Ökad risk för mjältbrand efter torka och skyfall

Internationell erfarenhet visar att perioder av torka och översvämningar, särskilt i kombination med varandra, leder till ökad förekomst av mjältbrandsutbrott på platser där mjältbrandssporer finns i marken. Orsaken är att mjältbrandssporer från tidigare utbrott frigörs från marken och kan då på nytt utgöra en risk för betande djur.

Mjältbrandsutbrottet 2008 i Halland har kopplats samman med översvämning av en vall, där ensilage skördats för att senare ges som utfodring till nötkreatur under stallperioden. Sporerna antogs komma från en dumpningsplats för mjältbrandssmittade, döda djur från ett stort utbrott 1956-57. En omfattande kartläggning av arkivdata om mjältbrand under 1900-talet visar att utbrott har förekommit i hela landet fram till 1960-talet. Länsstyrelsen har information om utbrottens placering, däremot saknas i allmänhet information om var mjältbrandsgravarna finns.

Idisslare som drabbas av mjältbrand kan visa symtom som hög feber, andningsproblem, vätskefyllda vävnader, men i många fall dör djuren plötsligt utan synbar orsak. Vid misstanke om mjältbrand ska veterinär kontaktas skyndsamt och djuret lämnas på den plats det ligger.