Jätteloka

Jätteloka, (Heracleum mantegazzianum Sommier & Lévier)

Utseende 

Jätteloka är en mycket storväxt, flerårig ört. Stjälken kan bli upp till tre meter hög och nästan tio centimeter tjock, den är glest styvhårig, något räfflad och vanligen mer eller mindre rödfläckig. Bladen är mycket stora, upp till en meter breda. De är dubbelt till tre gånger pardelade, kala eller på undersidan finhåriga, med rundat ovala, spetsiga eller långt utdragna bladflikar som oftast är tandade i kanten. Jättelokan blommar i juli–augusti, blommorna är vita och sitter i mycket stora, platta till halvklotformigt välvda klasar. 

Förekomst

Jätteloka är ursprungligen en odlad växt som förvildats och främst förekommer i Syd- och Mellansverige. Den är vanligast i Skåne och i Stockholmstrakten.  
Jättelokan är klassad som en invasiv främmande art, vilket innebär att den inte får köpas, säljas, bytas, importeras, odlas eller planteras. Naturvårdsverket uppmanar till metodisk bekämpning av växten genom exempelvis uppgrävning eller täckning av marken. 

Påverkan på djur

Jätteloka är en primärt fotosensibiliserande växt, det vill säga den innehåller fototoxiska ämnen som tillsammans med solljus orsakar skador i hud och slemhinnor, särskilt hudens opigmenterade delar. Reaktionen kan vara mild till allvarlig med varierande grad av inflammation, blåsor och sårbildning. Den kan uppstå efter både förtäring och direkt hudkontakt med växtsaft. Ibland kan skador i hud och slemhinnor uppstå även utan exponering för solljus. Fotosensibilisering har observerats hos nötkreatur, får, getter, fjäderfä och hundar. Vid kontinuerligt bete av idisslare kan växtens utbredning begränsas, utan att intaget av jätteloka blir så stort att det leder till negativa effekter hos djuren. 
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt? 

Hela växten är giftig och särskilt växtsaften. Alla delar av växten är resistent mot frost. Klippt material är aktivt flera timmar efter klippning. Högst innehåll av fototoxiska ämnen återfinns i löven, lägst i stammarna och innehållet i lövstjälken med roten mitt emellan. Nivåerna av fototoxiska ämnen varierar under växtsäsongen och innehållet i frön ökar fram till vintern. 

Giftinformation 

Jätteloka innehåller fotodynamiska kumariner och furanokumariner (bergapten, imperatorin, isoimperatorin, pimpinellin, isopipinellin, archangelin, isobergapten, sphondin, psoralen, angelicin och allopsoralen), flavonoider, essentiella oljor (octylacetat, octanol, etylbuturat, hexylacetat, ättiksyra) samt estrar av butansyra, isobutylsyra och optiskt aktiv isovaleriansyra.

Furanokumariner absorberas snabbt efter oralt intag och absorberas snabbt via huden. De verkar både fototoxiskt och fotomutagent (kroppens DNA kan påverkas efter förtäring och exponering för solljus). När huden utsätts för solljus får huden brännskadeliknande symtom som rodnad, svullnad och blåsor.