Fågelinfluensa och rapporter om fall på däggdjur

Bild på vitkindad gås fotograferad i ett område i Nederländerna med påvisade fall av fågelinfluensa. Fågelinfluensa kan orsaka inflammation i hjärnan hos fåglar vilket bland annat kan yttra sig som svårigheter att flyga. Foto: Ruurd Jelle van der Leij

Sedan säsongen* 2020-2021 då Sverige drabbades av omfattande utbrott av fågelinfluensa har SVA sammanställt epidemiologiska lägesbilder, den senaste publicerades  2023-03-15. I denna blogg kommenterar vi inte varje enskild lägesbild, men tar upp dem om det finns anledning att belysa något särskilt. I detta fall gäller det fynd av fågelinfluensa på däggdjur, en fråga som belyses i den senaste gemensamma vetenskapliga rapporten från Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC), Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten (EFSA) samt Europeiska referenslaboratoriet för fågelinfluensa (IZSVe). I förlängningen finns naturligtvis frågeställningar om sannolikheten för att den nu aktuella typen av fågelinfluensavirus ska utveckla egenskaper som gör att människors hälsa riskerar påverkas, och i nästa steg för uppkomsten av en ny pandemi bland människor.

Att influensavirus är föränderliga råder det ingen tvekan om, och man kan anta att förändringstakten påverkas av den globala spridningen vi ser idag med ökande antal fall bland olika arter av fåglar och däggdjur. Trots tre år av hög smittspridning bland fåglar i Europa har man dock bara noterat enstaka fall av infektion hos människa, samtliga med milda eller inga symtom.  Nya varianter som kan infektera människor och i nästa steg kan spridas mellan människor skulle kunna utvecklas. Däremot går det inte att uppskatta sannolikheten för att detta ska ske. Denna blogg kommer därför inte att försöka besvara den frågan, men ge en bild av det vi nu vet om läget.

Fågelinfluensaläget i Sverige under 2022–2023 är i dagsläget bättre än de två föregående säsongerna. Hittills har vi haft ett utbrott hos föräldradjur för kyckling, ett hos hobbyfjäderfä och 43 fall hos vilda fåglar. I Europa ses fortsatt viruscirkulation bland tama och vilda fåglar, även om antal rapporterade utbrott på fjäderfä och fall på vilda fåglar är lägre än motsvarande period förra året. Ett observandum är ett ökat antal rapporter om fall på skrattmås vilket kan ha konsekvenser för spridning till fjäderfä. Mer information om detta i lägesbilden.

Globalt ses också en fortsatt spridning och cirkulation av fågelinfluensavirus och dessutom ett ökat antal rapporter om konstaterade fall av fågelinfluensa på däggdjur.  

Influensavirus förmåga att förändras

Influensavirus är till sin natur väldigt föränderliga. Genom mutationer i virusens arvsmassa utvecklas de över tid, och när två olika typer av influensavirus infekterar en och samma individ samtidigt kan de också utbyta genetiskt material med varandra. På dessa sätt utvecklas ständigt nya varianter av influensavirus. En del är sinsemellan väldigt lika medan andra har större skillnader och kan vara mer eller mindre sjukdomsframkallande hos olika arter. Det går inte att rakt av dra slutsatser utifrån namn och subtyp, t.ex. kan två virus som båda är av subtyp H5N1 vara mer eller mindre nära besläktade och ha olika egenskaper.

Rapporter på däggdjur

Antalet rapporterade fall på däggdjur orsakade av fågelinfluensavirus (av en typ som kallas H5N1 klad 2.3.3.4.b) ökar globalt. I Sverige har fall påvisats hos rödräv (3), gråsäl (1) och tumlare (1) från 2021 och framåt. I resten av Europa har fågelinfluensavirus konstaterats hos grävling, iller, lodjur, mink, rödräv, säl, tumlare, utter och katt. Fågelinfluensa hos vildsvin och gris har konstaterats baserat på antikroppsundersökningar under de senast 10 åren i Europa. (Källa: Efsa, Avian influenza overview December 2022 – March 2023)

I USA har man påvisat fågelinfluensavirus hos ca 150 vilda däggdjur inklusive räv, skunk, tvättbjörn, björn, rödlo, pungråtta, prärievarg, säl och delfin. (Källa: APHIS, 2022-2023 Detections of Highly Pathogenic Avian Influenza in Mammals)

I den senaste vetenskapliga rapporten från EFSA, ECDC och IZSVe (n) lyfter man även fram tre händelser med fågelinfluensavirusassocierad massdöd hos däggdjur globalt. Det första fallet gällde flera knubbsälar som dog under sommaren 2022 på USA:s nordöstra kust. Det andra fallet gällde en besättning med 52 000 minkar i Spanien som drabbades av ökad dödlighet och sjuklighet inklusive neurologiska symtom, där fågelinfluensa konstaterades i oktober 2022.

Vidare drabbades sjölejon i Peru av fågelinfluensa i januari 2023 och myndigheterna har räknat att 3 487 sjölejon dog i samband med utbrottet. I samtliga fall har utbrotten bland däggdjur kunnat relateras till smittspridning hos vilda fåglar, och däggdjuren antas initialt ha smittats direkt från vilda fåglar eller indirekt via kontaminerad miljö. Dock kan man inte utesluta att fortsatt smittspridning skett mellan däggdjur. Särskilt starka indikationer på att smittspridning mellan däggdjur skett föreligger i samband med det spanska utbrottet hos mink.

Mycket arbete görs för att karakterisera arvsmassan från isolerade virus och i flera fall har mutationer identifierats som kan kopplas till viss anpassning till däggdjursceller. Det går dock ännu inte att säga om de specifika gensekvenserna också ger virusstammarna egenskaper som ger ökad förmåga att infektera däggdjur. Förekomst av de aktuella mutationerna är betydligt vanligare i virus som är isolerade från däggdjur jämfört med de som har isoleras från fåglar. Därmed kan man dra slutsatsen att förändringarna uppstår när däggdjur infekteras och i mindre utsträckning vid viruscirkulation bland fåglar. Trots dessa fynd är fågelinfluensavirus H5N1 av den typ som dominerar (klad 2.3.3.4 b) fortsatt tydligt fågelanpassad i sin karaktär.

Antaganden och analys

Det är positivt att vi, trots att det förekommer fågelinfluensa hos vilda fåglar, hitintills endast påvisat två fall hos tama fåglar denna säsong. Det kan finnas flera orsaker till det. SVA bevakar läget med hög smittspridning bland måsfåglar i Europa. Skrattmåsar, som är den hårdast drabbade arten, är vanliga i stora delar av Sverige. De söker gärna föda på jordbruksmark, och kan då utgöra en smittrisk för fjäderfä. Skrattmåsar dras också till bostadsområden och städer, och det är inte ovanligt att de söker föda på exempelvis soptippar. Många skrattmåsar är flyttfåglar som häckar i norra Europa medan andra populationer stannar på samma plats året om. Baserat på data från ringåterfynd kan man exempelvis se att flera skrattmåsar som ringmärkts i Nederländerna eller Belgien har påträffats i Sverige under våren och sommaren. Vårflytten för dessa fåglar i Europa börjar i februari och når sin kulmen i slutet av mars/början av april. Måsar är kolonihäckande fåglar och om viruscirkulationen fortsätter in i häckningssäsongen skulle det kunna orsaka hög dödlighet bland vilda fåglar likt det som noterades hos flera kolonihäckande arter sommaren 2022.

Förekomst av fågelinfluensa hos vilda fåglar i Sverige, med risk för ökad smittspridning i samband med vårflytten, gör det fortsatt viktigt att upprätthålla en hög nivå på biosäkerheten på fjäderfäanläggningar. Det är också viktigt att djurägare skyndsamt tar kontakta med veterinär vid kliniska symtom, avvikelser i produktionsparametrar eller ökad dödlighet bland fjäderfän som skulle kunna tyda på fågelinfluensa.

Övervakningen och hanteringen av fågelinfluensa behöver nu anpassas till att fågelinfluensa kan drabba däggdjur i högre utsträckning. SVA arbetar med att utvidga den befintliga övervakningen hos marina och landlevande däggdjur, främst karnivorer. Fågelinfluensaövervakningen hos vilda fåglar och däggdjur baseras främst på fallviltsundersökningar där rapportering till Rapportera vilda djur utgör basen.  

Vidare har rekommendationer som betonar vikten av att säkerställa smittskyddet och förhindra all kontakt med vilda fåglar, samt att anmäla vid misstanke om sjukdom, gått ut till minkuppfödare i Sverige.

Trots enstaka rapporter om fall av fågelinfluensa hos människor och ökade rapportering från däggdjur görs fortfarande bedömningen (ECDC) att risken för smitta till människor generellt är låg vad gäller fågelinfluensa av den aktuella kladen 2.3.4.4b. Den typ av fågelinfluensa H5N1 som konstaterats i Sverige och Europa 2021–2023 ska inte förväxlas med H5N1 som påvisades i Sverige 2006, som innebar högre risker för människor.

Bakgrund och aktuell övervakning

Se: Fågelinfluensa/Aviär influensa (AI)  och Smittläge för fågelinfluensa.