drabbas hästar som blivit blöta av regn och/eller när fukt stängts inne under täcken. Kopplingen till fukt gör att sjukdomen också kallas regnskållor.

Även nötkreatur, får och get kan drabbas av streptotrikos. Hos får kallas den ”Lumpy wool disease”, eftersom ullen tovar ihop sig och ger ett smutsigt intryck. Under ullen finns då vätskande krustor (sårskorpor). Många andra djurslag, som exempel katt, hjortdjur, kamel och en del vilda djur kan också drabbas, fast det är mer ovanligt.

Symtom

Inkubationstiden som anges i litteraturen varierar från dagar till veckor. Typiska symtom för streptotrikos hos häst är sårskorpor (krustor), som ibland kan flyta ihop och breda ut sig över stora kroppsytor. Det börjar med fasta och välavgränsade upphöjningar i huden (papler) som utvecklas till ytliga varblåsor (pustler) som sedan spricker. Det bildas hårlösa, ofta blanka och rodnande, kratrar i huden som kan vara fyllda med var. Förändringarna kan vara såriga och smärtsamma i början, för att i ett senare skede bli mer diffusa med hårlösa torra fläckar. Över förändringarna finns ofta krustor eller skorpor av intorkad sårvätska och hopklibbat hår (”penselliknande”). Hudförändringarna kan vara svåra att se på avstånd, men om man stryker handen över hårremmen kan de kännas. 

Vanligast är att överdelen av kroppen angrips, men även skenben och karleder kan drabbas. Vid hudinflammationer på benen (”mugg” eller ”rasp”), kan svullna ben och hälta förekomma. När streptotrikos ses på vit, opigmenterad hud kan det vara kopplat till sekundär solöverkänslighet (fotodermatit). Fotodermatit kan i sin tur vara utlöst av giftiga (fototoxiska) ämnen från exempelvis växter. I undantagsfall kan hästar med utbredda förändringar vara allmänpåverkade och visa minskad foderlust, viktminskning och förstorade lymfknutor. Om sekundärinfektion tillstöter med andra bakterier, som stafylokocker eller streptokocker, blir symtomen i allmänhet mer påtagliga.  Två olika typer av sjukdomen är beskriven i litteraturen, en för vinterpäls och en torrare variant, mer typisk för sommarpäls.

Vinterpäls:

Hårremmen blir matt och krustor (skorpor) känns i huden. Om krustorna pillas bort lossnar även håren i penselform och en liten krater uppträder, inte sällan med blod i botten. Ofta ses även vitgult var i änden på krustan. Vid utbredda förändringar är krustorna och pälshåren ofta hopklibbade och ömmande. Krustor stora som handflator eller större kan lossna.

Sommarpäls:

Förändringarna är inte lika utbredda som vid vintervarianten. Krustorna är också torrare och mindre i storlek, inte mer än ett par millimeter. Pälsen kan ge ett matt intryck. Då hästen borstas eller ryktas är det lätt att håren lossnar och hårremmen ser "maläten" ut.

Smittämne

Dermatophilus congolensis är en grampositiv, trådbildande, förgrenande bakterie som tillhör streptomyceterna. De hyfliknande förgreningar kan misstolkas som svamp, men det är alltså en bakterie. Den är fakultativ anaerob, vilket innebär att den kan klara sig i syrefattig miljö. Bakterien är en så kallad opportunist, vilket betyder att den kan finnas på hästens hud utan att orsaka symtom.

Smittvägar

Spridning av bakterien sker då krustorna blöts upp och så kallade zoosporer frigörs. Dessa kan smitta till andra hästar via direktkontakt, men även indirekt med fuktdroppar i luften (aerosol eller droppsmitta) eller via ryktdon, borstar, maskinsax eller annan utrustning. Eftersom det oftast krävs även andra faktorer för att det ska bli en infektion med D. congolensis är sjukdomen inte lika smittsam som till exempel ringorm. Zoosporerna kan överleva i torkade krustor på eller utanför djur i åratal.

Patogenes

Fukt gör att hudens ytlager luckras upp och mikroskador uppstår. Mikroskadorna tillsammans med de enzymer som bildas av D. congolensis bryter ner hornlagret i huden vilket gör att infektionen kan utvecklas. Fukten och värmen från djuret gör att bakteriefilament bildas från de rörliga zoosporerna och sedan penetreras överhuden (epidermis) och hårsäckarnas (hårfolliklarnas) rot.

En inflammation utvecklas i huden med vätskeansamling (ödem) och ansamling av neutrofila granulocyter (vita blodkroppar). Mikrobölder (abscesser) bildas ytligt i överhuden  och runt hårfolliklarna. Nytt hornämne (keratin) bildas under sårvätskan (exsudatet) inom 36 timmar.

Bakterien invaderar även det nybildade hornlagret, och en tjock skorpa eller krusta med olika lager av exsudat utvecklas. Skorpan består av neutrofiler och förtjockad hud med normala eller onormala hudceller eller keratinocyter (även  kallat orto- och parakeratotisk hyperkeratos). Det leder till en hudinflammation med ökad cellnybildning samt att serumvätska sipprar ut genom blodkärlsväggarna (så kallad proliferativ, exsudativ dermatit), vilket visar sig som upphöjda, hårlösa, rodnande och ibland vårtliknande (papillomatösa) skador som täcks av tjocka, gulbruna och förhornade (keratiniserade) krustor.

Diagnos

Matt hårrem och krustor på speciellt utsatta områden, till exempel överdelen av kroppen, är typiskt för sjukdomen. Diagnosen kan ställas genom odling på specialmedium och direktmikroskopi av krustor som trycks mot ett objektglas och färgas in med till exempel metylenblått. I mikroskop ses bakterieformationer som beskrivs som myntrullebildningar eller järnvägsräls. Vid SVA utförs endast odling.

Differentialdiagnoser 

Ringorm har liknande symtom och är därför den vanligaste differentialdiagnosen till streptotrikos. Andra bakteriella hudinfektioner kan också likna streptotrikos. Hästar som endast drabbas av infektion (dermatit) på vita hudområden bör utredas för möjlig leverpåverkan eller känslighet för solljus (fotosensibilitet). Både leverpåverkan och fotosensibilitet kan orsakas av  växtförgiftning.

Även en del icke infektiösa hudsjukdomar kan beaktas, som insektsbett och överkänslighet mot dessa (till exempel sommareksem), samt en del mer ovanliga som pemfigus, kontaktdermatit och eosinofil follikulit. Pemfigus och eosinofil follikulit kan vara svåra att diagnosticera, så en veterinär som är specialiserad på hudlidanden (dermatolog) kan behöva anlitas. Om hudskadorna sitter på bakbenens framsida i höjd med skenbenet kan ”cannon keratosis” (även kallad ”cannon dermatitis”) vara en alternativ diagnos. Det är en mjällande process med viss krustabildning, men utan inflammation eller infektion. Orsaken är inte känd men tros vara multifaktoriell, eventuellt med genetiskt inslag. 

Om klåda förekommer är någon av följande diagnoser tänkbara. Löss, som ger hårlösa fläckar och ”maläten” päls, ofta i kombination med klåda. Vid hudutslag på benen, även det ofta med klåda, är benskabb orsakad av en tänkbar differentialdiagnos. Sår i huden som inte läker och eventuellt kliar kan vara ”sommarsår” infekterade av Habronema. Sarcoptesskabb kan ge kraftig klåda och sårbildning

Provtagning

Se även provtagningsinstruktioner för Dermatophilus congolensis. För analys (odling) behövs krustor från infekterat område. ”Dutta” först med sprit på ovansidan av krustorna och låt det dunsta. Därefter tas rikligt med krustor till ett rent rör. Till röret tillsätts någon enstaka droppe koksaltlösning, eftersom krustorna behöver lite fukt under transport till laboratoriet. För mycket tillsatt vätska kan resultera i mögelöverväxt, vilket förstör odlingen. Röret försluts väl.
Har man en bredare frågeställning vid hudproblem kan det behövas olika provmaterial för bästa undersökning. Se nedan och under Analyser på vår webb.

• Streptotrikos– en droppe koksalt tillsammans med många krustor (1-2 matskedar).
• Dermatofyter (ringorm) - skickas torrt, många krustor, hår och hudflagor, från utkant av lesionen.
• Bakteriologisk undersökning- Använd eSwab eller provtagningspinne avsedd för bakteriologisk odling, med eller utan kol.
• Jästsvamp är ytterligare en frågeställning hos hästar med långvariga hudproblem. Jästsvamp kan växa ut från alla tre provmaterial beskrivna ovan, så ytterligare prov behövs inte. Ange på remissen att analys för jästsvamp önskas.

Behandling

Obehandlade, lindriga fall av streptotrikos spontanläker oftast på två till tre månader.

Det viktigaste är att hålla huden torr. Det fungerar både som förebyggande och behandling.

Om ytterligare behandling anses nödvändig rekommenderas lokalbehandling framför allmän behandling. Drabbade hudområden tvättas försiktigt, men noggrant, med mild desinfekterande lösning som får ligga kvar på huden i minst en kvart. Klorhexidin (2-4 procent), benzoylperoxid (2,5-3 procent) eller jodlösningar kan användas. Lossa löst sittande krustor efter uppblötning men riv inte loss dem, då det kan orsaka ökad inflammatorisk reaktion och kan vara smärtsamt. Om det finns många och hårda krustor kan mjukgörande behandling med salicylsyrevaselin (2 procent, 30-60 minuter) användas innan tvätt.

Efter tvätt torkas päls och hud noggrant. Hårtork på lägsta effekt kan användas. Tvätten upprepas varje eller varannan dag tills infektionen läkt av.

Handdesinfektion före och efter behandling är viktigt för att undvika smitta till andra hästar. Vid sårtvätt och hantering av material som använts för sårtvätt kan engångshandskar användas som extra skydd. Handskar och övrigt material som använts ska slängas direkt i brännbara sopor.

Om hästen är allmänpåverkad eller visar påtaglig smärta kan antiinflammatoriska preparat användas. I svåra fall kan antibiotika tre till fem dagar övervägas, men effekten av allmänbehandling är omdiskuterad. Bakterien är penicillinkänslig.

Vita hudområden som drabbats behandlas som ovan, men hästen bör även skyddas för direkt solljus, framför allt under sommarhalvåret. Solskyddsfaktor 15 eller högre stryks på vita hudområden vid utevistelse. Om orsaken beror på underliggande sjukdom, till exempel fotosensibilitet, måste det utredas och åtgärdas. Försök att identifiera och eliminera eventuell tillgång till växter som kan utlösa fotoöverkänslighet.

Om möjligt, undvik bandage eller benskydd vid hudförändringar på benen. Rengör benskydden invändigt efter användning och torka dem innan de ska användas igen. Bandage kan förvärra sjukdomen genom att huden förblir fuktig och vätskeutträdet ökar.

Isolering

Kontaktisolera drabbade hästar. Tvätta händerna efter kontakt med en drabbad häst. Dela inte utrustning mellan hästar. Smittan ger sällan symtom hos alla hästar i ett stall, vilket kan bero på varierande känslighet för bakterien  eller att de skyddats mot fukt och mikroskador i huden.

Stallrengöring och desinfektion

Krustor och allt material från sårrengöringen läggs direkt i förslutna påsar och kastas i sopkärl. Ordentlig rengöring av ytor som kommit i kontakt med smittade hästar rekommenderas. Rengöring av utrustning (som sadlar mm) och tvätt av täcken ingår också i saneringsplanen. Zoosporer kan överleva länge i miljön.

Se även ”Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar – häst” 

Profylax

Streptotrikos hör ihop med fukt, så strategin mot infektionen är att underlätta för hästen att hålla sig torr.

• Undvik fuktiga beten samt fukt i stallar. Under perioder med ihållande regnväder måste hästen få torka emellanåt.
• Byt täcke eller ta av utetäcket när hästen tas in. Låt hästen torka innan nytt täcke läggs på. Täcken som är fuktiga på insidan kan förvärra problemet.
• Håll ströbäddar rena och torra.
• Låt varje häst ha egna ryktsaker. 

Prognos

Prognosen för tillfrisknande vid streptotrikos är mycket god.

Zoonosaspekt

Streptotrikos kan undantagsvis smitta till människa när man hanterar angripna djur. Rapporter om streptotrikos hos människa är dock mycket få. Handhygien efter skötsel av smittade djur rekommenderas.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Vanliga frågor och svar