West Nile feber

Förekomst

Europa
I Europa förekommer West Nile-virus (WNV) i flera länder, tidigare sågs fall främst i sydöstra Europa men sedan 2018 rapporteras fall av sjukdomen även i nordligare länder, till exempel Tyskland. Fallen ses vanligen från juli till oktober, då myggorna (vektorerna) är som mest aktiva. 

USA
År 1999 rapporterades nilfeber för första gången hos människa och häst i östra USA inom några få år spreds virus med vilda fåglar över hela landet. Sedan 1999 har sjukdomen rapporterats hos mer än 27 000 hästar i USA. Majoriteten av fallen inträffade under den stora spridningen 2002 då nära 16 000 fall rapporterades. I USA rekommenderas att vaccination mot sjukdomen ska ingå i den grundläggande vaccinationsstrategin för hästar i de områden där WNV förekommer.

Symtom

Många hästar som smittas av West Nile-virus får antingen inga symtom alls eller enbart övergående feber och tillfrisknar då oftast komplikationsfritt. Endast en liten andel av de smittade hästarna utvecklar allvarlig sjukdom med neurologiska symtom, vilka karakteriseras av:

• Plötsliga problem med balans och styrka
• Förändrad vakenhetsgrad, antingen hyperreaktiva eller visa dämpad vakenhetsgrad.
• Ofrivilliga muskelrörelser i form av darrningar/ryckningar i huden i huvud- och halsregionen
• Förlamningar i ansikte, svalg och ett eller flera ben
• Cirkelgång, vinglighet eller så kallat ”head pressing” (hästen står och trycker huvudet mot väggen)

 Av de hästar som utvecklat svårare symtom kan dödligheten uppgå till en tredjedel. Det är vanligt att hästar med svårare symptom behöver avlivas av djurskyddsskäl. Detta då kraftiga neurologiska symptom och förlamningar gör det omöjligt att på ett bra sätt vårda de sjuka hästarna. 

Smittämne

West Nile-virus tillhör gruppen Flavivirus. Andra exempel på sjukdomar orsakade av flavivirus är fästingburna TBE, som finns i Sverige, samt exotiska sjukdomar som japansk encefalit, denguefeber och gula febern.

Smittvägar

West Nile-viruset är ett vektorburet virus som sprids via blodsugande myggor. De naturliga bärarna och reservoaren för West Nile-virus är vilda fåglar. Fåglar är också de enda djuren som får tillräckligt höga virusnivåer i blodet för att smittan ska kunna spridas vidare med myggor. Övriga djurarter förefaller ha så låga virusnivåer i blodet att de inte bidrar till vidare smittspridning via vektorer (myggor). Både häst och människa betraktas som så kallade ”dead end hosts” vilket betyder att de inte kan sprida smittan vidare, varken via vektorer eller direktkontakt.

Virus kan dock spridas mellan människor med blodtransfusioner och organdonationer. I länder där sjukdomen förekommer finns screeningprogram för att undvika sådan smittspridning. 

Inkubationstid

Inkubationstiden är vanligen sju till tio dagar, men kan sträcka sig från tre upp till femton dagar.

Patogenes

West nile virus sprids mellan individer via blodsugande myggor. Hästar kan smittas om de blir stuckna av en infekterad mygga. Från myggans bettställe sker en spridning av viruset till lever och njurar där uppförökning av virus sker. Virus kan sedan sprida sig vidare till centrala nervsystemet där en inflammation i hjärnan, en nonpurulent encefalit, kan utvecklas. Hos häst förblir virusnivåerna i blodet så låga att återinfektion av myggor inte kan ske. 

Diagnos

Diagnostiken grundar sig ofta på symtom och att antikroppar mot West Nile-virus påvisas med serologi (ELISA som påvisar tidiga antikroppar, IgM och de antikroppar som kommer lite senare, IgG) i serum. Man kan även påvisa smittämnet med PCR-analys av ryggmärgsvätska eller i hjärnvävnad från obduktionsmaterial.

Provtagning

Eftersom West Nile Fever är en epizootisjukdom ska misstanke om sjukdom anmälas och SVA kontaktas inför eventuell provtagning.

Antikroppar mot West Nile-virus kan påvisas i serum (blodprovsrör utan tillsats).

Avlidna/avlivade hästar kan provtas vid obduktion. I hjärnvävnad kan virus påvisas med den molekylära metoden PCR.

Behandling

Det finns idag ingen fungerande specifik behandling mot West Nile Fever. Sjukdomen hanteras i likhet med många andra virussjukdomar, med understödjande behandling.

Isolering

En häst som insjuknar av West Nile-virus behöver inte isoleras i syfte att förhindra vidare smittspridning. Detta då hästar har för låga virusnivåer i blodet för att kunna sprida smittan vidare. Eftersom West Nile Fever är en epizootisjukdom är det Jordbruksverket som beslutar om eventuella restriktioner.

Stallrengöring och desinfektion

Då smitta inte sprids från miljön utan via myggor är någon specifik stallrengöring därför inte nödvändig vid eventuella infektioner med West Nile-virus. 

Profylax

Vaccinering är det mest effektiva skyddet mot West nile fever hos häst. Det är tillåtet att vaccinera hästdjur mot West Nile Fever i Sverige, trots sjukdomens status som epizootisjukdom (SJVFS 2021:14). I länder där sjukdomen förekommer och där man känner till att smitta finns hos myggor i omgivningen rekommenderas att hästar vaccineras.

Där smittan finns gäller också att minska förekomsten av myggor och hästars exponering för insektsbett. I dessa områden rekommenderas därför att hålla hästar inne under de timmar på dygnet när myggen är mest aktiva, använda myggrepellerande medel samt att förse stallets fönster/dörrar med myggnät. Det är även bra att minimera platser som kan fungera som en kläckningsplats för nya myggor. Detta görs genom att regelbundet byta dricksvatten i hinkar och kar och genom att krukfat, skottkärror, fågelbad och andra typer av behållare töms ofta. 

Prognos

De flesta hästar som drabbas av West nile fever får inga symtom alls eller enbart övergående feber. Efter genomgången infektion får de troligen livslång immunitet mot smittan. Av de hästar som drabbas av svåra neurologiska symtom är prognosen för fullt tillfrisknande sämre. Hästar som överlever det akuta skedet, kan ofta få kvarstående balans- och rörelsestörningar. Därför avlivas ofta sådana hästar av djurskyddsskäl. 

Zoonosaspekt

Infekterade hästar är inte smittförande och utgör ingen risk för andra hästar eller människor.

Om man misstänker sjukdomen

WNF lyder under epizootilagen och djurägare som misstänker utbrott av sjukdomen ska kontakta veterinär. Veterinär som misstänker utbrott av West nile fever ska kontakta Jordbruksverket och länsveterinären i aktuellt län angående vidare åtgärder och provtagning. Hästar med neurologiska symtom och feber bör behandlas som smittsamma tills diagnosen West nile fever eventuellt fastställs. Detta minskar risken för smittspridning om hästen lider av annan smittsam sjukdom.

I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.