Senaste årens mjältbrandsfall i Sverige

I augusti 2011 skedde ett större utbrott då ett 20-tal kor hastigt dog på ett Natura 2000-bete i Kvismaren Örebro län. Orsaken var en mjältbrandsgrav från 1943 som blottats vid en utdikning. Smittspridningen skedde med vatten då djuren drack i det utdikade gravområdet. Hypotesen att det var en grav med en bevarad spormängd som kom i dagen fick stöd av en polisrapport från 1943 där det beskrivs hur tre döda kvigor felaktigt flåtts och begravts i området. Jordbruksverket beslöt efter utbrottet att samtliga djur som ska gå på naturbetet inklusive de områden runtomkring som kan bli översvämmade i vårflod eller andra extrema väder skall vaccineras mot mjältbrand under en femårsperiod. Efter den tiden anses det att sporerna sjunkit ned i marken och inte längre utgör en smittrisk.

I slutet av oktober 2013 hittades en kviga död på ett bete på andra sidan Kvismare kanal utanför det område som vaccinerades efter utbrottet 2011. Eftersom tillkallad veterinär omedelbart misstänkte mjältbrand kunde diagnosen fastställas dagen efter och samtliga djur som varit i kontakt med den döda kvigan vaccinerades en dag senare. SVA hade tre dagar senare helgenomsekvenserat mjältbrandsisolatet som visade sig i princip identiskt med isolat från 2011. Detta talar för en gemensam smittkälla. Men trots ingående granskning av möjliga smittvägar finns idag inget tydligt svar. Vattenspridning är utesluten då det nya fallet ligger uppströms från de 2011 kontaminerade markerna. Kanske har spridning skett genom att en större rovfågel har släppt ett infekterat kadaver eller att ett infekterat rådjur dött på andra sidan kanalen.

I december 2008 inträffade plötsligt ett större utbrott bland köttdjur på stall. Tidpunkten på året var ovanlig och djuren visade först tecken på lunginflammation. Orsak till smittan var sannolikt strandhö som slagits längs Viskan och där det finns muntliga uppgifter om att döda grisar dumpats vid mjältbrandsutbrottet 1956–57.

Mjältbrand var vanligt förkommande i Sverige under första hälften av 1900-talet. Utbrotten orsakades ofta av importerat benmjöl. Efter att Kungliga Medicinalstyrelsen 1957 förbjöd import att köttmjöl sjönk antalet mjältbrandsfall till praktiskt taget noll de följande åren. Efter 1961 var inga fall rapporterade förrän 1981 då en enstaka ko i Uppsalatrakten dog efter att ha fått i sig sporer som kom i dagen då en gammal gödselplatta flyttades.

Läs om det senaste fallet, oktober 2013