Spikklubba

Utseende

Spikklubba är en ettårig ört med grov stjälk som kan bli upp till 120 cm hög. Stjälken har rundade kanter och är gaffelgrenad längst upp. Bladen är tunna och äggformat spetsiga med en glest grovtandad kant. Blommorna sitter en och en och är bara utslagna på natten. Kronan är stor (5–10 cm lång) och trattlik med ett långt rör och har fem korta, spetsiga flikar. Oftast är blomman vit men det förekommer också en violett variant. Spikklubban blommar från juli till oktober. Frukten är en stor (3,5–7 cm), äggrund och grovt taggig kapsel som är mycket karakteristisk och har gett upphov till artens svenska namn. Kapseln öppnas med fyra flikar och innehåller många mörka frön.

Förekomst

Spikklubba är vanligast i västra Sverige och förekommer i sällsynta fall som ogräs på odlad mark eller skräpmark (ruderatmark).

Påverkan på djur

Den tydligaste och allvarligaste följden av förgiftning med spikklubba är påverkan på det centrala nervsystemet, som först blir överstimulerat och sedan kraftigt dämpat. Symtom liknar dem som förekommer vid en överdos av atropin, och kan visa sig redan kort efter intag men ibland efter en latensfas på upp till tre dygn.

Initialt ses bland annat rastlöshet, svag, snabb puls, ökad andningsfrekvens (takypné), ökad kroppstemperatur (hypertermi), torr hud, förhöjd temperatur, torrhet i munnen och andra slemhinnor, svårigheter att svälja (dysfagi), ökad törst, ökad känslighet för beröring (hyperestesi), muskelsvaghet, koordinationsstörningar (ataxi), konvulsioner och koma. Synstörningar som en följd av kraftigt vidgade pupiller (mydriasis), förgiftade djur kan verka blinda. Matsmältningsproblem som illamående, kolik, förstoppning, diarré, onormalt stor urinmängd (polyuri), eller oförmåga att urinera och kvarhållen urin. Efter den akuta fasen kan djuren antingen återhämta sig eller övergå till ett dämpat tillstånd med symtom som långsam andning, sänkt kroppstemperatur (hypotermi), sjuklig trötthet (somnolens), konvulsioner, koma, och andningsförlamning som kan leda till döden.

Kontakt med blad och blommor kan orsaka svår hudirritation (dermatit).

De djurslag som oftast blir förgiftade är nötkreatur och grisar, men även hästar, getter, får, bufflar, höns, hundar och människor har drabbats.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Hur gärna djuret äter växten

Spikklubba är osmaklig för häst.

Symtom

Hästar som äter spikklubba kan drabbas av akut, allvarlig och svårbehandlad kolik till följd av stillastående tarm, magsäcksutvidgning och gasackumulering i tarmarna som kan leda till brusten magsäck eller tarmar, och tarmvred. Om stora mängder tropanalkaloider konsumeras under en kort tidsperiod kan hjärtstillestånd leda till döden innan symtom från matsmältningen hunnit utvecklas.

Andra dokumenterade effekter är upphörd aptit, törst, avföring och urinering, torra slemhinnor rodnad i bindhinna, pupillutvidgning (mydriasis), koordinationsstörningar (ataxi), ökad känslighet för hudstimulering (hyperestesi), muskelkramper, överstimulering av det autonoma nervsystemet (hyperreflexi), depression, nedsatt medvetandegrad, hjärtrusning (takykardi), ökad andningsfrekvens (takypné), snabb flämtande andning (polypné) med andningssvårigheter (dyspné) och ökad kroppstemperatur (hypertermi).

Hos lakterande ston var förgiftningsförloppet snabbare. Diande föl visade inga tecken på förgiftning.

De flesta kliniska tecken är borta inom tre till fem dagar.

Skadlig eller dödlig dos

Ett fåtal studier visar att följande doser kan framkalla symtom:

Skadlig dos [spikklubba]: 75 mg/kg foder under 10 dagar

Ett fåtal studier visar att följande doser kan orsaka dödsfall:

51 procent inblandning av spikklubba i hö under tre dagar.
60–300 g spikklubbefrön per djur.

Hur gärna djuret äter växten

Spikklubba är osmaklig för nötkreatur.

Symtom

Kända symtom hos nötkreatur som har ätit av spikklubba är svettning, torr mun och mule, rastlöshet, anorexia, trumsjuka, muskelskakningar, krampande rektal smärta (tenesmus), utvidgade pupiller (mydriasis), och ökad andningsfrekvens (takypné). Förgiftning av spikklubba hos nötkreatur på grund av foderkontaminering verkar vara ett självbegränsande problem genom att avsaknad av muskelspänning i våmmen (våmatoni) och anorexia förhindrar fortsatt intag tills alkaloidnivåerna i blodet har reducerats för att tillåta normal våm-tarm funktion. Död kan förekomma men är osannolik.

Skadlig eller dödlig dos

Upp till 1000 spikklubbefrön är ofarligt.

Skadlig dos atropin: 881 frön från spikklubba/kg foder

Skadlig dos atropin: 2,9 mg/kg kroppsvikt

Skadlig dos hyoscin: 0,5 mg/kg kroppsvikt

Skadlig dos frön: 107 st/kg kroppsvikt

Hur gärna djuret äter växten

Spikklubba är osmaklig för get.

Symtom

Kända symtom hos getter som har ätit av spikklubba är minskat vattenintag, koordinationsstörningar (ataxi), svårighet att stå upp, ökad känslighet för hudstimulering (hyperestesi), kortvarig ofrivillig kontraktion av enskilda muskelfibrer i en skelettmuskel (fascikulation), exciterade reflexer, muskelryckningar, skakningar, sjuklig trötthet (somnolens), snabb andning, andningssvårigheter (dyspné), död.

Skadlig eller dödlig dos

SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för get.

Hur gärna djuret äter växten

Spikklubba är osmaklig för får.

Symtom

Kända symtom hos får som har ätit av spikklubba är minskat vattenintag, ostadig gång, koordinationsstörningar (ataxi), svårighet att stå upp, ökad känslighet för hudstimulering (hyperestesi), muskeldarrningar, överdrivna reflexer, skakningar, sjuklig trötthet (somnolens), störd syn på grund av pupillutvidgning (mydriasis), intensiv törst, snabb andning, andningssvårigheter (dyspné), kollaps och död. Förgiftade djur kan försöka bita på inbillade föremål i luften.

Skadlig eller dödlig dos

Dödlig dos [färska blad]: 10 g/kg kroppsvikt under 38–61 dagarFår som fick 10 g färska blad/kg kroppsvikt och dag dog inom 38 dagar.

Vad är giftigt?

Alla delar på spikklubban är giftiga (blommor, blad, mogen frukt, frön, stjälkar), men den största mängden alkaloider finns i mogna frön, unga torkade blad och stjälkar och blad på unga växter. Spikklubba är giftigast på våren.

Bete	Ensilage	Hö	Fryst bete
Mycket giftig	Okänt	Mycket giftig	Okänt

Giftinformation

Spikklubba innehåller tropanalkaloiderna hyoscyamin och hyoscin (kallas ibland skopolamin). Hyoscyamin finns i stjälkar, blad, rötter och frön och är en isomer till atropin som blockerar det parasympatiska nervsystemet medan hyoscin (skopolamin) finns i rötter och är en hallucinogen. Atropin (d,l-hyoscyamin) kan också finnas. Unga växter innehåller huvudsakligen hyoscin, äldre mestadels hyoscyamin.

Alkaloider som hyoscin (skopolamin) och hyoscyamin (atropin) påverkar det parasympatiska nervsystemet genom kompetetiv antagonism av acetylkolin receptorer. När acetylkolin ackumuleras uppstår en receptorblockering som leder till en stimulering av det centrala nervsystemet som övergår i förlamning i höga doser. De mjuka musklerna i mag-tarmkanalen, gallgångarna och urinledarna hämmas, vilket leder till nedsatt eller upphörd aktivitet i tarmens muskler (tarmatoni), trumsjuka, kolikliknande buksmärta, förstoppning, blödande diarré och missbildningar. Små doser acetylkolin leder till långsam hjärtrytm (bradykardi).

Hyoscin verkar deprimerande. Det leder till ökad kroppstemperatur (hypertermi), excitation, kramper, koordinationsstörningar (ataxi), sjuklig trötthet (somnolens), salivering, svårigheter att svälja (dysfagi), hjärtrusning (takykardi), ökad andningsfrekvens (takypné) och andningsförlamning. Utsöndringen från körtlar hämmas och leder till torra slemhinnor och törst. Uttalad pupillutvidgning (mydriasis) som kan vara upp till 72 timmar och leder till synstörningar.

Bladverket kan innehålla så mycket som 0,25–0,7 procent alkaloider.

Spikklubba kan också innehålla nitrater. Läs mer om nitrater.