Klätt

MYCKET GIFTIG VÄXT

Andra namn:    Agrostemma githago L.   

Idag är klätt sällsynt, men var tidigare ett mycket vanligt ogräs vid odling av exempelvis råg eller korn. Klätt innehåller giftet githagin som är giftigt särskilt för höns.

Utseende

Klätt är en ettårig ört som kan bli upp till 80 cm hög. Stjälkarna är upprätta, ogrenade och håriga. Bladen är smalt lansettlika och något grågröna i färgen. Blommorna är ca tre cm breda och har ett sambladigt grovnervigt foder med fem långa, stjärnlikt utbredda foderflikar. Klätt blommar i juni-juli. Kronbladen är rödvioletta med mörkare strimmor och vitaktig bas. Fröna är kantigt njurformade, cirka tre millimeter långa, svarta och spetsigt vårtiga.

Förekomst

Klätt är i dag mycket sällsynt och förekommer i stort sett endast på Öland och Gotland samt i södra Skåne. Den växer i rågåkrar samt på vissa platser även i vägkanter och soliga slänter, trädor, skräpmark (ruderatmark), järnvägar och hamnar. Klätt ingår i olika blomfröblandningar som använts i offentliga miljöer samt för att beså vägkanter och har lett till att den på senare år har påträffats förvildad på flera håll.

Påverkan på djur

Vid direktkontakt orsakar klätt irritation och inflammation i slemhinnor, med en brännande känsla i munnen och svalget, ökad salivering, svårighet att svälja (dysfagi), mag-tarmstörningar (ofta med magsår och skummande diarré), rinnande flöde från ögon och näsa, illamående och kräkning.

Efter absorption skadas både centrala nervsystemet, hjärtmuskeln, och erytrocyterna. Detta kan ge dåsighet, kramper och huvudvärk, snabb och svag puls, sänkt andningsfrekvens och andningsförlamning, yrsel, chock och generell paralys.

Förgiftning med hög dödlighet har skett på grisar, nötkreatur, hästar, silverrävar, fjäderfän, gäss och ankor. Även får, getter, hundar och kaniner är känsliga.

Höns anses vara känsligare för förgiftning med klätt än rovdjur, medan rovdjuren är mer känsliga än växtätande djur. Unga djur är känsligare än vuxna djur. Förgiftningen är akut till kronisk, ofta akut hos unga djur.

Det verkar ske en tillvänjning vid förtäring hos djuren, så att den mängd frön som först orsakar sjukdom inte har någon skadlig effekt senare.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Hur gärna djuret äter växten

Klätt är osmaklig för häst.

Symtom

Känt symtom hos hästar som har ätit av klätt är kolik.

Skadlig eller dödlig dos

SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för häst.

Hur gärna djuret äter växten

Klätt är osmaklig för nötkreatur.

Symtom

Kända symtom hos nötkreatur som har ätit av klätt är anorexi, törst, störd idissling, trumsjuka (tympanism), i allvarligare fall ofrivilliga och oregelbundna muskelsammandragningar (myoclonus) med skakning och sammanpressade tänder, koordinationsstörningar (ataxi), förlamning, apati, sänkt kroppstemperatur (hypotermi), försämring av hjärtmuskelns prestanda, i svåra fall kan djuret falla i koma och dö till följd av andningsförlaming.

Skadlig eller dödlig dos

Ett fåtal studier visar att följande dos har orsakat skador:

Githagin: 0,0025% av kroppsvikten för kalv.

 

Källor i litteraturen anger att följande doser har orsakat dödsfall:

Frön: 2,5-5 g/kg kroppsvikt

Hur gärna djuret äter växten

Klätt är osmaklig för get.

Symtom

SVA har inga uppgifter om specifika symtom för get.

Skadlig eller dödlig dos

SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för get.

Hur gärna djuret äter växten

Klätt är osmaklig för får.

Symtom

SVA har inga uppgifter om specifika symtom för får.

Skadlig eller dödlig dos

SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för får.

Vad är giftigt?

Hela klätten är giftig, men framför allt mogna frön. Mängden gift varierar mellan olika plantor.

Bete Ensilage Fryst bete
Mycket giftig Okänt Okänt Okänt

Giftinformation

Klätt innehåller triterpensaponinen githagin med ett icke-toxiskt ribosom-inaktiverande protein (agrostin, RIP1). Den refereras också till som saponin, agrostemmin, sapotoxin och smilacin. Det är en saponinliknande glukosid och listas som ett hemolytiskt gift som även orsakar magtarmstörningar och diarré. 


Senast granskad 2021-04-22

Åk till toppen