West Nile Fever (WNF) hos häst

Förekomst

Europa
Inom Europa förekommer West Nile-virus (WNV) i flera länder, tidigare främst i sydöstra Europa men sedan 2018 rapporteras fall av west nile fever i nordligare länder som Frankrike och Tyskland. Fall ses oftast från juli till oktober, då vektorerna är mest aktiva, men emellanåt smittas människa och häst även tidigare och senare under säsongen.

USA
Under 1999 rapporterades för första gången WNV hos människa och häst i östra USA och inom några få år spreds virus med vilda fåglar över hela landet. Sedan 1999 har sjukdomen rapporterats hos mer än 27 000 hästar i USA. Majoriteten av fallen inträffade under den stora spridningen 2002 då nära 16 000 fall rapporterades. I USA rekommenderas att vaccination mot sjukdomen ska ingå i den grundläggande vaccinationsstrategin för hästar i de områden där WNV förekommer.

Symtom

Många hästar som smittas av West Nile-virus får antingen inga symtom alls eller enbart övergående feber och tillfrisknar då oftast komplikationsfritt. Vissa hästar utvecklat mer allvarlig sjukdom med neurologiska symtom, vilka karakteriseras av:

• Plötsliga problem med balans och styrka
• Förändrad vakenhetsgrad, antingen hyperreaktiva eller visa dämpad vakenhetsgrad.
• Ofrivilliga muskelrörelser i form av darrningar/ryckningar i huden i huvud- och halsregionen
• Även förlamningar i ansikte, svalg och ett eller flera ben förekommer
• Insjuknade hästar kan gå i cirklar, bli vingliga och trycka huvudet mot väggen.

 Av de hästar som utvecklat svårare symtom kan dödligheten uppgå till en tredjedel. Det är vanligt att hästar med svårare symptom behöver avlivas av djurskyddsskäl. Detta då kraftiga neurologiska symptom och förlamningar gör det omöjligt att på ett bra sätt vårda de sjuka hästarna. 

Smittämne

West Nile-virus tillhör gruppen Flavivirus. Andra exempel på sjukdomar orsakade av flavivirus är fästingburna TBE, som finns i Sverige, samt exotiska sjukdomar som japansk encefalit, denguefeber och gula febern.

Smittvägar

West Nile-viruset är ett vektorburet virus som sprids via blodsugande myggor. De naturliga bärarna och reservoaren för West Nile-virus är vilda fåglar. De är också de enda djuren som får tillräckligt höga virusnivåer i blodet för att smittan ska kunna spridas vidare med myggor. Övriga djurarter förefaller ha så låga virusnivåer i blodet att de inte bidrar till vidare smittspridning via vektorer (myggor). Smitta sprids inte vid normal direktkontakt mellan smittade individer utan via stick av just infekterade myggor. Virus kan även spridas mellan människor med blodtransfusioner och organdonationer. Hos människa kallas sjukdomen även ibland för Nilfeber. I länder där sjukdomen förekommer finns screeningprogram för att undvika att smitta sprids iatrogent.

Både häst och människa betraktas som så kallad ”dead end host” vilket betyder att de inte kan sprida smittan vidare, varken via vektorer eller direktkontakt.

Patogenes

Hästen kan smittas om den blir stucken av en infekterad mygga. Inkubationstiden är vanligen sju till tio dagar, men kan sträcka sig från tre upp till femton dagar. Först sker en spridning av viruset till lever och njurar där uppförökning av virus kan ske. Virus kan sedan sprida sig vidare till centrala nervsystemet och en inflammation i hjärnan, en nonpurulent encefalit, utvecklas. Hos häst förblir virusnivåerna i blodet så låga att återinfektion av myggor inte kan ske.

Diagnos

Diagnostiken grundar sig ofta på symtom och att antikroppar mot West Nile-virus påvisas med serologi (ELISA som påvisar tidiga antikroppar, IgM och de antikroppar som kommer lite senare, IgG) i serum. Man kan även påvisa smittämnet med PCR-analys av ryggmärgsvätska eller  i hjärnvävnad från obduktionsmaterial.

Provtagning

Eftersom West Nile Fever är en epizootisjukdom ska misstanke om sjukdom anmälas och SVA kontaktas inför eventuell provtagning.

Antikroppar mot West Nile-virus kan påvisas i serum (blodprovsrör utan tillsats).

Avlidna/avlivade hästar kan provtas vid obduktion. I hjärnvävnad kan virus påvisas med den molekylära metoden PCR.

Behandling

Det finns idag ingen fungerande specifik behandling mot West Nile Fever. Sjukdomen hanteras i likhet med många andra virussjukdomar, med understödjande behandling.

Isolering

Eftersom West Nile Fever är en epizootisjukdom är det Jordbruksverket som beslutar om eventuella restriktioner, men en häst som insjuknar av West Nile-virus anses inte vara smittförande på grund av låga virusnivåer i blodet och behöver därför inte isoleras i syfte att förhindra vidare smittspridning av WNV.

Stallrengöring och desinfektion

Viruset är känsligt för uttorkning, ultraviolett ljus och många olika desinfektionsmedel. Då smitta inte sprids från miljön utan via myggor är någon specifik stallrengöring därför inte nödvändig vid eventuella infektioner med West Nile-virus.

Profylax

Där smittan finns gäller också att minska förekomsten av myggor och hästars exponering för insektsbett. I aktuella områden rekommenderas därför att hålla hästar inne under de timmar på dygnet när myggen är mest aktiva, använda sig av myggrepellerande medel och att förse stallets fönster/dörrar med myggnät. För att minska förekomsten av mygg på beten och i stallar rekommenderas att stillastående vatten som dricksvatten i hinkar och kar byts ofta och att krukfat, skottkärror, fågelbad och andra typer av behållare töms så de inte kan utgöra en kläckningsplats för nya myggor.

Vaccin mot West Nile-virus finns men används i regel inte i Sverige på grund av att sjukdomen inte påvisats här. Det är tillåtet att vaccinera hästdjur mot West Nile Fever i Sverige, trots sjukdomens status som epizootisjukdom (SJVFS 2021:14). I länder där sjukdomen förekommer och där man känner till att smitta finns hos myggor i omgivningen rekommenderas att hästar vaccineras.

Prognos

De flesta hästar som drabbas av WNF får inga symtom alls eller enbart övergående feber. Av de som drabbas av svåra neurologiska symtom är prognosen för fullt tillfrisknande sämre. Hästar som överlever det akuta skedet, kan ofta få kvarstående balans- och rörelsestörningar. Därför väljer man ofta av djurskyddsskäl att avliva hästar med svåra symtom. För många hästar förlöper dock infektionen helt utan symtom eller med enbart feber och de får troligen en livslång immunitet efter tillfrisknandet.

Zoonosaspekt

Infekterade hästar är inte smittförande och utgör ingen risk för andra hästar eller människor.

Om man misstänker sjukdomen

WNF lyder under epizootilagen och djurägare som misstänker utbrott av sjukdomen ska kontakta veterinär. Veterinär som misstänker utbrott av WNF ska kontakta Jordbruksverket och länsveterinären i aktuellt län angående vidare åtgärder och provtagning. Hästar med neurologiska symtom och feber bör behandlas som smittsamma tills diagnosen WNF eventuellt fastställs. Detta minskar risken för smittspridning ifall hästen istället lider av annan smittsam sjukdom.

I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.