Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Infektiös bovin rhinotracheit/ infektiös pustulär vulvovaginit (IBR/IPV)

IBR/IPV är en smittsam och ekonomiskt viktig herpesvirussjukdom hos nötkreatur. Sjukdomen drabbar främst nötkreatur, men vissa andra djurarter kan också infekteras.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Ja
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Sjukdomen förekommer i hela världen, särskilt i områden med intensiv nötkreatursproduktion. Sverige friförklarades 1998 från IBR/IPV. I de övriga nordiska länderna råder också en gynnsam situation.

Symtom

Symtombilden varierar. I vissa fall ses feber, matvägran, nos- och ögonflöde samt rodnad och sårbildning i nosslemhinnan, ibland också hosta. I en del fall ses främst kastningar i sen dräktighet. Andra fall visar sig som feber, svullen vulva och små blås- eller knutlika förändringar i vaginalslemhinnan. Likartade förändringar kan då ses på penis och förhud hos tjurar. Ytterligare en form visar sig endast som inflammation i ögonslemhinnan. Infektionen kan också förlöpa helt utan symtom.

Smittämne

IBR/ IPV orsakas av bovint herpesvirus typ1.

Smittvägar

Smittspridning sker främst via direktkontakt mellan djur. Upphostningar och nossekret från djur med luftvägssymtom, sperma och vaginalsekret från djur med symtom från könsvägarna innehåller smittämne. Virus kan kvarstanna latent hos naturligt infekterade djur under djurets återstående livstid. En reaktivering kan inträffa om djuret stressas eller behandlas med stora doser kortison. Ett infekterat eller seropositivt djur måste alltså betraktas som potentiellt smittförande under djurets hela livstid.

Diagnos

Påvisande av virus görs med odling eller PCR på svabbprov i akutstadiet från exempelvis nosslemhinna, konjunktiva eller vaginalslemhinna, från mjölk eller från vävnadsprov. Serologi kan användas i senare fas av infektionen.

Om man misstänker sjukdomen

IBR/IPV lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att sjuka djur skall isoleras så att de inte kan komma i kontakt med andra djur. Djur på bete skall tas in inomhus. Misstänkt smittade djur får inte flyttas från den byggnad där de hålls.  I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls