Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Invärtes parasiter (endoparasiter) hos häst

Alla hästar har mer eller mindre endoparasiter och i mindre mängd stör de vanligen inte djurens hälsa. Föl och unghästar är mer känsliga för parasitangrepp än vuxna hästar och därför skall parasitbekämpningen ske med hänsyn till hästarnas ålder.

Små blodmaskar eller strongylider – Cyathostominae

Förekomst

Larver av små blodmaskar (L4) inkapslade i grovtarmsväggen.
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Bengt Ekberg/SVA

Två larver på väg att ta sig ut från tarmväggen till tarminnehållet.
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: SVA

Små blodmaskar i tarminnehåll. Några är ljusa och några är röda. (klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Johan Höglund/SLU

Små blodmaskar eller strongylider, Cyathostominae, är hästens vanligaste parasit. Hästarna smittas när de äter larver på ett smittat bete. Nära 100 procent av svenska hästar bär på små strongylider i vilande larvstadier. De vilande larverna är svåra att få bort med maskmedel. De utvecklas successivt till nya vuxna maskar, som går att avmaska mot. Unga hästar bär i allmänhet på större parasitbördor än de äldre. För närvarande finns 50-talet arter beskrivna inom gruppen Cyathostominae, varav ett 30-tal förekommer i tempererat klimat. Tio av dessa arter är allmänt förekommande. Maskarna är gråvita eller rödaktiga till färgen och en halv till två centimeter långa.

Livscykel/smittvägar

Blodmaskarna har en direkt livscykel. Äggen kommer ut med hästens avföring och kläcks på betet. I hagen genomgår larven flera utvecklingsstadier. Det är först när den nått det tredje stadiet (L3) som den kan infektera hästen. Utvecklingen från ägg-L3-larv tar två till fyra veckor, beroende på temperatur och fuktighet. Varmt och fuktigt klimat gynnar utvecklingen. En larv kan överleva länge i träcken vid torr väderlek. När sedan vädret blir gynnsamt tar sig larven från träcken ut i gräset med hjälp av fuktdroppar.

Hästen betar gräset med larver och blir infekterad. Väl ute i gräset är larven känslig för sol och torka.

De uppätna L3-larverna kapslar in sig i grovtarmens slemhinna där de utvecklas till L4-larver som sedan tar sig ut i tarmen och blir till maskar. Hela livscykeln tar cirka två till tre månader. Alla L3-larver utvecklas dock inte direkt till L4-stadiet, utan kan stanna i tarmslemhinnan i ett vilostadie (inhiberad larv). Detta sker främst under höst/vintern.

L3-larverna är tåliga för kyla och kan övervintra i flera månader på betet. De larver som övervintrar infekterar hästar som släpps på betet nästföljande vår. I mitten av sommaren året efter att larverna kom ut på betet, börjar den övervintrade smittan att minska. Om våren och försommaren är kall och regnig tar det längre tid innan larverna dör. Läs mer om att minska smitta i hagarna.

En stor del av de små blodmaskarna övervintrar som vilande (inhiberade) L3-stadier i hästens mag-tarmkanal. Till våren aktiveras dessa allteftersom och fortsätter sin utveckling till äggläggande mask. Hos en kraftigt infekterad häst kan maskarna lägga mer än 1000 ägg per gram träck. 

Symtom

Hästar kan ha små blodmaskar utan att visa tecken på sjukdom Vid kraftiga angrepp med liten blodmask förekommer avmagring, nedsatt allmäntillstånd, kolik och diarré.

I vissa fall kan det uppstå en allvarlig diarrésjukdom som kallas larval cyathostominos. I sådana fall kan man ofta se tusentals L4-larver i avföringen (0,5-2 cm långa). Sjukdom utbryter oftast under vårvintern hos hästar under fem år. Ofta har dessa hästar avmaskats en kort tid före sjukdom. Diagnos kan vara svår att ställa.

Stora blodmaskar – Strongylus spp

Förekomst

Stora och små blodmaskar i tarminnehåll.
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Bengt Ekberg/SVA

Strongylus vulgaris är den vanligaste och mest sjukdomsframkallande av de stora blodmaskarna. Förekomsten av S. vulgaris och skadeverkningar orsakade av den har minskat med ökad användning av effektiva avmaskningsmedel. I mitten av 1970-talet utskilde 65-70 procent av svenska hästar ägg från S. vulgaris och det var vanligt med kolik till följd av infektion med denna mask. Ett årtionde in på 2000-talet har andelen av äggpositiva hästar sjunkit till cirka tre till fem procent. Cirka 40 procent av hästbesättningarna har idag en eller flera hästar som bär på stor blodmask.

Livscykel/smittvägar

Stora blodmaskens livscykel börjar som hos lilla blodmasken med att vuxna maskar lägger ägg i tarmen på en häst. Äggen kommer ut via träcken på betet där de utvecklas fram till L3-stadiet. L3-larverna i gräset kan ätas av en ny häst som då blir infekterad. När stora blodmaskens L3-larver kommer ner i tarmen utvecklas de till L4-larver och borrar sig in i de små blodkärlen i tarmväggarna. Därefter tar de sig i kärlen upp till ett stort blodkärl i tarmpaketet som kallas krösroten, vilket tar cirka tre veckor. Här utvecklas larverna vidare till vuxna maskar under cirka tre till fyra månader. Maskarna följer sedan med blodet tillbaka till grovtarmen, där de fäster sig vid tarmslemhinnan och suger blod. Efter sex till åtta veckor i grovtarmen blir maskarna könsmogna och kan börja producera ägg. Hela livscykeln tar cirka sex månader.

Symtom

Ofta ses inga symtom alls på hästar som bär på stora blodmasken. Kolik är det vanligaste förekommande symtomet. Kolik framkallas av syrebristskador i tarmen från minskat blodflöde, inflammation och blodproppar (trombembolier) i tarmkrösets blodkärl, som har orsakats av larvernas förflyttning. Parasitskadorna uppges också kunna ge nervskador och förändrad tarmmotorik som också kan orsaka kolik.

Spolmask – Parascaris equorum

Förekomst

Springmask misstas ofta för spolmask när ljusa maskar ses i träck. På bilden ses överst en springmask, hane. I mitten ligger en springmask, hona. Nederst ses en spolmask. Observera att springmaskhonan smalnar av i ena änden, vilket inte spolmask gör. Springmaskhanen är liten.
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Staffan Tamm/SVA

Spolmasken, Parascaris equorum, är hästens största inälvsparasit. Den är vit, spolformad och blir vanligtvis 10-20 cm lång. Spolmaskinfektion är vanlig hos föl och unghästar, särskilt i stuterimiljö. Immunitet börjar utvecklas redan vid sex månaders ålder och gör att andelen hästar med spolmask sjunker med stigande ålder. Hos hästar som är tre år och äldre är spolmask inte så vanligt.

Livscykel/smittvägar

Hästen får i sig spolmaskägg via munnen till exempel på betet och äggen kläcks sedan i tarmen. Hos spolmask sker utvecklingen av larven till stadie L2 inuti ägget. Larverna tar sig igenom tarmväggarna till ett blodkärl och förs med blodströmmen via levern till lungorna. Här hostas larverna upp och sväljs ner till magtarmkanalen. Larverna utvecklas sedan till vuxna maskar i tunntarmen. Hela livscykeln tar cirka tre månader. En könsmogen spolmaskhona har mycket hög fruktsamhet och kan producera mer än en miljon ägg per dag. Ett infekterat föl kan därmed sprida 50 miljoner ägg per dag. Spolmaskäggen tål både kyla och torka bra och kan överleva flera år i omgivningen. Det blir en smittkälla för kommande generationer av föl.

Symtom

Typiska symtom på spolmaskinfektion är minskad aptit och dålig tillväxt, ruggig hårrem och hängbuk. När larverna förflyttar sig från lungorna till magtarmkanalen kan emellanåt symtom ses i form av hosta och slemmigt näsflöde. De vuxna spolmaskarna lever fritt i tarminnehållet och suger i sig näringsämnen. Hästens näringsupptag minskas och den växer inte lika bra. Det förekommer även att stora mängder spolmask orsakar blockering (obstruktion) av tarmen som i värsta fall leder till att tarmen brister (rupturerar).

Springmask – Oxyuris equi

Springmask ses ibland utanpå träckbollarna. Foto: Anonoym

 

Springmask är en vanligt förekommande mask som i regel inte har någon klinisk betydelse för hästen. De vuxna honorna är stora, cirka 10-15 cm långa.

Livscykel/smittspridning

Springmasken lever i hästens grovtarm. Honan ”vispar ut” äggen genom ändtarmsöppningen. Detta gör att man sällan ser springmaskägg vid träckprovsundersökning. Smittspridningen sker främst via inredning och dylikt.

Symtom

Maskhonorna kan orsaka klåda runt anus i samband med äggläggning.

Bekämpning

Springmask kontrolleras genom god stallhygien och de avmaskningar som utförs mot strongylida maskar. Springmask kan ibland vara lite svårt att få bukt med, och det är viktigt att avmaskning kompletteras med att äggen tvättas bort från hästens svansrot och anus. Vissa individer kan behöva avmaskas flera gånger. Man bör även tvätta inredning (till exempel krubba/galler/boxväggar) i stallet som hästen kan klia bakdelen emot eftersom hästen kan återsmittas genom att slicka/bita på dessa.

Fölmask – Strongyloides westeri

Förekomst

Ägg från fölmask, Strongyloides westeri, påvisas framför allt hos föl. En utbredd användning av avmaskningsmedel som innehåller ivermektin sedan 1980-talet anses ha bidragit till att S.westeri har minskat.

Livscykel/smittspridning

Fölmasken infekterar fölet via stoets mjölk eller omgivningen. Den lever i fölets tunntarm och de flesta föl blir immuna vid fyra till sex månaders ålder.

Symtom

Det är inte ovanligt att man finner ägg från S. westeri i träck från kliniskt friska föl. Fölmask associeras ibland med en lindrig diarré som uppträder vid cirka tio dagars ålder, så kallad fölbrunstdiarré. Man har dock aldrig lyckats visa något klart samband mellan S. westeri och diarré. Diarrén som ses vid denna ålder kan bero även på andra orsaker och fölen brukar tillfriskna av sig själva.

Bandmask – Anoplocephala perfoliata

Förekomst

Bandmaskar är platta och uppbyggda av segment.
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: SVA

I Sverige, liksom i andra länder, är A. perfoliata en vanligt förekommande mask hos häst. I en svensk studie fann man att cirka 65 procent av hästarna var infekterade med bandmask. Bandmasken är platt, cirka en centimeter bred och tre till fyra cm lång och består av flera segment. Mundelen har kraftiga sugkoppar som den använder för att sätta fast sig mot tarmens slemhinna.

Livscykel/smittvägar

Bandmasken lever i övergången mellan tunntarmen och blindtarmen. Parasiten har en indirekt livscykel, det vill säga den är beroende av en mellanvärd. De ägg som kommer ut med hästens avföring först måste ätas upp av ett mosskvalster (så kallad mellanvärd) innan en häst kan smittas genom att få i sig kvalstret. Hela livscykeln tar cirka fyra till sex månader.

Symtom

Bandmask kan orsaka slemhinneskador i proportion till antalet maskar. En studie som genomfördes 2013 visade att det finns ett tydligt samband mellan förekomst av bandmask och kolik. Vid kraftiga angrepp kan en stor mängd bandmask hindra passagen vid området tunntarm/blindtarm vilket ger kolik.

Styngflugor – Gasterophilus spp

Förekomst

Syngflugelarver som övervintrar i hästens magsäck.
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Staffan Tamm/SVA

Ägg av styngfluga läggs på huden under sommaren.
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Gittan Gröndahl/SVA

Styngflugan förekommer lokalt i hela Sverige och Norge.

Smittvägar

Styngflugor lever under några veckor på sommaren då de är aktiva torra varma högsommardagar. Honorna deponerar då karaktäristiska gulvita ägg på hästens hårrem, särskilt på frambenen och vid ganascherna. Larven som tas upp via munnen vandrar i munhåla och tunga innan den slår sig ner i hästens magsäck eller i första delen av tarmen där den övervintrar till efterföljande sommar.

Eftersom larven inte producerar några ägg kan man inte påvisa styngflugor genom träckprov.

Symtom

Hästen får i allmänhet ingen större skada och inga symtom av larverna i magsäcken. När larverna befinner sig i munhålan kan dock hästen tillfälligt visa tecken på obehag i form av till exempel irritation av betsel eller besvär att äta. Symtomen upphör vanligtvis efter cirka två veckor när larverna vandrar vidare till magsäck/tarm.

Lilla magmasken (Trichostrongylus axei)

De vuxna maskarna är små och hårliknande, de blir cirka tre till åtta millimeter långa och är svåra att se för blotta ögat. De lever i magsäck och tunnarm. Denna parasit kan infektera både häst, får och nötkreatur. Parasiten ger sällan några problem.

 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls