Ursprung och domesticering
Tamhöns hör till familjen fasanfåglar bland hönsfåglarna (familjen Phasianidae, Ordning Galliformes). De härstammar från den röda djungelhönan (Gallus gallus) som fortfarande lever vild i djungelområden i Indien och Sydostasien.
De tidigaste arkeologiska fynden av domesticerade höns har daterats till cirka 3 200 år före Kristus. Tamhöns introducerades till Europa för cirka 3 000 år sedan och till Skandinavien under järnåldern cirka 100 år före Kristus. Rasavel med tamhöns bedrevs tidigt framförallt i Medelhavsländerna och i USA.
Hönsskötsel i Sverige
Fjäderfäskötseln har under århundraden haft stor betydelse i Skandinavien för människors försörjning. Omkring 1840 ökade intresset för fjäderfäavel i Sverige och organiserat avelsarbete och import av avelsdjur inleddes. 1885 hölls den första fjäderfäutställningen i Sverige. Vid sekelskiftet 1900 fanns i Sverige cirka 2,3 miljoner fjäderfän i små flockar (ofta fem till tio höns) som hölls frigående inomhus på vintern och utomhus sommartid.
Under 1900-talets första decennier ökade kraven på livsmedelsproduktion från hönsen vilket ledde till större hönsflockar och att djuren flyttades inomhus i högre grad. Importer och avel bedrevs mer organiserat. Runt 1930 fanns 6,5 miljoner höns i cirka 500 000 flockar. På 1950-talet var antalet höns cirka 10 miljoner i 270 000 besättningar och äggproduktionen per höna var ungefär hälften av dagens.
Introduktion av storskalig produktion
De första burarna för värphöns introducerades i USA och Storbritannien och kom till Sverige på 1960-talet. Specialiserad slaktkycklingproduktion startade på 1950-talet i USA och nådde Skandinavien några år senare.
Burhållning av värphöns, avelsselektion, förbättrade skötselrutiner, bättre foder, införande av vaccination mot en rad olika fjäderfäsjukdomar och förebyggande smittskyddsarbete ledde successivt till ökad äggproduktion, snabbare tillväxt och att sjukdomar kunde kontrolleras mer effektivt.
Under de senare decennierna har både äggproduktionen och produktionen av slaktkyckling i Sverige helt baserats på import av specialiserade hybrider. Hönsburarna har ifrågasatts i norra Europa ur djurskyddshänseende under de senaste decennierna. I Sverige har värphönsnäringen ställt om till inredda burar och frigående hönshållning.
Värphöns
Under 2023 fanns i underkant av 8,7 miljoner värphöns i Sverige. Majoriteten av hönsen finns i kommersiella besättningar. Ungefär 2 procent av djuren hålls i inredda burar och resten (98 procent) hålls frigående inomhus (74 procent) eller utomhus (10 procent). Andelen ekologiska värphöns är 14 procent.
Flera olika värphönshybrider importeras som kycklingar (föräldradjur/parents) till Sverige. Dessa blir föräldrar till värphönskycklingar som föds upp av unghönsuppfödaren till cirka 16 veckors ålder, då de flyttas till andra gårdar för äggproduktion. Värphönsen slaktas i regel vid cirka 85 veckors ålder eller senare. Mängden ägg som producerades i Sverige uppgick år 2023 till cirka 117 000 ton (kvantitet invägd ägg).
Omställning av svensk äggproduktion
Sverige var tidigt ute med att ställa om äggproduktionen från traditionella oinredda burar till mer djurvänliga inhysningssätt: inredd bur och frigående system inom- och utomhus. Omställningen var klar kring årsskiftet 2004/2005. 1 januari 2012 trädde ett burförbud i kraft i samtliga EU:s medlemsländer. Se Jordbruksverkets rapport omställningen av svensk äggproduktion (pdf).
Slaktkycklingar
De flesta slaktkycklingar föds upp på ströbädd (ofta kutterspån) inomhus. Andelen ekologisk slaktkyckling är låg. Upp till 36 kilo kyckling per kvadratmeter, eller maximalt 25 kycklingar per kvadratmeter får hållas i Sverige.
Mor- och farföräldrar (grandparents) importeras och uppförökas till föräldradjur (parents) som sedan blir föräldrar till slaktkycklingarna i Sverige.
År 2022 slaktades nästan 113 miljoner slaktkycklingar i Sverige.
Hobbyhöns
Parallellt med den kommersiella produktionen har hobbyhållningen av höns fortsatt och intresset för hobbyfjäderfä har ökat de senaste åren. Djuren hålls för till exempel rasavel, bevarande av lantraser, utställning, prydnad, sällskap och småskalig äggproduktion.
Källa/referenser
Söderberg S. Föreningen Svensk Fjäderfäskötsel 100 år – dess historia. Jubileumstidskrift Fjäderfä 8-98.
Jordbruksverkets statistikdatabas
Svenska Ägg