West nile-feber
Andra namn: Nilfeber West Nile Fever WNF
West nile fever eller nilfeber är en virussjukdom som primärt förekommer hos fåglar men som också kan smitta häst och människa. Viruset sprids mellan och från fåglar via myggor men smittan kan inte spridas vidare från människor eller hästar. Många hästar som smittas av West Nile-virus får antingen inga symtom alls eller enbart övergående feber och tillfrisknar då oftast komplikationsfritt. I enstaka fall kan infektionen utvecklas till svår hjärninflammation. West nile-virus har hittills inte påvisats i Sverige.

Förekomst
Europa
I Europa förekommer west nile-virus (WNV) i flera länder, tidigare sågs fall främst i sydöstra Europa men sedan 2018 rapporteras fall av sjukdomen även i nordligare länder, till exempel Tyskland. Fallen ses vanligen från juli till oktober, då myggorna (vektorerna) är som mest aktiva.
USA
År 1999 rapporterades nilfeber för första gången hos människa och häst i östra USA inom några få år spreds virus med vilda fåglar över hela landet. Sedan 1999 har sjukdomen rapporterats hos mer än 27 000 hästar i USA. Majoriteten av fallen inträffade under den stora spridningen 2002 då nära 16 000 fall rapporterades. I USA rekommenderas att vaccination mot sjukdomen ska ingå i den grundläggande vaccinationsstrategin för hästar i de områden där WNV förekommer.
Symtom
Många hästar som smittas av west nile-virus får antingen inga symtom alls eller enbart övergående feber och tillfrisknar då oftast komplikationsfritt. Endast en liten andel av de smittade hästarna utvecklar allvarlig sjukdom med neurologiska symtom, vilka karakteriseras av:
- Plötsliga problem med balans och styrka
- Förändrad vakenhetsgrad, antingen hyperreaktiva eller visa dämpad vakenhetsgrad.
- Ofrivilliga muskelrörelser i form av darrningar/ryckningar i huden i huvud- och halsregionen
- Förlamningar i ansikte, svalg och ett eller flera ben
- Cirkelgång, vinglighet eller så kallat ”head pressing” (hästen står och trycker huvudet mot väggen)
Av de hästar som utvecklat svårare symtom kan dödligheten uppgå till en tredjedel. Det är vanligt att hästar med svårare symptom behöver avlivas av djurskyddsskäl. Detta då kraftiga neurologiska symptom och förlamningar gör det omöjligt att på ett bra sätt vårda de sjuka hästarna.
Smittämne
West nile-virus tillhör gruppen Flavivirus. Andra exempel på sjukdomar orsakade av flavivirus är fästingburna TBE, som finns i Sverige, samt exotiska sjukdomar som japansk encefalit, denguefeber och gula febern.
Smittvägar
West nile-viruset är ett vektorburet virus som sprids via blodsugande myggor. De naturliga bärarna och reservoaren för west nile-virus är vilda fåglar. Fåglar är också de enda djuren som får tillräckligt höga virusnivåer i blodet för att smittan ska kunna spridas vidare med myggor. Övriga djurarter förefaller ha så låga virusnivåer i blodet att de inte bidrar till vidare smittspridning via vektorer (myggor). Både häst och människa betraktas som så kallade ”dead end hosts” vilket betyder att de inte kan sprida smittan vidare, varken via vektorer eller direktkontakt.
Virus kan dock spridas mellan människor med blodtransfusioner och organdonationer. I länder där sjukdomen förekommer finns screeningprogram för att undvika sådan smittspridning.
Inkubationstid
Inkubationstiden är vanligen sju till tio dagar, men kan sträcka sig från tre upp till femton dagar.
Patogenes
West nile virus sprids mellan individer via blodsugande myggor. Hästar kan smittas om de blir stuckna av en infekterad mygga. Från myggans bettställe sker en spridning av viruset till lever och njurar där uppförökning av virus sker. Virus kan sedan sprida sig vidare till centrala nervsystemet där en inflammation i hjärnan, en nonpurulent encefalit, kan utvecklas. Hos häst förblir virusnivåerna i blodet så låga att återinfektion av myggor inte kan ske.
Diagnos
Diagnostiken grundar sig ofta på symtom och att antikroppar mot west nile-virus påvisas med serologi (ELISA som påvisar tidiga antikroppar, IgM och de antikroppar som kommer lite senare, IgG) i serum. Man kan även påvisa smittämnet med PCR-analys av ryggmärgsvätska eller i hjärnvävnad från obduktionsmaterial.
Provtagning
Eftersom west nile-feber är en epizootisjukdom ska misstanke om sjukdom anmälas och SVA kontaktas inför eventuell provtagning.
Antikroppar mot west nile-virus kan påvisas i serum (blodprovsrör utan tillsats).
Avlidna/avlivade hästar kan provtas vid obduktion. I hjärnvävnad kan virus påvisas med den molekylära metoden PCR.
Behandling
Det finns idag ingen fungerande specifik behandling mot west nile-feber. Sjukdomen hanteras i likhet med många andra virussjukdomar, med understödjande behandling.
Isolering
En häst som insjuknar av west nile-virus behöver inte isoleras i syfte att förhindra vidare smittspridning. Detta då hästar har för låga virusnivåer i blodet för att kunna sprida smittan vidare. Eftersom west nile-feber är en epizootisjukdom är det Jordbruksverket som beslutar om eventuella restriktioner.
Stallrengöring och desinfektion
Då smitta inte sprids från miljön utan via myggor är någon specifik stallrengöring därför inte nödvändig vid eventuella infektioner med west nile-virus.
Profylax
Vaccinering är det mest effektiva skyddet mot west nile-feber hos häst. Det är tillåtet att vaccinera hästdjur mot west nile-feber i Sverige, trots sjukdomens status som epizootisjukdom (SJVFS 2021:14). I länder där sjukdomen förekommer och där man känner till att smitta finns hos myggor i omgivningen rekommenderas att hästar vaccineras.
Där smittan finns gäller också att minska förekomsten av myggor och hästars exponering för insektsbett. I dessa områden rekommenderas därför att hålla hästar inne under de timmar på dygnet när myggen är mest aktiva, använda myggrepellerande medel samt att förse stallets fönster/dörrar med myggnät. Det är även bra att minimera platser som kan fungera som en kläckningsplats för nya myggor. Detta görs genom att regelbundet byta dricksvatten i hinkar och kar och genom att krukfat, skottkärror, fågelbad och andra typer av behållare töms ofta.
Prognos
De flesta hästar som drabbas av west nile-feber får inga symtom alls eller enbart övergående feber. Efter genomgången infektion får de troligen livslång immunitet mot smittan. Av de hästar som drabbas av svåra neurologiska symtom är prognosen för fullt tillfrisknande sämre. Hästar som överlever det akuta skedet, kan ofta få kvarstående balans- och rörelsestörningar. Därför avlivas ofta sådana hästar av djurskyddsskäl.
Zoonosaspekt
Infekterade hästar är inte smittförande och utgör ingen risk för andra hästar eller människor.
Om man misstänker sjukdomen
WNF lyder under epizootilagen och djurägare som misstänker utbrott av sjukdomen ska kontakta veterinär. Veterinär som misstänker utbrott av west nile-feber ska kontakta Jordbruksverket och länsveterinären i aktuellt län angående vidare åtgärder och provtagning. Hästar med neurologiska symtom och feber bör behandlas som smittsamma tills diagnosen west nile-feber eventuellt fastställs. Detta minskar risken för smittspridning om hästen lider av annan smittsam sjukdom.
I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.
Frågor och svar
West nile-viruset är ett vektorburet fågelvirus som sprids via blodsugande myggor. Fåglar är de enda djuren som får tillräckligt höga nivåer av virus i blodet för att smittan ska kunna spridas vidare via myggbett. Myggorna behöver dessutom uppföröka viruset efter att de har sugit blod från en smittad fågel för att kunna sprida viruset. West nile-viruset smittar vare sig via myggor från hästar eller direkt mellan hästar, heller inte mellan hästar och människor.
I Europa ses majoriteten av alla fall av west nile-feber hos häst under perioden juli – september. Smittspridningen kräver en hög förekomst av nilfebersmyggor (Culex modestus) och dessa myggor finns i störst mängd i slutet av sommaren.
Nej, hästar som drabbas av west nile-virus är inte smittsamma, vare sig via direktkontakt eller blodsugande myggor. Hästar utvecklar inte tillräckligt höga virusnivåer i blodet för att kunna sprida smittan vidare. Alltså behöver hästar med påvisad west nile virus-infektion inte isoleras.
West nile-feber är primärt en fågelsjukdom och sprids till nya områden via infekterade flyttfåglar. Smittan sprids till exempel inte genom transporter av hästar.
Det bästa skyddet mot att drabbas av west nile-feber fås genom vaccinering. Till viss del går det även att minska myggförekomsten lokalt genom att minimera myggens kläckningsplatser. Det gör du genom att regelbundet tömma eller byta ut stillastående vatten, till exempel vatten i vattentunnor och vattenkar.
Sjukdomen har inte påvisats i Sverige men förekommer i norra Tyskland och kan så småningom, i ett varmare klimat, bli ett hot mot svenska hästar.
I dagsläget är risken för en inhemsk smittspridning låg och behovet av vaccinering är därför lågt men om du reser med din häst till länder där smittan förekommer kan vaccinering mot west nile-feber övervägas. Kontakta veterinär för specifika råd gällande din häst.
EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) har på sin webbplats kartor som uppdateras veckovis om nya fall påvisas.
Majoriteten av hästarna som infekteras med west nile-virus får inga kliniska symptom utan infektionen läker ut asymtomatiskt. Risken för allvarlig, neurologisk sjukdom hos hästar, också i områden där smittan förekommer, är mycket låg.
År 2024 var ett år då west nile-feber spreds ovanligt mycket i Europa och fall upptäcktes i flera områden där smittan aldrig tidigare påvisats. Inom EU rapporterades knappt 140 hästar infekterade med west nile-virus under 2024.
Beställ SVA:s analys
Läs mer
Senast granskad 2025-04-04