Vattenstånds
Andra namn: Jacobea aquatica (Hill) G. Gaertn et al.
Vattenstånds hör, precis som stånds, till Seneciosläktet, och kan orsaka leverskador.
Risken för förgiftning är störst i samband med brist på bete eller vid inblandning i hö och ensilage. Vissa djur kan utveckla ett begär när de väl börjat äta växten. Nötkreatur och hästar är känsligast.
Utseende
Vattenstånds är en kal tvåårig ört med trind stjälk som kan bli upp till 80 cm hög. Bladen är djupt parflikiga, där de nedre har en stor, hel eller tandad ändflik och är mindre flikiga än de övre. Blommorna är gula och blommar från juli till september. Blomkorgarna har välutvecklade strålblommor som inte är inrullade och sitter flera tillsammans i greniga kvastlika samlingar. Alla frukter är kala eller, hos diskblommorna, mycket gleshåriga.
Förekomst
Vattenstånds är sällsynt och förekommer framför allt i västra Sverige från Skåne till Bohuslän, men har även påträffats på andra håll i Syd- och Mellansverige. Den växer vanligen på fuktig öppen mark vid diken och stränder eller i vägkanter.
Påverkan på djur
Vattenstånds och stånds hör till samma släkte, Senecio, och påverkar därmed djuren på ett likartat sätt. Gifterna i vattenstånds förstör levern gradvis och har ofta orsakat stor skada redan innan det uppmärksammats. Förgiftningssymtom kan uppträda akut men vanligare är ett kroniskt förlopp där ett intag av små mängder under lång tid (flera veckor eller månader) kan ge plötsliga kliniska symtom när levern har så omfattande skador att den inte klarar att upprätthålla sin funktion. Förgiftning har setts på häst, nötkreatur, får, get, gris, kyckling, vaktel och duva. Idisslare är mindre känsliga än enkelmagade djur eftersom giftet delvis bryts ner i våmmen.
Symtom som kan uppstå är aptitlöshet, avmagring, kolik, diarré som kan vara blodig, förstoppning – ibland så kraftig att den orsakar ändtarmsframfall (rektalprolaps), snabb förlust av mjölkproduktion. Leversvikt (så kallad senecios) som är följden av förgiftningen, kan manifesteras på många sätt; bleka slemhinnor, gulsot, ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering), störningar i det centrala nervsystemet (hepatisk encefalopati), synstörningar, blindhet, nervositet, beteendeförändringar, svårighet att koordinera frivilliga muskelrörelser (ataxi), darrningar, ostadighet i bakdelen, svaghet och dåsighet.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
När symtom på leversvikt har uppstått är behandling utsiktslös.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Hur gärna djuret äter växten
Vattenstånds är osmaklig för häst.
Symtom
Kända symtom hos hästar som har ätit av vattenstånds är viktminskning, anorexi, konditionsförlust, kolik, förstoppning eller blodig diarré, frekvent avföring (tenesmus), eventuellt ändtarmsframfall (rektal prolaps), höga koncentrationer av hemoglobin i urinen (hemoglobinuri), gäspar ofta, andningssvårigheter (dyspné), gulsot, ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering).
Leversvikt leder senare till hepatoencefalit syndrom med rastlöshet, koordinationsstörningar (ataxi), mållös gång (walking disease), överdrivet slickande, blindhet, huvudpressning, depression, kramper, koma, död.
Skadlig eller dödlig dos
Enligt källor i litteraturen är vattenstånds lika giftig som stånds där följande doser har orsakat dödsfall.
Källor i litteraturen anger att följande doser har orsakat dödsfall:
Dödlig dos färsk vattenstånds: 0,05–0,2 kg/kg kroppsvikt
Kliniska tecken uppstår efter tre veckor till fem månader vid ett intag av färsk vattenstånds i mängder som överstiger 1–2 procent av kroppsvikten. Det motsvarar ett kumulativt intag av växtens torrsubstans under 20 dagar motsvarande två procent av kroppsvikten.
Hur gärna djuret äter växten
Vattenstånds är osmaklig för nötkreatur.
Symtom
Kända symtom hos nötkreatur som har ätit av stånds är brist på aptit, snabb viktminskning, nedsatt mjölkutbyte, raggig hårrem, nedsatt våmfyllnad till följd av försämrad våmmotorik, illaluktande vattnig eller blodig diarré, blödningar och sår i magtarmkanalen, mag-tarminflammation (gastroenterit), ändtarmsframfall (rektal prolaps), leverskador, leversvikt, vätska i buken (ascites).
Subakut förgiftning är vanligast. Gulsot (ikterus) och ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering) dominerar. Partiell nedbrytning av toxin förekommer i våmmen.
Ovanliga symtom
Ovanliga symtom hos nötkreatur som har ätit stånds kan vara störningar i det centrala nervsystemet (hepatisk encefalopati).
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
- Skadlig dos av pyrrolizidinalkaloider: 2,25 mg/kg kroppsvikt och dag under 15 dagar
Enligt källor i litteraturen är vattenstånds lika giftig som stånds där följande doser har orsakat dödsfall:
- Dödlig dos färsk vattenstånds: 0,05–0,2 kg/kg kroppsvikt
- Dödlig dos av pyrrolizidinalkaloider: 2,5 mg/kg kroppsvikt och dag under 18 dagar
Hur gärna djuret äter växten
Vattenstånds är osmaklig för get.
Symtom
Kända symtom hos getter som har ätit vattenstånds är anorexi, leversvikt (så kallad senescios), och ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering).
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har orsakat dödsfall:
- Dödlig dos färsk vattenstånds: 0,05 kg/kg kroppsvikt
Hur gärna djuret äter växten
Vattenstånds är osmaklig för får.
Symtom
SVA har inga uppgifter om specifika symtom för får.
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har orsakat dödsfall:
- färsk vattenstånds: mer än 2 kg/kg kroppsvikt
Vad är giftigt?
Hos vattenstånds är hela plantan giftig.
| Bete | Ensilage | Hö | Fryst bete |
| Mycket giftig | Mycket giftig | Mycket giftig | Okänt |
Giftinformation
Vattenstånds innehåller pyrrolizidinalkaloider: jacobin, jaconin, jacodin, senecionin, retrorsin, senecifyllin, enkirkin. Alkaloidhalten är i genomsnitt 0,2 procent i ts (torrsubstans). Pyrrolizidinalkaloider är levertoxiska, carcinogena, delvis även mutagena och teratogena under vissa förhållanden och kan ge kumulativ förgiftning. De orsakar megalocytos och leverförändringar som medför ökad risk för levertumörer.
Effekten av förgiftning med pyrrolizidinalkaloider är kumulativ, vilket betyder att den totala absorptionen av pyrrolizidinalkaloider är avgörande för den toxiska effekten, oavsett under hur lång tid alkaloiderna togs upp. Pyrrolizidinalkaloiderna omvandlas till metaboliter i levern och reagerar irreversibelt med DNA och andra makromolekyler, vilket leder till skador på levercellerna. Förgiftningen leder till döden många månader efter intaget av de alkaloidinnehållande växterna. Studier på får har visat att pyrrolizidinalkaloider delvis neutraliseras i idisslarens förmage.
Vattenstånds innehåller även oxalater.
Pyrrolizidinalakaloider går över i mjölken.
Läs mer
Senast granskad 2023-08-16