Korsört

Korsört, (Senecio vulgaris L./Senecio squalidus)

Utseende

Korsört är en ettårig ört som är 20–40 cm hög. Stjälken är vanligen kal, kantig och ofta rödaktig nedtill, den är, liksom bladen, saftigt grön. Bladen är grunt och trubbigt parflikiga, och har en tjock, glänsande, glest hårig eller kal bladskiva med grovtandade flikar. Blommorna är gula och blomkorgarna är för det mesta ganska få och sitter i en gles toppställd samling. Korgarna är smala och bredast vid basen. De saknar för det mesta strålblommor och i de fall sådana finns är de mycket korta och inrullade. Frukten är en mörkbrun, 1,5–2 mm lång cylindrisk nöt som är hårig längs fårorna. Den har en hårpensel som lätt lossnar.

Förekomst

Korsört är ett mycket vanligt ogräs som gärna etablerar sig på ljusa ställen med öppet växttäcke och påträffas huvudsakligen i rabatter, trädgårdar, gårdsplaner, åkrar, bearbetad mark samt på havsstränder.

Påverkan på djur

Förgiftningssymtom kan uppträda akut där drabbade djur kan uppvisa salivering, kolik, kräkningar, diarré, kramper och död inom några dagar efter intag. Det är dock vanligare med ett kroniskt förlopp där ett intag av små mängder under lång tid (flera veckor eller månader) kan ge plötsliga kliniska symtom när levern har så omfattande skador att den inte klarar att upprätthålla sin funktion.

Symtom på långvarigt intag av korsört kan vara avmagring, anorexia, kolik, diarré som kan vara blodig, förstoppning (ibland så kraftig att den orsakar ändtarmsframfall; rektalprolaps) eller snabb förlust av mjölkproduktion. Den leversvikt (så kallad senecios) som är följden av förgiftningen kan manifesteras på många sätt: bleka slemhinnor, gulsot, ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering), Störningar i det centrala nervsystemet (CNS) kan också uppstå till följd av leversvikt (så kallad hepatisk encefalopati), med synstörningar, blindhet, nervositet, beteendeförändringar, svårighet att koordinera frivilliga muskelrörelser (ataxi) darrningar, ostadighet i bakdelen, svaghet och dåsighet.

Förgiftning har setts hos häst, nötkreatur, får, get, gris, kyckling, vaktel och duva, och de känsligaste djurarterna är gris, kyckling, häst, nötkreatur och råtta. Mus, får, get, kanin och marsvin är mindre känsliga.

Sjukdomen kallas på engelska Seneciosis och på tyska Seneziose eller Schweinsberger Krankheit.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt?

Hela växten är giftig. Den högsta koncentrationen av pyrrolizidinalkaloider finns i blommorna och den lägsta i rötterna. Mängden toxin som finns i bladen ökar successivt och når ett maximum precis innan blommognad.

Giftinformation

Korsört innehåller pyrrolizidinalkaloiderna senecin, senecionin, senecifyllin, senkirkin, retrorsin, jacobin, jaconin och jacodin. Alkaloidhalten är i genomsnitt 0,2 procent av torrsubstansen. Pyrrolizidinalkaloider är levertoxiska och carcinogena, de kan även förändra den genetiska informationen i organismens DNA (mutagen) och orsaka fosterskador (teratogen) under vissa förhållanden. De orsakar en sjukdom med onormalt stora röda blodceller (megalocytos) och leverförändringar som medför ökad risk för levertumörer.

Effekten av förgiftning med pyrrolizidinalkaloider är kumulativ, vilket betyder att det totala intaget av pyrrolizidinalkaloider är avgörande för den toxiska effekten, oavsett under hur lång tid som alkaloiderna togs upp. I levern omvandlas pyrrolizidinalkaloiderna till metaboliter som reagerar irreversibelt med DNA och andra makromolekyler, och leder till skador på levercellerna. Små mängder metaboliter kan komma ut i cirkulationen och orsaka skador på andra organ. Det kan leda till döden många månader efter intaget av de alkaloidinnehållande växterna. Studier på får har visat att pyrrolizidinalkaloider delvis avgiftas i våmmen.

Pyrrolizidinalkaloider går över till mjölken.

Korsört innehåller även oxalater.