Bra antibiotikaläge i Sverige presenterades i Indien

×

Ladda ned original

Det var en glädje att få möjlighet att presentera Sveriges mycket fina arbete för en klok antibiotikaanvändning. Särskilt roligt var det att presentera Sveriges mjölkkor som det synnerligen goda exemplet.

Mastit (juverinflammation) är den sjukdom som kräver mest antibiotika inom mjölksektorn. I Sverige behandlar vi bara omkring en tiondel av korna med antibiotika mot så kallad klinisk (synlig) mastit under varje mjölkperiod. Dessutom utgörs nästan nittio procent av behandlingarna av smalspektrigt penicillin vilket är väldigt bra ur ett resistensperspektiv. Jag vill dock trycka på att den här siffran skulle kunna vara i det närmaste hundra procent eftersom de flesta övriga behandlingar med mer bredspektriga substanser sannolikt är mer eller mindre onödiga.

×

Ladda ned original

Indiska rupiesedlar med höga valörer blev helt plötsligt ogiltiga i ett försök att stävja korruption och svarta pengar.

Vidare använder vi i Sverige, selektiv sintidsterapi där vi bara antibiotikabehandlar de kor som har mastit vid sinläggning. I stora delar av världen tillämpas istället sintidsbehandling av alla kor, även de friska. Dock ökar intresset i flera länder för den nordiska varianten med sintidsbehandling bara av sjuka kor.

Sverige fick mycket uppskattning för sitt goda läge och tjänade verkligen som inspiration för de fortsatta diskussionerna.

Läget i Indien är förstås ett helt annat. Där används antibiotika fortfarande som tillväxtbefrämjare i fodret. Något som Sverige var först i världen att förbjuda redan 1986. Dessutom kan antibiotika köpas över disk utan recept. Dessutom sker en stor del av tillverkningen av antibiotika i just Indien och reningen på dessa fabriker är ofta bristfällig och vattendrag nedströms antibiotikafabrikerna är ofta kontaminerade med antibiotikarester.

×

Ladda ned original

Delhi upplevde de värsta luftföroreningarna på 17 år. Smogen låg tjock över staden.

Så det var med blandade känslor jag reste hem. Glad över Sveriges situation och glad över att Indien och liknande länder tar frågan på allvar och vill arbeta för ett förbättrat läge. Men samtidigt kan jag inte sticka under stol med att en viss känsla av hopplöshet kom över mig. Jag hoppas dock att loppet inte är kört utan att vi i även i framtiden ska kunna behandla sjuka djur och människor med antibiotika.