Penningört

Penningört, (Thlaspi arvense L.)

Utseende

Penningört är en ettårig ört som blir 10–50 cm hög. Stjälkarna är upprätta och ofta greniga. Stjälkbladen är avlånga och glatta med en stjälkomfattande bas. Hjärtbladen är 5–10 mm långa, ovala och tydligt skaftade. Örtbladen är runda till ovala med en helbräddad eller glest tandad kant och bildar en rosett med skaftade blad. Penningört blommar från maj till oktober med små (3–4 mm) vita blommor. Fruktskidorna är stora och mer än en centimeter långa, runda och platta med en bred vingkant runt om. Plantan luktar och smakar vitlök.

Förekomst

Penningört förekommer allmänt i hela landet utom i fjälltrakterna och gynnas något av näringsrika förhållanden. Den växer i åkrar, trädgårdar, gårdsplaner, stigar och skräpmarker (ruderatmarker), trädor och ej väletablerade vallar.

Påverkan på djur

Penningört innehåller toxiner som irriterar slemhinnorna vilket kan ge upphov till bland annat ökad salivering och aptitlöshet. Stora mängder kan även ge mag-tarminflammation (gastroenterit), med kolik och diarré. Efter upptag i kroppen kan de också orsaka skador och inflammation i njurar och lever, samt påverka sköldkörteln. Detta kan visa sig genom många skilda symtom så som smärtsam och frekvent urinering (dysuri), blod i urinen, nervösa störningar, aborter och ibland död. Växten luktar vitlök och ger även i små kvantiteter dålig smak åt djurets kött, mjölk och smör.

Förgiftning drabbar huvudsakligen nötkreatur.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt?

Hela penningörten är giftig, särskilt frön.

Giftinformation

Penningört innehåller allylglukosinolaten sinigrin och det hydrolytiska växtenzymet myrosin. Sinigrin är försubstansen i senapsoljeglukosid i frön från penningört. Vanligtvis initierar myrosin en bildning av allylisotiocyanat (AITC) tillsammans med glukos och kaliumsyrasulfat i andra korsblommiga växter när de krossas och blöts upp. Det sker till exempel i våmmen. Men när sinigrin från penningört hydrolyseras i närvaro av tiocyanatbildande enzymer producerar den allyltiocyanat (ATC), i stället för den mer typiska allylisotiocyanaten (AITC) som återfinns i många andra korsblommiga växter. Det visar att de giftiga ämnena i penningört i allmänhet är allyltiocyanater (ATC) och inte allylisotiocyanater (AITC) som tidigare föreslagits. AITC producerar den karaktäristiska doften av senap medan ATC producerar den karaktäristiska vitlökslika odören hos penningört.