Utseende
Örnbräken är en av våra största ormbunkar som blir mellan 40 och 150 cm hög. Den har en lång underjordisk grenig jordstam som är klädd med hårlika fjäll. Bladskivan är stor, triangulär och horisontell. Örnbräken är mycket frostkänslig och gulnar redan vid den första nattfrosten.
Förekomst
Örnbräken är mycket vanlig och förekommer i nästan hela landet, utom allra längst i norr. Den växer i torra eller friska, magra och näringsrika skogar, både i lövskog och barrskog. Den förekommer också på hyggen, i vägkanter, banvallar, igenväxande hagar och på annan kulturpåverkad mark.
Påverkan på djur
Drabbade djur kan uppvisa feber, bleka slemhinnor samt interna och/eller externa blödningar. Förgiftningar finns beskrivna för nötkreatur, får, hästar, grisar, kaniner, marsvin, råttor och möss.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Mycket giftig växt för häst
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Smaklig för häst
Symtom
Kända symtom hos hästar som har ätit av örnbräken är aptitlöshet (anorexi), viktminskning, anemi, kolik, stapplande gång, bred benställning, krökt rygg, förlamning av bakdelen och svårighet att resa sig, långsam och oregelbunden hjärtrytm, svag, snabb puls, utmattning redan vid lätt ansträngning, konvulsioner och koma. Döden föregås av muskulära spasmer, hästen står och trycker pannan mot väggar och annat (eng. head pressing), och nacken böjs bakåt.
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
- Minst 30-50 procent inblandning av örnbräken i foder i upp till 30 dagar.
- Foder med 20 procent inblandning av örnbräken under en till två månader innan kliniska tecken syns.
Studier visar att följande doser kan framkalla dödsfall:
- Dödlig dos [torkad örnbräken]: 10 g/kg kroppsvikt och dag under 108 respektive 126 dagar.
- Dödlig dos [torkad örnbräken]: 2-3 kg per dag under 20 till 40 dagar.
Om hästen har ätit av örnbräken
Byte av foder, tillförsel av tiamin och omvårdnad ger en komplett och snabb återhämtning.
Mycket giftig växt för nötkreatur
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Smaklig för nötkreatur
Symtom
Kända symtom hos nötkreatur som har ätit av örnbräken är förlorad aptit, tillfällig förstoppning, störd idissling, gradvis avmagring, ökad salivering och näsflöde, andningssvårigheter, ökad kroppstemperatur, håglöshet, snabb och svag puls, ökad andningsfrekvens, feber och bleka slemhinnor. Skador på den blodbildande benmärgen leder till brist på både vita och röda blodkroppar och blodplättar vilket kan ge yttre och inre blödningar med bland annat blod i urin, blodig diarré, näsblödning, blödningar i slemhinnor och hud (petechier och echymoser).
Olika tumörer i urinblåsan, i övre magtarmkanalens epitel, och ett syndrom med tumörer i urinblåsa och tarm som kallas Bovin enzootisk hematuri (BEH).
Bright blindness är en ögonsjukdom som karaktäriseras av vidgad pupill (mydriasis) vilket ger ljuskänslighet, samt tilltagande blindhet orsakad av förträngning av kärl och progressiv näthinneförtvining (retinal atrofi).
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
Toxisk dos:
- 3-4 kg örnbräken per dag i tre månader.
Akut dos:
- 30% örnbräken under en till tre månader.
- 500 g örnbräken per dag under 225 dagar.
- 500 g pulver per dag under 75 dagar.
Kronisk dos:
- 200-500 g örnbräken per dag under 1,5-2 år.
Mycket giftig växt för get
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Smaklig för get
Symtom
Kända symtom hos getter som har ätit av örnbräken är feber, bleka slemhinnor, yttre och/eller inre blödningar till följd av allvarlig skada på den blodbildande (hematopoetiska) benmärgen, försvagning av kapillärväggar och nedsatt koagulationsförmåga. Enzootisk hematuri med tumörer i urinblåsan som leder till blödningar.
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
- Örnbräkenhaltigt foder i fyra månader.
Mycket giftig växt för får
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Smaklig för får
Symtom
Kända symtom hos får som har ätit av örnbräken är tiaminbrist, akuta blödningar från tarmen och bleka slemhinnor. Skador på den blodbildande benmärgen leder till brist på både vita och röda blodkroppar och blodplättar, vilket kan ge yttre och inre blödningar med bland annat blod i urin, blodig diarré, näsblödning, blödningar i slemhinnor och hud (petechier och echymoser).
Enzootisk hematuri med tumörer i urinblåsan som leder till blödningar. Fibrosarkom i käke och lever och adenokarcinom i ileum. Cancer i epitelet av den övre magtarmkanalen.
Bright blindness är en ögonsjukdom som karaktäriseras av vidgad pupill (mydriasis) vilket ger ljuskänslighet samt tilltagande blindhet beroende på förträngning av kärl och fortskridande näthinneförtvining (progressiv retinal atrofi).
Får är mindre känsliga än nötkreatur.
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
- Örnbräkenhaltigt foder i fyra månader.
Vad är giftigt?
Hela växten. Innehållet av aktiva ämnen är högst när växten är ung. Enzymet tiaminas finns framför allt i rotstocken. Rotsystemet (rhizomerna) har den högsta aktiviteten av tiaminas som är högst på sensommaren och tidig höst. Även de unga upprullade löven innehåller tiaminas. Unga skott innehåller höga halter av den cyanogena glykosiden prunasin. Även koncentrationerna av ptaquilosid är högst i unga, växande delar som toppen på bladen och de omogna ormbunksbladen.
Bete
Mycket giftig
Ensilage
Okänt
Hö
Mycket giftig
Fryst bete
Okänt
Giftinformation
Örnbräken innehåller tiaminas som kan orsaka tiaminbrist samt små mängder cyanogena glykosider. Prunasin är den huvudsakliga cyanogena komponenten, vilken kan orsaka plötslig död genom hydrocyansyraförgiftning.
Den huvudsakliga carcinogenen i örnbräken är ptaquilosid, en norsesquiterpenglukosid som kan orsaka bland annat blödningar (hemorragisk sjukdom) och tumörer. Ptaquilosid utsöndras i mjölken. Örnbräken innehåller också termostabila föreningar som koffeinsyra, astragalin, isoquercetin och 5-O-caffeoylshikimisyra.
Målorgan är magtarmkanalen, urinblåsan, näthinnan (retina), perifera och centrala nervsystemet samt benmärgen.
Sidan granskades senast :
2023-12-28
