Gå direkt till innehåll
Populärvetenskap

Ingen förekomst av MRSA bland svenska mjölkgetter

En undersökning av 22 svenska besättningar med mjölkgetter har visat det glädjande resultatet att det inte förekommer MRSA, meticillinresistent Staphylococcus aureus. Men studien visade att smittskydd och hygien runt mjölkningen kan bli bättre.

Jämtget. Foto/Ylva Persson

MRSA, meticillinresistent Staphylococcus aureus, är en bakterie som hotar både djur och människor. Den bär på en resistens mot antibiotika, vilket innebär att den är så motståndskraftig att många av våra viktigaste antibiotikamediciner inte biter på bakterien.

Överlag är MRSA ett ovanligt fynd hos tamdjur i Sverige, men den har tidigare påvisats i tre getbesättningar; två djurparker och en mjölkgetbesättning. Det är dock få besättningar som är undersökta. Det saknas alltså information om hur vanligt MRSA är hos getter, särskilt hos livsmedelsproducerande getter.

Mjölkgetbesättningar producerar livsmedel i form av mjölk och i många fall gårdsproducerad ost. Osttillverkning från opastöriserad mjölk är vanligt och där är hygienen av stor betydelse. Det är mycket viktigt att kunna identifiera och bedöma risker för spridning av bakterier från djuren via livsmedel till människor. Dessutom är det många getgårdar som låter besökarna klappa getterna vid besök, något som också kan vara en smittväg för resistenta bakterier.

Vi vet att MRSA kan finnas hos getter utan att djuren är sjuka, men hur vanlig förekomsten är vet vi väldigt lite om. För att bättre kunna bedöma risken att smitta sprids från djur till människor, och tvärt om, är det värdefullt att känna till om MRSA är vanligt bland mjölkgetbesättningar eller om det bara förekommer i enstaka fall. Får vi den kunskapen kan vi bättre ta ställning till om smittskyddsrutiner behöver förändras.

Både mjölk- och getprover analyserades på SVA

Studien gick till så att totalt 22 mjölkgetbesättningar från hela Sverige undersöktes. Upp till sex djur per besättning provtogs. Provtagning skedde med provtagningspinne (e-svabb) i nos, mungipa och runt ändtarmen. Dessutom togs ett prov från tankmjölken i varje besättning. Tankmjölken kan sägas vara ett mått på alla mjölkande getter i besättningen. Djurägarna fyllde också i en remiss med några frågor om besättningen. Proverna skickades till SVA med post.

Väl inne på labbet på SVA analyserades proverna med en metod där bara MRSA förväntas växa till. De få bakterier som trots allt växte till hade inte de gener som kännetecknar MRSA.

Inga MRSA men smittskydd runt mjölkning kan förbättras

Den genomsnittliga besättningsstorleken var 35 getter. Skandinavisk lantrasget var den vanligaste rasen, men det fanns även några mindre raser representerade (göinge-, jämt-, lappget) samt korsningar. Majoriteten av besättningarna hade eget mejeri medan resten använde mjölken bara för husbehov. Vid mjölkning var det få besättningar som använde engångshandskar och spendopp, men desto fler som använde individuella juverdukar Det finns alltså utrymme att förbättra hygien och smittskydd runt mjölkning i svenska mjölkgetbesättningar.

Slutresultat

Totalt analyserades 22 tankmjölkprover och 113 individprover. Samtliga prover, både individprover och mjölkprover, var negativa med avseende på MRSA, vilket var ett mycket glädjande resultat.

 

Texten publicerades 21 april 2021.

Prenumerera på bloggen

Om Bloggen

Prenumerera på bloggen