Utvärdering av luftprovtagning för detektion och typning av infektiöst bronkitvirus (IBV) och infektiöst bursitvirus (IBDV) hos svenska slaktkycklingar

Luftprovtagning för sjukdomsövervakning i svenska slaktkycklingflockar

Luftprovtagning för sjukdomar har potential att göra sjukdomsövervakning enklare och billigare. Denna studie har utvärderat känsligheten vid Aerocollect luftprovtagning för infektiös bronkit och infektiös bursit (också kallad gumborosjuka) hos slaktkycklingar under vintern 2023/2024. Olika provtagningstider kan ha påverkat, men resultaten indikerar att luftprovtagning är mindre känslig än traditionell organprovtagning för dessa sjukdomar. Luftprovtagning kan dock vara ett komplement för sjukdomsövervakning om det används och tolkas på rätt sätt.

Bakgrund

​Virussjukdomen infektiös bronkit (IB) kan orsaka kraftiga luftvägssymtom, nedsatt tillväxt, dålig slaktvikt och ökad dödlighet bland kycklingar. Infektiös bursit (IBD), också kallad gumborosjuka, är en annan virussjukdom som kan sänka kycklingars immunitet och öka mottaglighet för andra infektionssjukdomar. I Sverige har flertalet utbrott av både IB och IBD registrerats bland slaktkycklingar de senaste åren.

Syfte och metod

​I projektet jämförs och utvärderas en ny metod för luftprovtagning (Aerocollect) med traditionell organprovtagning för påvisande av virus som orsakar IB och IBD. Projektet avsåg också att öka kunskapen om förekomsten av dessa virus hos svensk slaktkyckling, både vad gäller naturlig infektion och närvaron av vaccinstammar efter vaccination. I samarbete med slaktkycklingproducenter samlade SVA mellan november 2023 och mars 2024 in prover från 99 flockar för PCR-analys avseende infektion med IB och IBD. Blindtarmstonsiller samlades in vid slakt och luftprover togs hos levande djur upp till 11 dagar före slakt.

Resultat och nytta

​Begränsade utbrott av IB och IBD registrerades bland producenterna. I organprover påvisades IB-virus hos 39 flockar, varav 13 av flockarna var vaccinerade och 26 flockar var infekterade med antingen fältvirus eller med kvarvarande vaccinstammar från tidigare omgångar. Vid luftprovtagning för IB påvisades virus i 29 flockar. Sexton flockar med IB-positiva organprover hade negativa luftprover, medan 6 av flockarna med IB-positiva luftprover hade negativa organprover. För närmare 35% av IB-vaccinerade flockar kunde virus inte detekteras med någon av provtagningsmetoderna. Resultaten indikerar att båda metoderna har måttlig förmåga att påvisa IB-virus i vaccinerade eller infekterade flockar. Även om organprovtagning presterade något bättre kompletterar metoderna delvis varandra för vilka flockar där virus påvisas.

IBD-virus påvisades i organprover hos 72 av de 99 flockarna, varav samtliga 54 vaccinerade flockar utom en. Resterande var fältvirus eller kvarvarande vaccinstammar och i två besättningar påvisades en mer fruktad virusvariant av IBD (genogrupp 3). Luftprovtagning påvisade IBD-virus i 52 av flockarna. Olika provtagningstider kan ha påverkat, men resultaten antyder att känsligheten vid luftprovtagning kan vara sämre än organprovtagning för att påvisa IBD-positiva flockar. En bidragande orsak kan vara att mängden utsöndrat virus i luften måste nå en viss nivå för att detekteras vid luftprovtagning och därför påverkas i högre grad av provtagningstidpunkt, medan organprovtagning fångar upp kronisk infektion när virus har kunnat uppförökats under längre tid i kycklingen.

Utvärderingen tyder också på att mindre avvikelser i laboratoriemetodiken kan påverka utfallet av Aerocollect-provtagning. Resultaten från studien hjälper veterinärer och producenter att tolka provsvar från Aerocollect-provtagning och att bedöma när provtagningen kan vara lämplig.