Ulcerös dermal nekros (UDN) hos fisk
Sjukdomen är beskriven redan 1870 på vildlax från brittiska öarna. I Sverige och Norge påvisades UDN på 1970-talet och liknande sjukdomstillstånd har också beskrivits hos laxfisk i Finland.
Förekomst
UDN drabbar främst lax och havsöring, men kan även drabba andra laxfiskarter. Sjukdomen uppträder framförallt hos lekvandrande laxfisk och har påvisats i flera älvar utmed svenska Östersjökusten och västkusten. Sjukdomsutbrott har hittills uppträtt oregelbundet med några få till ett flertal års mellanrum.
Symtom
Drabbade fiskar uppvisar först ytliga hudskador i form av flera centimeter stora cirkelrunda huderosioner på framförallt huvudet, men även på kroppen. Huderosionerna blir ofta sekundärt infekterade med svamp/algsvamp, vilket resulterar i att fisken också får ludna vita eller brunaktiga fläckar på huvud och kropp.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Okänd.
Infektionsport:
Huden.
Spridning i djuret:
Allmän infektion av hud.
Smittvägar:
Okända.
Överlevnad:
Okända.
Provtagning och diagnostik
För diagnos kontakta SVA för detaljerade instruktioner. Möjliga prover att skicka kan vara:
- Levande eller nydöd fisk (kyld)
- Eller formalinfixerat hudprov som tas från gränsområdet mellan sjuk och frisk hud. Båda delarna måste finnas med för att man ska kunna göra en bedömning. Observera att prov ej ska tas från svampinfekterat hudområde.
Prover skickas till SVA, sektionen för fisk. Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov är på väg. Provsvar kan ta upp till 3 veckor beroende på diagnostisk metod.
Behandling och profylax
Lekvandrande avelsfiskar kan profylaktiskt behandlas med formalinbad (korttidsbad, cirka 40–60 minuter) för att minska risken för uppkomst av UDN och sekundär svampinfektion.
SVA:s analyser
Histopatologisk undersökning, max 3 organ per fisk, mikroskopi
Senast granskad 2024-04-09