Brucellos

Smittämne

Brucellos orsakas av brucellabakterier. Det finns flera arter och alla kan orsaka allvarlig sjukdom hos människa. Brucella abortus infekterar främst nötkreatur, men även andra idisslare, häst och hund. Brucella melitensis infekterar främst får och get, men även andra idisslare, gris och hund. Brucella suis infekterar främst gris, men även idisslare, häst och hund. Brucella ovis infekterar främst får, men även andra idisslare. Brucella canis infekterar främst hund.

Förekomst

Brucellos är vanligt i stora delar av världen, fram för allt i låginkomstländer. Likaså har man i länderna kring Medelhavet problem med brucellos, främst hos får och get. I Sverige utrotades sjukdomen i djurpopulationen på 1950-talet, men sedan 2010-talet har Brucella canis vid enstaka tillfällen konstaterats hos hundar i Sverige. 

Symtom

Hos honliga idisslare och tikar ses kastningar i sent dräktighetsstadium, ofta med kvarbliven efterbörd. Hos tjurar, baggar, bockar och hanhundar ses testikel- och bitestikelinfektioner. Hos suggor ses både kastningar och omlöp. Hög smågrisdödlighet samt hälta och bakdelsförlamningar kan vara andra tecken på brucellos hos gris. Infektion med någon av brucella-arterna hos icke dräktiga djur passerar ofta utan kliniska tecken, men bakterierna kan dock få fäste i olika vävnader och då orsaka artrit (ledinfektioner), hygrom, osteomyelit eller diskospondylit (skelettinfektioner), uveit (inflammation i delar av ögat), bölder eller andra syndrom. Hos häst är den typiska presentationen bursit (inflammation och böldbildning i slemsäckar) och kringliggande vävnad vid nacke (”poll evil”) eller manke (mankfistel, ”fistulous withers”). Septisk artit/tenosynovit, kastning, feber, generell stelhet och letargi har också beskrivits för häst. Djur får annars vanligen inte feber av brucellos.

Smittvägar

Brucellabakterierna kan infektera djur och människor via småsår, slemhinnor, inandning eller intag via munnen. Sperma, kastade foster, efterbörd, flytningar och mjölk från infekterade djur innehåller mycket bakterier. För människor är opastöriserad mjölk en riskprodukt i områden där brucellos förekommer hos idisslare.

Diagnos

Misstanke om brucellos måste konfirmeras med laboratoriediagnostik. Bakterien kan isoleras genom odling. Utstryk från provmaterial kan undersökas mikroskopiskt för att hitta bakterien. Man kan också söka efter antikroppar i blodet. Eftersom diagnostiken fortlöpande utvecklas är det angeläget att SVA alltid kontaktas för att man ska få aktuell information om provtagning och undersökningsmaterial.

Om man misstänker sjukdomen

Brucellos hos livsmedelsproducerande djur lyder under epizootilagen.  Om man misstänker att ett livsmedelsproducerande djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att hålla det misstänkta djuret isolerat från andra djur (ta in det om det är ute på bete). Även kastade foster, fosterhinnor och annat material som kan innehålla smittämne skall hanteras så att varken djur eller människor smittas (lägg i sopsäck eller lämna på plats där vilda djur inte kommer åt det). Man får absolut inte förflytta djur som kan ha smittats till något annat djurstall. Människor som misstänks ha smittats av brucellos bör kontakta läkare. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar. Jordbruksverket bör kontaktas om man misstänker brucellos hos andra djur, så att de kan bestämma om huruvida åtgärder ska vidtas och/eller om diagnostiken ska bekostas av allmänna medel.