Ursprung och domesticering
Med andfåglar (ordningen Anseriformes) avses änder, gäss och svanar. De vilda andfåglarna har stor geografisk utbredning och är anpassade till en rad olika miljöer. Tamankan härstammar från gräsanden (Anas platyrhynchos) och domesticeringen skedde troligen flera gånger separat på olika platser. De äldsta säkra beläggen för ankhållning härstammar från Kina för cirka 2 000 år sedan. Myskankan härstammar från den sydamerikanska vilda myskanden (Cairina moschata).
Ankhållning i Sverige
Tamankor har hållits i Sverige sedan medeltiden, troligen 1400-talet, och myskankor sedan åtminstone mitten av 1700-talet. Idag hålls tamankor och myskankor framförallt i små hobbybesättningar för prydnad, sällskap, avel, utställning och för bevarande av lantraser. Inhemsk svensk kommersiell köttproduktion från tamanka är relativt liten.
I Sverige finns flera inhemska lantraser av tamanka: Blekingeanka, svensk blå anka och svensk gul anka. Det finns också en svensk lantras av myskanka: svensk myskanka. Mer information om svenska lantraser finns på Svenska Lanthönsklubbens webbplats.
Kommersiell produktion
Tamankor hålls i många länder för kommersiell kött-, ägg- och fjäder-/dunproduktion. Uppfödningen kan ske småskaligt/extensivt, semiintensivt eller intensivt, ibland parallellt i samma område. I Sydostasien kombineras ofta ankuppfödning med fisk i dammar. Kina har en mycket stor andel av världsproduktionen, men omfattande produktion sker även i Frankrike, Indien, Thailand, Vietnam, Taiwan, Ukraina, USA, Ungern och Malaysia. I Europa sker storskalig kommersiell produktion av ankkött även i Storbritannien och Tyskland. En stor andel av de ankor som hålls för köttproduktion är numera i själva verket hybrider mellan myskanka och tamanka (engelsk namn mulard eller mule duck).
Gås- och anklever (foie gras) är produkter som tillverkas från tama andfåglar som tvångsmatas i slutet av uppfödningsperioden med energirikt foder och därigenom lagrar de in stora mängder fett i levern. Produktionen har en lång historia och traditionellt användes gäss. Numera baseras produktionen huvudsakligen på korsningar mellan myskanka och tamanka. Frankrike dominerar marknaden men en ökande andel av uppfödningen sker i andra länder, till exempel Spanien, Israel, Bulgarien och Ungern. Foie gras-produktion är förbjuden i flera europeiska länder, bland annat Sverige, men är än så länge tillåten men starkt ifrågasatt ur ett djurskyddsperspektiv inom EU-regionen.
Övrigt om ankor och myskankor
- Jämfört med gräsanden så är tamankor ofta större, tyngre och har sämre flygförmåga, men det finns även mycket små ankraser.
- Till skillnad från tamankor så flyger myskankor gärna och vilar ofta i träd.
- Tamankor och myskankor är generellt lättskötta, personliga och tåliga husdjur.
- Tamankor bör få tillgång till badvatten, så att de ska kunna hålla fjäderdräkten ren och i god kondition. Om man inte har tillgång till större öppet vatten nöjer de sig som regel med en bäck eller en mindre damm. Tamankor parar sig helst i vatten medan myskankor parar sig på land.
- Det är synnerligen viktigt att vattenkvalitén är god i dammar och annat vatten som används av andfåglar.
- Tamankor i fångenskap kan bli cirka tio till tolv år gamla.
- Tamankor ruggar (byter fjäderdräkt) som regel två gånger per år. Under ruggningen kan de inte flyga.
- Ank- och myskanksungar (ällingar) är täckta av dun. De kan äta och simma nästan direkt efter kläckningen, men är känsliga för kyla och väta under de första levnadsveckorna, särskilt om de inte går med honan.
- Ankor spiller och blöter ner mycket i ankhuset vilket kan leda till problem med smuts och fukt. De behöver ha dricksvatten i närheten av utfodringsplatsen eftersom de vill blöta upp fodret med vatten medan de äter.
- Myskankor är effektiva skadedjursbekämpare av sniglar och snäckor.