Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Vad är det i växten som är giftigt? - Kort toxikologi

De vanligaste giftiga ämnena i växter är alkaloider, glykosider, nitrater/nitriter, saponiner oxalater, flyktiga oljor och fotosensitiviserande ämnen. De kan förekomma ensamma eller tillsammans i samma växt. Även om flera av de främst förekommande ämnena i olika växter har isolerats och studerats är fortfarande mycket okänt om hur de olika substanserna verkar i kroppen och vilka samverkanseffekter det finns mellan olika substanser i samma växt. Verkan hos alla isolerade substanser är inte känd. Omvänt finns också flera växter med påvisad giftverkan men där det inte är känt vilket ämne som ger upphov till giftverkan.

Alkaloider innehåller kväve och är basiska ämnen som finns i växter. Alkaloider är oftast mycket farliga ämnen. Växter som innehåller alkaloider undviks oftast av hästar och andra djur på grund av sin bittra smak, men vissa individer kan utveckla ett beroende av växten trots att de blir förgiftade upprepade gånger. Behandlingen går ut på att motverka effekten av de alkaloida substanserna på centrala nervsystemet, men drabbade djur återhämtar sig sällan fullt ut. Pyrrolizidina alkaloider omvandlas i levern till substanser som reagerar (irreversibelt) med DNA och andra makromolekyler, vilket ger bestående leverskador.

Fotosensitiviserande ämnen kallas ibland också för furokumariner. De orsakar hypersensitivitet mot UV-strålning i solljus i opigmenterad eller delvis pigmenterad hud, vilket ger cellskador i huden, som nästan ser ut att vara brännskadad eller kraftigt solbränd. Leverskador kan också förekomma vid sekundär fotosensitivisering, då levern inte längre klarar av att rena blodet från det giftiga ämnet. När ämnet når huden via blodet reagerar det på solljusets UV-strålar. Fotosensitivisering kan uppkomma både vid konsumtion och vid direkt hudkontakt med växter som till exempel johannesört och alsikeklöver.  

Glykosider är en stor grupp av organiska substanser som består av socker i kemisk förening med något annat ämne. De är vanligt förekommande föreningar i växter och de är starkt giftiga. Följande fyra huvudgrupper av glykosider nämns ofta:

  • Cyanogena glykosider blir giftiga först när djuret ätit dem, eftersom vätecyanid frigörs under fodersmältningen. Vätecyanid påverkar cellandningen och medför syrebrist i kroppens vävnader.
  • Goitrogena glykosider (glykosinolater) förhindrar kroppen att ta upp jod, vilket till exempel syns som förstorad sköldkörtel (struma).
  • Hjärtpåverkande glykosider påverkar hjärtat direkt genom att öka kontraktionerna men minska hjärtrytmen. Inflammation i mag-tarmkanalen och diarré är också symtom på konsumtion av hjärtpåverkande glykosider. Om en dödlig dos intas av till exempelt en häst, inträffar dödsfallet inom 12-24 timmar, och enda möjligheten att försöka rädda hästen är att via operation ta ut det konsumerade växtmaterialet ur mag-tarmkanalen.
  • Saponina glykosider är ämnen som kan bilda lödder (sapo- betyder såpa) och emulgera fett eftersom de sänker ytspänning. Intag av stora mängder av växter som innehåller saponina glykosider kan orsaka diarré.

Nitrater/Nitriter: nitrat är inte särskilt toxiskt men ombildas av mikroorganismer i mag-tarmkanalen till nitrit som är betydligt giftigare. Nitrit tas upp i blodet och ombildar de röda blodkropparnas hemoglobin till methemoglobin, vilket begränsar förmågan att transportera syre. Symtomen hos förgiftade djur är därför syrebrist, såsom svaghet, snabb svag puls, blodtrycksfall etcetera. Dödsfall kan inträffa inom några timmar efter konsumtion av nitratrikt material, eller mer typiskt med synliga symtom några dagar efter konsumtion.

Oxalater bildar tillsammans med kalcium i blodet kalciumoxalatkristaller, vilka kan ses särskilt i njurarna hos djur som dött av oxalatförgiftning. Förgiftningssymptom är snabb och ansträngd andning, stapplighet och att djuret ligger ned onormalt mycket. Oxalater finns i många växter, men i högre koncentration i vissa. Innehållet av oxalater i växten påverkas också av växtförhållandena, men oftast finns en högre oxalatkoncentration hos växter i äldre botaniska utvecklingsstadium, särskilt i bladen. Vissa djur kan med tiden anpassa sig till en foderstat med högt innehåll av oxalater, men störst risk för akut förgiftning finns då djur äter en stor mängd oxalatrika växter under kortare perioder.

Flyktiga oljor är ämnen som framförallt kan orsaka irriterad hud och blåsbildningar, men de kan även påverka njurar och nervsystem vid konsumtion.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls