Klimatanpassning

SVA utgår i sin verksamhet från förordningen om myndigheters klimatanpassningsarbete (2018:1428).

SVA:s Klimat och sårbarhetsanalys (KSA) visar att brister i vattenförsörjningen är den klimateffekt med högst risk för djurhållningen inom det närmaste decenniet. Med perspektiv på år 2050 ses en hög risk för allvarlig påverkan även från höga temperaturer och från en ökad förekomst av skadegörare, sjukdomar och invasiva arter. Utifrån KSA:n har en handlingsplan tagits fram där prioritering bland anpassningsåtgärder görs.

Extremväder av olika slag blottar djurhållningens sårbarhet. De insatser som görs för minskad sårbarhet med avseende på civilt försvar och för klimatanpassning verkar oftast i synergi. Ett exempel här är att minska beroendet av tillförda insatsvaror och att säkra en fungerande infrastruktur.

Vidare måste vattentillgången säkras, djur måste ha fri tillgång till dricksvatten och vatten behövs för att hålla en god hygien. SVA bidrar med kunskap för att hålla en god hygienisk kvalitet vid användning av reservvatten. Bevattning av foderodlingen görs idag i begränsad omfattning men kan komma att bli vanligare. Klimatanpassning görs bäst i samverkan mellan olika samhällssektorer och myndigheter. SMHI:s klimatcenter samordnar ett myndighetsnätverk för klimatanpassning för att underlätta tvärsektoriell samverkan.

Djurstallar i Sverige är sällan anpassade för att klara djurvälfärden under värmeböljor. Många stallar kan behöva förbättra ventilationen, kylanläggningar eller minska djurtätheten. Ändrade skötsel- och utfodringsrutiner kan också bidra till att djuren klarar värmen bättre. För betesdjur kan det bli aktuellt att ordna möjlighet till skugga eller att exempelvis låta mjölkkor beta på natten i stället för under dagen. Vid värmeböljor kan behovet av tillfällig installning av djur komma att öka, men behovet kan även ses vid översvämningar av beten, betesbrist, massförekomst av bitande insekter och förekomst av vektorburna sjukdomar. Vid torka, kan giftiga växter, både redan förekommande och nya invasiva arter, öka i fodergröda och på beten.

Övervakning minskar smittrisk

Den ökande risken för spridning av smittsamma sjukdomar gör att det blir än viktigare med effektiv övervakning och kontroll av sjukdomar. Här är utveckling av diagnostik, vacciner, epidemiologiska metoder och hantering av data viktiga delar i SVA:s arbete.

Kan djuren hållas friska så minskar även behovet av antibiotika och livsmedelsförsörjningen blir säkrare. SVA strävar efter snabb upptäckt och diagnos av djursjukdomar, såväl de som redan finns i landet som nyintroducerade smittor. Vidare följer SVA hälsoläget hos vilda djur, dels för att behålla livskraftiga populationer av vilt och fisk, dels för att de kan utgöra en reservoar för smitta till tamdjur. Risken ökar för vektorburna smittor, som sprids med insekter och fästingar, därav är det viktigt för SVA att övervaka förekomst av nya arter av vektorer och vilka smittor de eventuellt bär med sig.