Populärvetenskapligt om juverhälsa
Mastitkonferens Sardinien – får och get (nr 3)
Gerrit Koop från Universitetet i Utrecht berättade att fårantalet minskar i Nederländerna. De har dessutom nästan inga mjölkfår.
Getantalet ökar däremot och mjölkproduktionen är en viktig näring. Det finns ungefär 300 getbesättningar i Nederländerna med i genomsnitt 900 getter per gård. Getproducenterna i Nederländerna upplever att de har större problem med totalantal bakterier i mjölk än höga celltal (dock varierar celltalet mellan en och två miljoner celler/ml, vilket är högt jämfört med Sverige).
Dock anses juverhälsa vara det största djurhälsoproblemet. Staphylococcus aureus, koagulasnegativa stafylokocker (KNS) och corynebakterier är de vanligaste bakterierna vid subklinisk mastit hos nederländska getter. För klinisk mastit är de två förstnämnda bakterierna vanligast tillsammans med koli. Kallbrand ses nästan bara vid infektion med aureus. Vid aureus ses ett högt celltal medan vid mastit orsakad av corynebakterier och den koagulasnegativa stafylokocken Staphylococcus caprae ses ett lägre celltal och en högre mjölkproduktion.
Gerrit spekulerade i om dessa bakterier kan ha en skyddande effekt i juvret och att de kanske hindrar andra bakterier att få fäste. Genstudier av aureus visar att det är samma typ av aureus som orsakar klinisk och subklinisk mastit och därför är det viktigt att förebygga båda dessa typer. För får (bara köttfår) är stafylokocker (mest KNS) vanligaste orsaken till subklinisk mastit. Vid klinsk mastit ses främst aureus och Mannheimia hemolytica. Aureus ses oftare om tackan har tvillingar och det finns en misstanke att mannheimia sprids med lammen. Slutligen har även spridningsmönstret av mastitbakterierna studerats. Hos get sprids stafylokocker långsamt men de tenderar att bli kroniska. Hos får ses en snabb spridning av aureus men en mer långsam spridning av mannheimia.
Prenumerera på bloggen
Här bloggar Charlotta Fasth, Ylva Persson och Karin Persson Waller vid SVA om juverhälsa.