Infektiös laryngotrakeit (ILT) hos fjäderfä

Del 1: Förekomst och sjukdomssymtom

Förekomst

Historik

Sjukdomen ILT beskrevs ursprungligen 1925 och diagnostiserades första gången i Sverige 1940. Sjukdomen förekom därefter sporadiskt i Sverige fram till 1959. Efter ett långt uppehåll utan några påvisade fall diagnostiserades ett ILT-utbrott av SVA i december 1996 i en hobbybesättning i Dalarna och därefter har nya utbrott inträffat varje år.

ILT klassificerades tidigare som en så kallad epizootisjukdom i Sverige, det vill säga en allvarlig smittsam djursjukdom som kan utgöra ett hot mot människors eller djurs hälsa. Från och med den 1 juli 1999 är den anmälningspliktig. Förändringen innebar att all obligatorisk sjukdomsbekämpning med smittspårning, avlivning, och smittsanering upphörde i drabbade flockar. Det fanns flera orsaker till att Jordbruksverket fattade detta beslut. Smittspårning i samband med utbrotten, tillsammans med en blodprovsundersökning som genomfördes av SVA i södra Sverige 1996 visade att ILTV fanns spritt i flera delar av landet. Den samlade bedömningen var att det fanns små möjligheter att förhindra ytterligare utbrott.

Hobbyhöns

I Sverige förkommer ILT framför allt bland tamhöns i hobbyflockar. Utbrott sker i olika typer av hobbybesättningar med rasfjäderfän, lanthöns, blandraser och hybridhöns i hela landet. Utbrotten är relativt jämnt fördelade över olika årstider. En del av ILT-utbrotten som diagnostiseras på SVA har inträffat bland rasfjäderfän efter att fåglarna varit på utställning, men de flesta utbrotten bland hobbyhöns har skett efter inköp av nya höns. Handel med levande höns är därför sannolikt den viktigaste orsaken till smittspridning av ILTV.

Utbrott i kommersiella besättningar

År 2007 inträffade ett utbrott i en stor värphönsbesättning i Skåne och strax därefter (2008) påvisades ett utbrott på en mindre värphönsanläggning i sydöstra Sverige. År 2011 drabbades ytterligare en mindre värphönsbesättning i Skåne och i mars 2013 diagnostiserades ett utbrott i Skåne på en avelsanläggning med slaktkycklingföräldrar. Förutom dessa utbrott anses den kommersiella sektorn i Sverige vara fri från ILTV.

Andra fjäderfän

Sjukdomen drabbar framförallt tamhöns, men finns även beskriven hos fasan, påfågel och kalkon. Ett enstaka ILT-utbrott har påvisats bland fasaner i en viltfågelbesättning i Sverige. I detta fall smittades fasanerna sannolikt av tamhöns på samma gård. Sedan 2018 har ett utbrott bland påfågel påvisats nästan varje år.

Ökar antalet ILT-utbrott?

Det finns skäl att tro att det verkliga antalet utbrott är högre än de som diagnostiseras och rapporteras till Jordbruksverket. Mycket talar för att ökningen av antalet utbrott beror på att ILTV har fått ökad spridning i Sverige, men det finns inga säkra uppgifter. En annan förklaring är att flera håller hobbyhöns, men även att den ökade uppmärksamheten kring sjukdomen leder till att fler fall påvisas.

Sjukdomssymtom

Vid ett ILT-utbrott ser man oftast de tydligaste och mest typiska symtomen bland vuxna höns. Även unga kycklingar kan drabbas av ILT, men symtomen är ofta inte lika tydliga. Symtomen kan variera mellan flockar och mellan höns i samma flock. Det kan bero på i vilket skede av sjukdomsförloppet som fåglarna befinner sig i och flera andra faktorer. Till exempel kan olika ILT-virus skilja sig från varandra avseende sjukdomsframkallande förmåga. Symtomen kan också förvärras om fåglarna samtidigt är drabbade av andra infektioner som till exempel mykoplasmainfektion.

×

Ladda ned original

Bild 1: En höna med andnöd orsakad av sjukdomen infektiös laryngotrakeit (ILT). Fågeln andas med öppen näbb och kippar efter luft med sträckt hals. Foto: Faruk Otman/SVA

ILT-virus orsakar inflammation i de övre luftvägarna det vill säga näshålan, struphuvudet och luftstrupen, samt ögonen. Sjukdomssymtomen kan variera från lindrig snuva till allvarlig luftvägsinfektion med andnöd och hög flockdödlighet. Observera att alla symtom vi anger nedan inte behöver förekomma hos en enskild fågel eller ens i samma flock.

Följande symtom kan ses i hönsflocken vid ett akut ILT-utbrott:

• Fågeln sitter stilla med uppburrad fjäderdräkt och ser trött, medtagen och blek ut.
• Fågeln kippar efter luft, andas med öppen näbb och håller ofta halsen sträckt uppåt (bild 1).
• Onormala andningsljud (fågeln hostar, gurglar, rosslar eller piper).
• Svullna ögonlock och vattnigt till skummande sekret i ögonen. Senare i sjukdomsförloppet ses ofta en varig ögoninflammation och ögonlocken klibbar ihop. Detta sker om fågeln drabbas av bakterieorsakad följdinfektion.
• Vitt till gulaktigt sekret i näsöppningarna.
• Vitt till gulaktigt sekret och/eller blod på slemhinnorna i munhålan och/eller i svalget.
• Fågeln skakar på huvudet för att få bort sekret från luftvägarna.
• Upphostat slem, gult sekret eller blod kan ibland ses runt näsöppningarna, i fjäderdräkten (framförallt på huvud, hals, bröst eller vingar) och/eller på inredning och väggar i hönshuset.
• Plötsliga dödsfall utan föregående symtom förekommer.
• Äggproduktionen kan minska (oftast några procent).

Mortalitet

Dödligheten vid ett ILT-utbrott är i regel mellan 10 och 20 procent men både lägre och högre siffror kan förekomma (5–70 procent). Vid mycket allvarliga utbrott kan dödligheten bli ännu högre (90–100 procent).

Observera att diagnosen ILT aldrig kan fastställas baserat enbart på symtom.

Del 2: Orsak och diagnostik

Orsak och sjukdomsförlopp

Infektionsagens

Fjäderfäsjukdomen infektiös laryngotrakeit (ILT) orsakas av infektiöst laryngotrakeitvirus (ILT-virus), gallid herpesvirus 1) som tillhör subfamiljen alphaherpesvirinae (genus Iltovirus).

Inkubationstid

Inkubationstiden (tiden från smitta till utbruten sjukdom) är normalt fyra till tolv dygn.

Smittvägar

ILT-virus smittar framförallt genom direkt kontakt (via sekret/droppsmitta) mellan höns.

Virus kan spridas från sjuka fåglar, smittade höns som ännu inte hunnit utveckla sjukdomssymtom (under inkubationstiden), och från till synes helt friska höns, så kallade kroniska smittbärare. Många höns (upp till 80 procent) som smittats med ILT-virus och som sedan tillfrisknat blir kroniska smittbärare. I många fall kommer dessa fåglar att då och då under resten av sitt liv utsöndra ILT-virus med sekret från luftvägarna. Ofta sker utsöndringen av virus hos dessa kroniska smittbärare i samband med stress, till exempel när fågeln flyttar till en ny flock eller om den blir sjuk eller försvagad. Däremellan kan det gå lång tid och då finns ILT-virus vilande i nervrötterna hos fågeln och den sprider då inte smittan. Den största risken för ILT-utbrott i hobbyflockar i Sverige verkar vara i samband med inköp när kroniska smittbärare flyttar till en flock som aldrig träffat på ILT-viruset tidigare.

Överlevnad

ILT-virus kan överleva en kortare tid (upp till några veckor) i omgivningen utanför djuren men betydligt längre om det är skyddat i organiskt material. Enligt en äldre studie förblir ILT-virus smittsamt i upp till tre månader i luftvägssekret, 20 dagar i djupströbäddar och tre dagar i färsk gödsel, och det kan därför överföras till fåglarna indirekt (mekaniskt) med till exempel människor, djur och redskap.

Det kan inte uteslutas att andra fåglar eller gnagare som kommit i kontakt med ILT-virus men som inte själva blir sjuka, kan överföra smittan till höns. Luftburen smitta (aerosol) över korta avstånd kan förekomma (till exempel i ett ventilerat utrymme), men risken att ILT-virus sprids via luften mellan olika gårdar är mycket liten.

ILT smittar inte via ägg. Virus kan dock finnas på utsidan av ägget och därför bör ägg som ska användas för kläckning av kycklingar (avelsägg/kläckägg) desinfekteras och kläckas i maskin om man vill undvika risken för smittspridning.

Provtagning och diagnostik

Obduktion

Diagnosen ILT ställs oftast genom obduktion och undersökning i mikroskop av vävnadsprover från luftvägarna.

×

Ladda ned original

Bild 2: Uppklippt luftstrupe från tamhöna med infektiös laryngotrakeit (ILT). I luftstrupen ses blod på slemhinnan. Foto: Desirée Jansson/SVA

Vid obduktionen kan man se tecken på luftvägsinfektion med gulvitt sekret eller blod på slemhinnan i luftvägarna (bild 2) och eventuellt ögoninflammation. Dödsorsaken vid akut ILT-infektion är ofta kvävning genom att en propp med var och död avstött slemhinna fastnar i luftstrupen eller i struphuvudet och hindrar passage av andningsluften.

Det finns dock andra sjukdomar som kan ge en liknande obduktionsbild så för att fastställa diagnosen behöver man göra en mikroskopisk undersökning av prover från luftvägarna. I akut sjukdomsfas ser man i mikroskopet typiska cellförändringar i slemhinnorna i de övre luftvägarna (bild 3). Diagnosen kan oftast, men inte alltid, fastställas på detta sätt.

×

Ladda ned original

Bild 3: Luftstrupens slemhinna hos en tamhöna med ILT fotograferad genom mikroskop. Slemhinnan är inflammerad. Pilarna pekar mot så kallade syncytieceller (aggregat av sammansmälta virusinfekterade slemhinneceller) som innehåller intranukleära inklusionskroppar. Dessa cellförändringar är typiska för sjukdomen ILT. Foto: Desirée Jansson/SVA

För att ställa diagnosen på detta sätt krävs att fåglarna är i akut sjukdomsfas. Därför är det mycket viktigt att fåglar med misstänkt ILT som skickas för obduktion har haft tydliga sjukdomssymtom och de ska helst inte ha varit sjuka i mer än några dagar. Det går också bra att skicka plötsligt döda höns som inte haft symtom om andra djur i flocken som haft symtom också skickas med. Hönsen ska helst inte frysas utan istället förvaras i kyl och transporteras med kylklampar till laboratoriet.

För att öka möjligheten att ställa diagnosen är det bra att skicka flera fåglar (upp till tre stycken fåglar från hobbyflockar och upp till fem stycken från kommersiella flockar). Det är dessutom viktigt att kropparna kommer till laboratoriet snabbt efter döden (se information om obduktion/hur man skickar in djurkroppar; kontakta alltid SVA:s fjäderfäveterinärer innan fåglar skickas in).

PCR

PCR-metodik används framförallt som ett komplement till obduktion och undersökning i mikroskop. Med denna metod kan man påvisa ILT-virus direkt i vävnadsprover eller svabbprover från luftvägarna. ILT-virus kan påvisas under det akuta sjukdomsskedet i samband med ett pågående ILT-utbrott. Denna PCR-undersökning ingår i SVA:s luftvägspaket, (kontakta SVA:s fjäderfäveterinärer om du är intresserad av analysen).

Blodprov

Inom några veckor efter infektion med ILT-virus kan man påvisa antikroppar i blodet hos tamhöns. Förekomst av antikroppar i blodprov visar att fågeln har smittats av ILT-virus, men det går inte att avgöra när detta skedde eller om fågeln är smittbärare.

Del 3: Åtgärder och rekommendationer

ILT är en anmälningspliktig sjukdom

ILT är en anmälningspliktig sjukdom, vilket innebär att veterinären på laboratoriet som ställer diagnosen måste rapportera fallet till Jordbruksverket. Syftet med anmälningsplikten är att det ska finnas information om smittans utbredning och omfattning i landet.

Anmälningsplikten är inte knuten till någon form av aktiv sjukdomsbekämpning i form av smittspårning och avlivning av smittade flockar. Detta betyder att man som djurägare själv måste bestämma vad man ska göra. Ett alternativ när djuren har tillfrisknat kan vara att samla kläckägg och därefter avliva alla höns och sanera hönshuset innan de nya kycklingarna kläcks. Andra djurägare väljer att behålla sina djur. Om man inte har direkt eller indirekt kontakt med andra höns och hönsägare så är risken liten att sprida smittan, men om man är utställare och/eller säljer levande höns till andra besättningar så finns det en risk att man sprider smittan vidare till andra flockar.

Behandling

Läkemedel för behandling av tamhöns med virussjukdomen ILT saknas. Man bör av djurskyddsskäl överväga att avliva höns som har svår andnöd (svårt att få luft). Lindrigare angripna djur tillfrisknar ofta spontant inom en till tre veckor. God skötsel och omvårdnad påskyndar tillfrisknandet. Ibland drabbas höns med ILT av följdinfektioner med bakterier och då kan antibiotika (receptbelagt, kontakta veterinär för bedömning) eventuellt lindra och förkorta sjukdomsförloppet. En annan viktig åtgärd är att tvätta/badda ögonen med koksaltlösning hos höns med varig ögoninflammation så att ögonen hålls öppna och fåglarna kan hitta vatten och foder.

Sanering av hönshus vid ILT

Som nämnts ovan kan ILT-virus överleva en tid utanför värddjuret. Hönshus och redskap bör rengöras noggrant, desinfekteras med ett medel som har effekt mot virus och därefter lämnas tomt en tid innan nya höns sätts in. ILT-virusets överlevnad i hönshuset och omgivningen varierar beroende på bland annat temperatur och fuktighet och därför kan ingen exakt tid anges för hur länge hönshuset bör hållas tomt. Viruset är dock relativt känsligt och cirka tre veckors tomhållningstid är normalt tillräckligt, under förutsättning att rengöring och desinfektion utförts noggrant.

Goda råd om hur du förebygger ILT

• Undvik att blanda fåglar med olika ursprung. Ju fler besättningar man köper från, desto större är risken att man får med kroniska friska smittbärare som smittar de andra fåglarna.
• Tvätta kläder, skor och händer (och ta gärna en dusch) efter besök i andra fjäderfäbesättningar. Använd inte kläder och skor som du haft på dig i andra besättningar när du sköter dina egna fåglar. Får du besök i ditt eget hönshus så utrusta besökarna med skyddskläder, till exempel rock och stövlar, innan de går in till fåglarna. Ännu hellre: låt besökarna titta på dina fåglar utifrån.
• Sätt nyinköpta höns och sådana som varit på utställning i en tillfällig karantän under minst två till tre veckor vid hemkomsten. Tänk på att infektionssjukdomar har en viss inkubationstid, det vill säga fåglar som smittats blir inte genast sjuka. Stressen av miljöbytet kan också utlösa en latent, vilande eller dold sjukdom. Karantän fångar dock inte upp kroniska smittbärare av ILT-virus.
• Ett bra sätt att undvika ILT-smitta är att inte köpa levande fåglar utan istället befruktade, desinfekterade ägg och kläcka dem i maskin.

Vanliga frågor och svar om ILT