Faror i foder och vatten

Tre typer av faror

Det allra bästa är att undvika eller förhindra att faror i foder och vatten uppstår. När det inte går måste farorna hanteras på olika sätt beroende på vilken grupp de tillhör. Farorna kan vara mikrobiologiska, kemiska eller fysikaliska.

Mikrobiologiska faror utgörs av sjukdomsframkallande (patogena) bakterier som exempelvis salmonella och klostridier samt mögelsvampar.

Kemiska faror utgörs av tungmetaller, dioxiner, PCB, mykotoxiner (mögelgifter) och algtoxiner. Toxiner från mögelsvampar, alger och växter är kemiska faror av mikrobiologiskt ursprung.

Fysikaliska faror utgörs av främmande ämnen som kan vara både naturliga och tillförda. Det kan till exempel vara jord, sten, fjädrar, förpackningsrester samt glas- eller metallbitar. Även radioaktivitet räknas till de fysikaliska farorna.

När alla faror är eliminerade eller reducerade till acceptabla nivåer bidrar det till säkert foder och vatten. Det är viktigt att ta hänsyn till att mikrobiologiska faror kan uppförökas vid lagring. Foder behöver därför konserveras för att hindra tillväxt av skadliga bakterier och mögelsvampar.

Mikrobiologiska faror

Bland de mikrobiologiska faror som är relevanta i foder och vatten återfinns flera olika organismgrupper i form av bakterier, mögelsvampar, virus och parasiter. Genom att förebygga introduktion av farorna i foder och foderanläggningar, samt förhindra tillväxt när de förekommer naturligt, undviker man skador på djur och människor.

Bakterier kan växa till vid rätt förutsättningar. Det innebär att bakteriernas behov av fukt, näring, lagom temperatur och pH uppfylls. Bland de icke önskvärda bakterierna finns både bakterier som växer till i närvaro av syre respektive frånvaro av syre, dvs aeroba och anaeroba bakterier. Dessutom finns det bakterier som kan tillväxa både med och utan syre, så kallade fakultativt aeroba bakterier.

När tillväxtmöjligheterna försämras kan vissa bakterier omvandlas till sporform vilket är bakteriens vilostadium. Sporerna är tåligare mot yttre påverkan än bakteriecellerna. När förhållandena återigen blir mer gynnsamma omvandlas de från vilande sporer till aktiva bakterieceller. Mjältbrand är ett klassiskt exempel på en sporbildande bakterie.

Mögelsvampar. Sporer av mögelsvampar finns överallt i vår miljö och därmed även i foder och foderanläggningar. Det är därför svårt att förhindra introduktion av sporerna och fokus bör istället läggas på förebyggande åtgärder som förhindrar tillväxt av mögelsvampar. I fodersammanhang är det främst vissa mögelsvampars förmåga att i sin ämnesomsättning bilda mögelgifter (mykotoxiner) som bedöms relevant. Läs mer om mögelsvampar och mykotoxiner.

Virus skiljer sig från övriga organismgrupper genom att de ses som ”icke-levande”, de har ingen egen ämnesomsättning och kan inte föröka sig utanför en värd.

Parasiter kan vara encelliga eller flercelliga organismer. Vissa parasiter kan enbart föröka sig inne i en värd men det finns även de som kan föröka sig i miljön. Exempel på parasiter av relevans kopplat till foder och vatten är de encelliga parasiterna giardia och kryptosporidium som vanligen sprids via vatten och den flercelliga parasiten lungmask som kan spridas via bete. 

Kemiska faror

Det finns många möjliga kemiska faror i djurfoder. Vissa är akuttoxiska och kan ge förgiftningar, medan andra kan medföra sänkt produktion, djurhälsoproblem eller ge undermåliga livsmedel. Nedan ges några exempel på kemiska faror i foder.

Akuta förgiftningar

• Grundämnen: till exempel arsenik, blyförgiftning av nötkreatur och koppar till får
• Giftiga växter, till exempel sprängört 
• Botulinumtoxiner
• Algtoxiner från cyanobakterier (blågröna alger)
• Mykotoxiner som aflatoxin B1 och DON
• Läkemedel/fodertillsatser till ”fel” djurslag
• Glykol, råttgift, melamin, med mera

Djurhälsoproblem

• Grundämnen som kobolt, koppar och selen
• Läkemedel/fodertillsatser till ”fel” djurslag
• Mykotoxiner: fusariumtoxiner (DON, ZEN, T2-, HT2-toxin), mykofenolsyra, alternariatoxiner

Kan påverka livsmedelskvaliteten

• Miljögifter som PCB och dioxiner, samt vissa bekämpningsmedel som DDT med flera
• Mykotoxiner: aflatoxiner, ochratoxin A
• Tungmetaller som kadmium och kvicksilver

Fysikaliska faror

Främmande ämnen som kan vara både naturliga och tillförda kan utgöra en fara och ska inte förekomma i foder och vatten. Exempel på fysikaliska faror är jord, sten, fjädrar, förpackningsrester, glas- eller metallbitar och radioaktivitet.