Smittskydd för häst

1. Förhindra att smitta förs in till en anläggning

Den största risken att få in smitta till en frisk besättning är nya hästar. Även hästar som tillfälligt lämnar gården för träning, tävling, bete, stuteribesök, klinikbesök eller annat riskerar att komma hem med smitta. Vidare kan besökare eller utrustning utifrån bära på smitta, liksom insekter eller fästingar.

För att kunna ha utbyten och bedriva hästsport måste vi dock ta en del kalkylerade risker. För att minska dessa risker går man igenom hur de i möjligaste mån kan undvikas. I vissa lägen kan ökade krav med strikta rutiner vara nödvändigt. Till exempel om verksamheten skulle störas rejält av att en smitta kom in, som när man tävlar på hög nivå, vid avel eller på ridskola. Vid utbrott i omgivningen kan man också välja att höja säkerheten.

Minska risken att smittämnen kommer in till anläggningen

• Vid intag av nya hästar kan följande åtgärder minska smittrisken:
  – Krav på ”Hästägarförsäkran” för alla hästar som inkommer. Detta innebär att ägaren/säljaren garanterar att hästen inte visat symtom på smittsam sjukdom de senaste tre veckorna. Vidare att hästen, inom de senaste tre veckorna, inte har vistats på ett ställe där någon annan häst har visat symtom på smittsam sjukdom eller kan misstänkas vara smittförande. Hästen ska inte heller ha transporterats med, eller hållits med, hästar som har okänt smittstatus.
  – Kontrollera att hästen verkar vara frisk (tempa, lös avföring eller snorig?), att det finns ett vaccinationsintyg som visar korrekt vaccination mot hästinfluensa samt att den är avmaskad.
  – Använd särskild uppstallning för hästar som är på tillfälligt besök, avskilt från gårdens hästar.
  – Använd inslussningsrutiner inklusive gårdsisolering i tre veckor för nya hästar som ska stanna kvar.
• För besökare (människor och djur) , kan följande åtgärder vidtas för att minska smittrisken: Ställ krav att besökare har rena händer, samt har kläder och skor som inte har använts i stall där sjuka hästar eller smitta förekommer (ger låg risknivå). Alternativt krav på helt rena kläder eller skor (ger lägst risknivå)
• Om man ändå vill låta hästar åka på hästevenemang etcetera, kan man göra följande åtgärder för att minska smittrisken:
  – Hästar som lämnar gården och riskerar kontakt med andra hästar ställs i karantän vid återkomst.
  – Åk bara till ställen där det förväntas finnas friska hästar, och där man tillämpar ”Hästägarförsäkran” för lägre smittrisk.
  – Använd egen transport, alternativt en väl rengjord transport.
  – Använd enbart egen utrustning till hästen, och låna inte ut den.
  – Se till att krubba och vattenkopp i gäststall är väl rengjorda och desinficerade.
  – Ingen fysisk kontakt (direkt eller indirekt) mellan hästar från andra anläggningar. Det gäller även hundar och andra djur. Människor bör i möjligaste mån också undvika kontakt.
  – Tvätta händerna före och efter hästkontakter. Vid behov kan handdesinfektionsmedel användas.
  – Om en häst vistats i en miljö med förhöjd smittrisk, till exempel varit inlagd/opererats på en hästklinik, överväg att hålla den isolerad under en observationstid om tre veckor vid hemkomst.
  – Om ett sto ska betäckas, överväg semin istället för naturlig betäckning.

2. Förhindra att smitta sprids mellan hästar inom en anläggning

Risken för spridning av smitta inom en anläggning påverkas av olika faktorer. Om man har tänkt rätt från början finns det goda möjligheter att stoppa smittspridning på gården. Smittrycket (mängden smittämne i omlopp) och sårbarheten ökar med antalet hästar på gården, och med brister i hygienen.  Det är därför extra viktigt med förebyggande åtgärder på större anläggningar. Byggnadstekniskt bör man kunna dela upp så att hästarna hålls i olika sektioner. Man bör se till att det inte blir för stora hästgrupper inom varje enhet, och att grupperna kan hållas åtskilda, både inne och ute. Smittmöjligheterna är störst vid grupphållning, både i lösdrift och hage. Då har hästarna mycket direkt och indirekt (via ytor och utrustning som hästarna har kontakt med) kontakt med varandra. En smitta bland en grupp hästar på en lösdrift kan spridas snabbt. Därför är det viktigt att ha ett ställe dit man kan flytta sjuka hästar från gruppen.

Man bör gruppera hästarna på gården efter ett smittskyddstänk. Till exempel bör man se till att inte blanda tävlingshästar, avelsston och unghästar, att sköta nya och sjuka hästar helt separat från övriga hästar, och att använda separat utrustning till de olika grupperna. Särskilt viktigt är det att kunna hålla sjuka  eller nya hästar isolerade från de andra. Unghästar har normalt sett oftare virusinfektioner, som man vill skydda de andra hästarna från. Tävlingshästar utsätts för flera riskfaktorer (ständigt nya hästkontakter, stress, transport, foder- och miljöbyte) som kan leda till en infektion. Dräktiga ston kan kasta sina föl om de drabbas av vissa luftvägsvirus.

Minskad spridning av smittämnen mellan hästar kan uppnås genom:

• Små grupper av hästar

• Stora ytor och få hästar per ytenhet

• Redskap som bara används i en grupp

• God hygien i miljön

• God handhygien – här behövs varmt vatten, flytande tvål, engångshandduk och, vid behov, handdesinfektionsmedel

• Hästgrupperna sköts i känslighetsordning, med känsligast först, sjuka sist

• Avelsston grupperas efter dräktighetslängd, så att grupperna kan hållas ihop efter fölning.

• Yngre (känsligare) föl hålls i från äldre föl och unghästar

• Sjuka hästar isoleras från friska hästar snabbt och effektivt, och sköts separat med egen utrustning

Minska smittämnens spridning i miljön genom:

• God hygien, rent och torrt runt hästarna året runt

• Väl fungerande ventilation

• Stallrengöring av tömda stall regelbundet, till exempel under betesperioden

• Byggnadsmaterial som är lätta att sanera

• Betesrotation och mockning av hagar

Hjälp hästarnas immunförsvar på traven:

• Erbjud en stressfri miljö – gruppera för lugna hästgrupper, undvik omgrupperingar, träna hästarna för sina uppgifter, hantera dem lugnt

• Erbjud hästarna en god närmiljö

• Undvik överansträngning, långa transporter, sjukdom, smärttillstånd, nerkylning, överhettning

• Ta extra god hand om nya hästar, föl, unga hästar och ston runt födsel/förlossning samt självklart sjuka hästar

• Ge hästarna foder och vatten av god kvalité och tillräcklig mängd

• Vid foderbyten, genomför dem gradvis under en period

• Förebygg parasitinfektioner

• Vaccinera mot relevanta sjukdomar. SVA rekommenderar vaccination mot influensa och kvarka för hästar som kan utsättas för smittrisk, mot virusabort (EHV-1 och ev EHV-4) för dräktiga ston, mot rotavirus på drabbade stuterier, mot stelkramp (tetanus) för alla hästar, och mot botulism för hästar som man vill ha skyddade mot dödsfall av botulism. Alla dessa sjukdomar förekommer i Sverige. I andra länder kan det förekomma sjukdomar som svenska hästar kan vaccineras för om de ska vistas där, som rabies, nilfeber (west nile virus), övriga hästencefalitvirus (WEE, EEE) med mera.

3. Isolering för att förhindra smittspridning mellan gårdar via hästar

Den största risken för smittspridning är förflyttning av hästar mellan anläggningar. Hästar som visar symtom på infektion utsöndrar mer smittämne jämfört med hästar utan symtom. Men det kan även hända att symtomfria hästar sprider smitta, till exempel under inkubationsfasen.

I samband med transport, byte av miljö och byte av flockmedlemmar utsätts hästar för stress. Det sänker motståndskraften mot infektioner. Hos hästar med subklinisk (symtomlös) infektion kan det leda till att infektionsämnet förökas hos den individen och orsakar symtom (sjukdom). Det leder till ökad risk för smittspridning.

En tillsalu-häst kan ha transporterats (ensam eller med andra hästar) och bytt stall, foder och hästsällskap flera gånger på sin väg till sin slutliga ägare. Hästen kan då ha hanterats av många olika personer, som uppfödare, transportörer tränare, beridare, spekulanter och/eller veterinärer samt kan den ha passerat flera förmedlingsstall. Dessa hästars immunförsvar har utsatts för utmaningar och de kan behöva en period av lugn och ro och återhämtning när de väl kommit till slutdestinationen.

För att skydda sig mot smittsamma sjukdomar vid introduktion av nya hästar bör de nya hållas separat från den övriga anläggningen en tid efter ankomst. En isoleringsperiod i ett välkomststall eller gårdsisolering är till fördel för både för den enskilda hästen och anläggningen.

Hälsokontroll av hästarna innan lastning och transport från ursprungsanläggningen rekommenderas. Om en ny häst som skickats av en säljare har insjuknat under färden och uppvisar symtom på smittsam sjukdom vid ankomst, är det bra att ha gjort upp i förväg om vem som ska ansvara för isolering med mera. Sjuka djur får för övrigt inte transporteras hur som helst. Det finns reglerat i SJVFS 2019:7, saknr L5. I 7§ står det ”Djur får endast transporteras när de är lämpliga att transportera och när åtgärder har vidtagits för djurens skötsel under sändningen och vid ankomsten till bestämmelseorten. Djur som är sjuka eller skadade får inte transporteras. Andra stycket gäller dock inte de djur som har en lindrig skada eller sjukdom och då transporten inte kan anses medföra lidande. Detsamma gäller vid transport av djur till veterinär eller till av länsstyrelsen godkänd viltrehabiliterare. Vid tveksamhet om djurens lämplighet för transport ska veterinärs råd följas”.

Praktiska aspekter på gårdsisolering

Isoleringstid

• Nya hästar hålls isolerade från övriga hästar på anläggningen. De flesta uppseglande infektioner brukar visa sig inom tre veckor (inkubationstid) och de flesta avklingande infektioner har slutat smitta efter denna tid.

• Om nya hästar utan symtom inte kan isoleras i tre veckor, sträva efter så lång tid som möjligt.

• Sjuka hästars isoleringstid anpassas efter vilken infektion det gäller. Om det är oklart vilken sjukdom det är, kan tre veckor efter sista symtom vara en riktlinje. Efter genomgången kvarka rekommenderar SVA minst fyra till sex veckor.

• Hälsokontroll innan lastning och transport av nya hästar enligt ovan

Placering av gårdisolering

• Gårdsisolering passar bäst i en fysiskt separat byggnad och/eller hage en bra bit från övriga hästar (50–100 meter), och helst utanför gårdscentrum. Om det är betessäsong kan nya eller sjuka hästar isoleras i egen hage med avstånd till andra hagar.

• Om det är omöjligt att uppnå 50–100 meters avstånd till andra hästar ska åtminstone direkt och indirekt kontakt mellan hästar helt förhindras. Man kan sätta upp hela mellanväggar och använda skilda dörrar vid in- och utpassage i stallet. En sådan åtgärd skyddar dock sämre mot luftburna virusinfektioner. Hagar kan hållas åtskilda av en avgränsad gata på ett par meter mellan staketen så att noskontakt förhindras.

• Vill man förhindra spridning av smitta som kan finnas utan symtom (bärare), kan man låta nya hästar först få vara tillsammans med någon/några ”indikatorhästar” en tid (se ovan förslag på isoleringstid) innan man avbryter deras isolering helt. Tanken är att ”indikatorhästarna” ska plocka upp smitta från eventuella tysta smittbärare och visa symtom så att sjukdomen upptäcks. Metoden har svagheter, till exempel kan det vara så att indikatorhästarna har träffat på infektionen tidigare, är immuna och förblir symtomfria. Det kan också vara så att tysta bärare endast utsöndrar smittämnet periodvis och då i så små mängder att det inte alltid visar sig som sjukdom hos hästar runt omkring.

• Är det omöjligt att hålla nya hästar isolerade, så får man betrakta hela gruppen som man låter dem få kontakt med som ”indikatorhästar”. Därför bör man sträva efter att hålla denna grupp så liten som möjligt.

Skötsel

• Isolerade hästar sköts separat för att undvika att smitta förs mellan hästgrupper genom till exempel kläder, redskap eller utrustning. Separat skötsel innebär att de isolerade hästarna sköts av någon som inte sköter övriga hästar.

• Är det omöjligt att ha separat skötare för isoleringen, sköts gårdens andra hästar före de isolerade hästarna.

• Utforma lättförstådda och tydliga rutiner för god handhygien. Det innebär handtvätt med varmt vatten och flytande tvål följt av handdesinfektion – före och efter inträde i isoleringen. Engångshandskar kan användas hos de isolerade hästarna, men det innebär inte att man får slarva med handhygienen.

• Separata kläder, redskap med mera ska användas i gårdsisoleringen anläggning (se mer, punkter längre ner). Märk upp utrustning och redskap som ska användas i isoleringen, och som därmed inte får användas i den övriga anläggningen utan noggrann tvätt och desinfektion.

• Skylta och informera besökare så att obehöriga hålls ifrån de isolerade hästarna.

Provtagning och övervakning under isoleringstiden

• Kontrollera dagligen temperatur, allmäntillstånd och ifall de isolerade hästarna visar sjukdomssymtom.
• Om hästarna i isoleringen är eller har varit sjuka, kontrollera även övriga hästar på anläggningen dagligen för temperatur, allmäntillstånd och sjukdomssymtom för att snabbt kunna isolera nya sjukdomsfall.
• Rengör och desinfektera stall, inredning, redskap, utrustning och transporter där sjuka hästar har vistats.

Efter samråd med veterinär kan

• Vid behov provtagning göras

• Vid behov behandlingar genomföras, till exempel mot parasiter

Utbyte av information med ursprungsanläggning och transportör

• Om sjukdomssymtom upptäcks på ursprungsanläggningen eller hos andra hästar som nyligen flyttats/sålts därifrån är det viktigt att den förra hästhållaren/säljaren informerar mottagaren/köparen. Detta bör man gå igenom redan innan flytten av hästar.

• Om sjukdomssymtom upptäcks i det nya stallet under isoleringstiden är det viktigt att den förra hästhållaren/säljaren informeras. Den förra hästhållaren/säljaren bör då kontakta eventuella andra hästägare/köpare som berörs, så att de kan öka tillsynen på sina hästar och minska risken för smittspridning. Detta bör man gå igenom redan innan flytten av hästar.

• Om en transportör har anlitats för en häst som kan ha varit smittbärande under transporten, är det viktigt att denne underrättas för att kunna vidta smittskyddsåtgärder. Det innebär att rengöra och desinfektera det berörda fordonet. Vidare att kontakta ägarna till eventuella andra hästar som åkt tillsammans med den smittförande hästen eller innan transporten blivit rengjord och desinficerad.

• Om punkterna ovan följs ges alla som har hästar som kan ha utsatts för smitta möjlighet att öka tillsynen av sina hästar och därmed minska risken för smittspridning.

Frågor och svar

1. Är det möjligt att hålla en del av en hästanläggning öppen och en annan del isolerad för smittsam sjukdom?

   Detta är möjligt, om smitta inte överförs mellan de olika separata enheterna. Se mer under rubrik Placering av gårdsisolering. Ridskolor har med bra placerad gårdsisolering och rätt skötsel kunnat hålla verksamheten öppen. Stallveterinären har då haft en genomgång av kriterierna som gäller för att det ska fungera. Ett annat exempel är hästar på en isoleringsavdelning på en hästklinik –hästar som besöker klinikens andra delar blir då inte betraktade som exponerade för den smitta som de isolerade hästarna bär på.

   Det är vanligen en veterinär som varit på plats som kan avgöra om rutiner och flöden och utrymmen ger rätt förutsättningar. Avgörande för det är hur enheterna är separerade samt vilka rutiner för smittskydd som iakttas, som exempelvis handhygien, sko- och klädbyte, desinfektion av utrustning, hantering av olika flöden av människor och djur.

   En hage med hästar som sköts helt separat från övriga hästar på anläggningen, med tillämpning av ovanstående smittskyddsrutiner, är ett exempel som kan fungera väl med rätt förutsättningar.

   Detta betyder inte att vilken häst som helst, vid vilken tidpunkt som helst, utan smittrisk kan besöka eller lämna en anläggning där det finns hästar med symtom på smittsam sjukdom. Det är förbehållet väl kontrollerade miljöer.