Bättre efterlevnad av smittskyddsrutiner när aktörer själva är med och skapar dem
Att låta grisbönder och andra aktörer inom gris- och fläsknäringen tillsammans skapa och komma överens om smittskyddsrutiner, ledde till förbättringar i biosäkerheten. Det har forskare vid SVA kommit fram till.
Småskalig grisproduktion med svagt smittskydd (biosäkerhet) är vanligt i Uganda. Samtidigt är afrikansk svinpest (ASF) frekvent förekommande i landet. ASF är en dödlig blödarfeber som drabbar grisar och där smittan sprids via direkta och indirekta kontakter mellan grisar och grisprodukter längs med den småskaliga grisproduktionsvärdekedjan. Biosäkerhetsåtgärder är enda sättet att hindra smittspridning.
Studien genomfördes i norra Uganda i byar som tidigare varit drabbade av ASF. I varje by bjöds människor från olika verksamhetsområden inom småskalig grisproduktion in att delta: bönder, försäljare av levande grisar, slaktare, fläskförsäljare och fläskrestaurangägare. En första delstudie visade att det som i dagsläget står i vägen för ett gott smittskydd är kostnader för biosäkerhet, liksom att många av åtgärderna inte är anpassade till den lokala situationen. I nästa studie undersökte forskarna om metoder som ökar engagemang och ägande av sjukdomskontroll för alla de som ingår värdekedjan, kunde leda till förbättringar i biosäkerheten. De undersökte särskilt om samskapade biosäkerhetskontrakt på bynivå var genomförbart, hur deltagarna uppfattade och upplevde dessa kontrakt, och hur genomförandet av de biosäkerhetsåtgärder som ingick i kontrakten fullföljdes, uppfattades och upplevdes.
Deltagarna utformade egna kontrakt
Studien bestod av fokusgruppsdiskussioner och intervjuer i de utvalda byarna och pågick i ett år. Vid ett första tillfälle informerade forskarna om sjukdomen, hur den sprids och hur man kan förebygga och kontrollera utbrott. Sedan föreslog forskarna ett antal biosäkerhetsåtgärder, anpassade för bönder respektive för andra deltagare. Deltagarna diskuterade åtgärderna och bestämde tillsammans om de skulle testa att genomföra några av dem under ett år, vilka de ville testa, och skapade ett gemensamt kontrakt för detta. Under året gav forskarna stöd till genomförandet och gjorde upprepade intervjuer.
Viktigt att involvera alla aktörer
Metoden var genomförbar och effektiv och resultatet blev en förbättrad biosäkerhet – ingen by genomförde alla åtgärder i sitt kontrakt, men alla gjorde något. De deltagande byarna valde olika antal, och olika åtgärder, vilket tyder på olika förutsättningar och erfarenheter. Vissa biosäkerhetsåtgärder som är vanliga att rekommendera beskrevs som ogenomförbara av deltagarna. Även små kostnader hindrade genomförandet, vilket visar att fattigdom är en specifik faktor som påverkar sjukdomsförebyggande och kontroll.
Studiemetoden ledde till intensifierad kommunikation och samarbete runt grishållning, vilket stärkte gruppidentiteten. Att involvera alla aktörer i värdekedjan beskrevs som viktigt för att stärka gruppen, för samarbete och för genomförande. Den deltagande metodiken med samskapande, som uppmuntrade till diskussion, samt att deltagarna kunde välja bort åtgärder verkade stimulera genomförandet. Detta gällde även åtgärder som först beskrevs som omöjliga.
Att få ökad kunskap om ASF vid inledningen av studien, stärkt samarbete och gemenskap och positivt grupptryck verkade vara viktigare för genomförandet av biosäkerhetsåtgärderna än själva pappret med kontraktet. Deltagarna var generellt positiva till både metoden och till biosäkerhetsåtgärderna.
Tre artiklar som beskriver de olika delstudierna finns fritt att ladda ned:
Prenumerera på bloggen
Populärvetenskapliga artiklar från SVA:s forskare.