Omberg 2016 - prov- och datainsamling för att bättre förstå mjältbrandens komplexa epidemiologi

Under sommaren 2016 drabbades tamdjur och vilt på Omberg, en ekopark i Östergötlands län, av ett mjältbrandsutbrott med mer omfattande smittspridning än vad som tidigare setts i modern tid. Denna ansökan syftar till att säkra material, information och lokal kunskap kring detta utbrott för att bygga kunskap kring mjältbrand. Detta för att vi i framtiden bättre ska kunna förutsäga, förebygga och hantera liknande händelser.

Mjältbrand, även kallad antrax, är en allvarlig bakterieorsakad sjukdom som drabbar däggdjur. Hos betande djur, i synnerhet idisslare som anses mest känsliga, kännetecknas sjukdomen av plötsliga dödsfall, men även människor kan smittas med allvarliga infektioner som följd.

Sjukdomen, som var förhållandevis vanlig i Sverige fram till mitten av 1900-talet, har efter ett drygt halvsekel med någon enstaka rapport, under senare år till synes ökat i förekomst, med fyra rapporterade utbrott bara sedan 2008. Vad som orsakat denna ökning är inte känt, men väder, klimat och förändrad landanvändning är faktorer som sannolikt spelar in.

Sjukdomen är i dagsläget en av få djursjukdomar som lyder under Epizootilagen, den lagstiftning som styr hur allvarliga djursjukdomar bekämpas, och som regelbundet förorsakar utbrott i landet. Förutom den risk för djurs och människors hälsa som mjältbranden utgör så innebär varje utbrott därför också stora kostnader orsakade av de omfattande bekämpningsåtgärder som Epizootilagen dikterar.

För en effektiv sjukdomsbekämpning krävs ett nära och gott samarbete mellan myndigheter och berörd allmänhet, i detta fall lantbrukare, jägare och andra djurägare. För att upprätthålla detta samarbete för framtida beredskap behöver vi därför förstå deras upplevelser av sjukdomsutbrottet och uppfattningar om efterföljande bekämpningsåtgärder. Vi behöver dessutom ta vara på deras lokalkännedom för att bättre förstå utbrottets

karaktär.

Mycket av datat och materialet är sådant att det avtar eller förlorar i kvalitet över tid, så som t.ex. antikroppar hos djur som träffat på bakterien men inte insjuknat, mjältbrandskontamination av platser i miljön och människors minnen av aktuella händelser. Det är därför angeläget att säkerställa att insamling sker så snart som möjligt medan utbrottet ännu är nära i tid, så att denna möjlighet till kunskapsbyggnad inte går förlorad.