Antikroppar mot hästinfluensa i verkligheten - en studie av vaccinerade svenska travhästar i träning

Projektets övergripande syfte var att öka kunskapen om utfallet vid vaccination av tävlingshästar mot influensavirusinfektion. I denna studie följde vi därför under en 13-månadersperiod antikroppsnivåerna mot hästinfluensavirus hos varmblodiga travhästar i träning som vaccinerats två gånger per år.

Studien omfattade 56 hästar från fyra tränare, 21 ston, 27 hingstar och 8 vallacker som var mellan 2 till 8 år gamla vid studiens början. Hästarna bedömdes som hög- till normalpresterande av tränarna och de tränades och tävlades som vanligt under studieperioden. Hästarna vaccinerades två gånger om året, i december och i juni, med ett kommersiellt hästinfluensavaccin enligt tränarnas normala rutiner. Serumprover samlades varje månad från augusti år 1 till och med augusti år 2 och totalt 549 prover var tillgängliga för analys. Antikroppsnivåerna mot influensavirusstammen A/equi 2/Borlänge/91 (ett antigen inkluderat i det använda vaccinet) bestämdes med ELISA metodik.

Resultaten visade att alla hästar hade antikroppar mot hästinfluensavirus i blodet under hela studieperioden. Mängden antikroppar visade stor variation mellan individer och en signifikant ökning av mängden antikroppar observerades för majoriteten av hästarna efter båda vaccinationstillfällena i studien. De högre antikroppsnivåerna kvarstod i genomsnitt minst vid två provtagningstillfällen efter vaccinationerna under studien och återvände därefter till liknande nivåer som före vaccination. Under studien sågs den högsta ökningen av antikroppsnivåerna efter vaccinationen i december. Före denna vaccination sågs också de generellt lägsta antikroppsnivåerna under studien. Dessutom observerades en korrelation mellan låga antikroppsnivåer före vaccination och höga antikroppsnivåer efter vaccination. Ett urval av 105 serumprover med de högsta och lägsta antikroppsnivåerna enligt ELISA metodiken analyserades också med s.k. SRH-metodik där resultaten anses ge korrelation med skydd mot klinisk sjukdom respektive skydd mot virusutsöndring. Med resultaten från denna analys uppskattades att antikroppsnivåerna i vårt material, vid infektion med virus som ingår i vaccinet, ger skydd mot klinisk sjukdom hos 100 – 94% av hästarna och skydd mot virusutsöndring i 97 – 45 % av hästarna under studieperioden.
Sammantaget visar resultaten att de tränade hästarna i vår studie bland annat hade en kortare period med höga antikroppsnivåer efter vaccination än vad man kunde förvänta med tanke på vad som tidigare visats i visats i experimentella studier. Det verkar också som att ett högre antikroppssvar erhålls om hästarna vaccinerats när antikroppsnivåerna sjunkit till en lägre nivå. Denna typ av kunskap är viktig för att utforma effektiva vaccinationsprogram för tävlingshästar.