Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Felin infektiös peritonit (FIP) och Felint coronavirus (FCoV)

    Andra sjukdomsnamn: Kattens coronavirus

    Katt

    Katter som hålls i grupp inomhus bär som regel på kattens coronavirus (Feline coronavirus, FCoV). Viruset orsakar normalt inga symtom, och man provar normalt inte katter för det viruset. Kattens FIP-virus (Feline Infectious peritonits virus) orsakar allvarlig sjukdom hos katt.

    Har du frågor kring din katt eller dina katter, eller grupper av katter såsom katteri, kattpensionat eller liknande? Boka tid med en veterinär som arbetar med katter vid djursjukhus, djurklinik eller motsvarande.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Vad säger lagstiftningen

    Felin infektiös peritonit hos katt är inte en anmälningspliktig sjukdom.

    Zoonosaspekt

    Felint coronavirus är inte ett zoonotiskt agens.

    Förekomst

    Infektion med felint coronavirus (Feline coronavirus, FCoV) är vanligt förekommande hos svenska katter. Vid en serologisk studie av svenska, friska katter utförd vid SVA var 17 procent av de huskatter och 67 procent av de raskatter som undersöktes seropositiva.  

    Vid SVA, Avdelningen för patologi och viltsjukdomar, ställs diagnosen FIP på i genomsnitt var femte katt som obduceras, under åren 1999-2003 hos totalt cirka 140 st katter och under åren 2007-2013 totalt 338 katter, det vill säga i snitt 38 katter per år. Diagnosen ställs oftare på raskatter än på huskatter. Det kan bero på att raskatter ofta hålls i grupp, med ökat smittryck och därmed också ökad sjukdomsrisk. Det kan också vara så att en genetiskt betingad känslighet för FIP (se nedan) är mer spridd bland raskatter. Det bidrar säkert också att raskatter utreds och obduceras i större utsträckning än huskatter. 

    Agens och smittvägar

    Felin infektiös peritonit (FIP) orsakas av felint coronavirus (FCoV).  

    Det finns två biotyper av FCoV. Den biotyp som ses endemiskt och som katter infekteras med är den enteriska formen. Infektion med denna form orsakar som regel inga symtom. Mild, självavläkande diarré kan dock förekomma, framförallt hos yngre katter. Smitta sker främst per os via avföringen. FCoV kan överleva i upp till sex veckor i dåligt rengjord miljö, men är känsligt för vanliga rengöringsmedel.  

    De flesta katter blir fria från coronavirus inom några månader efter smittillfället, men de kan lätt återinfekteras. I en kattbesättning kan coronavirussmitta leva kvar år efter år utan att symtom på coronavirusorsakad sjukdom ses, genom att individerna återsmittas via faeces från både kroniska och tillfälliga virusutsöndrare.

    Hos vissa individer sker en mutation av den enteriska formen av coronavirus till en FIP-framkallande virusform. Den muterade, FIP-orsakande formen av felint coronavirus har inte visats smitta mellan katter, mutationen tros ske på nytt hos varje katt som insjuknar.  

    Det är vanligt att endast katter med symtom på sjukdom misstänks vara smittspridare av coronavirus i en kattgrupp. Så är alltså inte fallet. En del (40-80 procent) av de katter som visar symtom till följd av FIP sprider enterisk form av coronavirus, men majoriteten av coronavirus-spridande katter visar inga symtom på coronavirusorsakad sjukdom.  

    Ett flertal faktorer påverkar risken för utveckling av FIP:  

    • Ålder. De flesta katter som utvecklar FIP är yngre än två år. Det har visats att virusförökningen är mycket kraftigare när unga katter primärinfekteras jämfört med när vuxna katter infekteras. En kraftig virusförökning innebär en ökad risk för uppkomst av en FIP-orsakande mutation av coronavirus.
    • Smittryck, antal katter i besättningen. FIP ses mycket oftare hos katter från hushåll med många katter. Ensamma utekatter utsätts inte för samma smittryck. Utekatter gräver också ned sin avföring. Andelen katter i en uppfödning som vid ett givet tillfälle utsöndrar virus i avföringen har visats vara associerad med incidensen FIP och den mest signifikanta riskfaktorn för FIP är prevalensen högfrekventa utsöndrare av felint coronavirus i uppfödningen.
    • Genetiska faktorer. Enligt en studie är heretabiliteten mycket hög, runt 50 procent, vilket innebär att en katt som är genetiskt känslig för FIP löper dubbelt så stor risk att utveckla FIP som andra katter. Detta kan vara en anledning till anhopningar av fall hos vissa uppfödare.

    Patogenes och kliniska symtom

    Icke muterat felint coronavirus, det vill säga enterisk form replikeras främst i enterocyter. Infektionen är som regel asymtomatisk men kan ge upphov till mild självavläkande diarré, framförallt hos yngre katter. 

    FIP-framkallande form av felint coronavirus, det vill säga muterat virus, replikeras i makrofager och ger upphov till obotlig sjukdom med dödlig utgång. FIP kan delas in i olika former. En torr form där pyogranulom innehållande makrofager och neutrofiler ses i olika organ, och en våt form där proteinrikt exsudat läcker ut i kroppshålor som en följd av immunomedierad vaskulit. Blandform, det vill säga att katten samtidigt uppvisar symtom till följd av både torr och våt form av FIP är dock vanligt. Den torra formen övergår i slutstadiet som regel i våt form - om inte katten behandlats framgångsrikt, eller avlidit/avlivats innan dess. 

    Sjukdomsförloppet vid FIP hos katt varierar från några dagar till månader. Generellt ses ett mer långsamt, utdraget sjukdomsförlopp vid torr form. När våt form utvecklas avlider de drabbade katterna som regel inom några dagar eller några veckor.

    Symtombild vid torr form av FIP

    Symtombilden är beroende av vilka organ som är skadade samt hur grava skadorna är i respektive organ. Avmagring eller dålig tillväxt samt feber ses ofta. Organ som ofta är involverade och symtom som kan ses till följd av detta inkluderar:

    • Ögon. Retinala skador är vanligt förekommande, liksom uveit.  
    • CNS. FIP är en vanlig orsak till neurologiska symtom hos katt och cirka 10 procent av katter med FIP utvecklar neurologiska symtom. Utveckling av hydrocephalus är inte ovanligt. Ataxi, nystagmus och kramper ses ofta. Inkoordination, cerebellär ataxi, beteendeförändringar och symtom till följd av kranialnervsskador är andra exempel på vanliga symtom.  
    • Tarm. Tarminvolvering med förtjockad tarmvägg är vanligt förekommande. Skadorna är ofta framförallt lokaliserade till colon och ileum.  
    • Mesenteriallymfknutor kan vara påvisbart förstorade vid bukpalpation eller undersökning med hjälp av röntgen eller ultraljud.
    • Njurar utgör ett predilektionsställe för immunkomplexdeponering vid FIP. Pyogranulomen kan vara palperbara.
    • Leverskador är också vanlig förekommande.

    Symtombild vid våt form av FIP

    Vid våt form ses proteinrikt exsudat i olika kroppshålor. Ascites och/eller pleuralt vätskeutträde är vanligast, men vätska ses även perikardiellt och i mer ovanliga lokalisationer som till exempel scrotum.  

    Thorakal vätskeansamling leder vanligen till dyspné. Ascitesvätska kan också förekomma i mycket riklig mängd och leda till synbart ökat bukomfång. Vätska i perikard förekommer även utan att vätska kan påvisas i vare sig bröst- eller bukhåla. Symtom ses också till följd av organskador, se ovan. 

    FIP-diagnostik

    FIP hos katt ger upphov till en mycket varierande och ofta svårtolkad symtombild och sjukdomen utgör ofta en svår diagnostisk utmaning, särskilt i tidigt stadium. Hos levande katt är FIP som regel en sannolikhetsdiagnos; fastställande av diagnos sker i de allra flesta fall med hjälp av obduktion.  

    Ett mycket viktigt observandum är att varken serologisk undersökning eller PCR-undersökning av faeces kan särskilja muterat, FIP-orsakande coronavirus från icke muterad, enterisk form av coronavirus

    Sannolikhetsdiagnos kan ställas med hjälp av:  

    • Symtombild.
    • Anamnes. Närvaro av faktorer som ökar risken för utveckling av FIP kan öka en klinisk misstanke.
    • Positiv serologisk undersökning avseende felint coronavirus visar att katten är eller har varit infekterad med enterisk form av coronavirus, vilket är en förutsättning för att FIP skall kunna utvecklas. I slutstadiet av en fullt utvecklad (våt) FIP kan i vissa fall dock mycket låga titrar föreligga och ett negativt undersökningsresultat kan erhållas. Numer är det allt vanligare att diagnos ställs utan att antikroppsundersökning utförs.
    • Utökad undersökning, uteslutande av differential diagnoser. Blodprover kan uppvisa varierande förändringar beroende på bland annat vilka organ som drabbats. Analys vad avser förändringar i albumin-globublin-kvot samt en elektroforesundersökning kan utföras; resultaten är dock inte i sig diagnostiska, utan skall ses som hjälpmedel tillsammans med övrig information.
    • Undersökning av exsudat. I de fall exsudat (som regel ascites och/eller thoraxvätska) finns tillgängligt kan detta aspireras för makroskopisk-, cytologisk- och en eventuell elektroforesundersökning, samt för undersökning med hjälp av PCR. Om virusnukleinsyra påvisas med hjälp av PCR stärks misstanken om FIP oftast mycket kraftigt. Det är dock viktigt att provet inte är kontaminerat av blod, då även enterisk form av coronavirus kan finnas i blodomloppet. Ett negativt undersökningsresultat utesluter inte FIP. Exsudatet är vanligen halmfärgat. Det bör vara sterilt (ingen bakterieväxt) om inte kontamination skett i samband med provtagningen och en hög proteinhalt förväntas.
    • Biopsier för histologisk undersökning i kombination med påvisande av virus med hjälp av immunohistokemi och PCR-teknik är, näst efter obduktion, den undersökning som är mest specifik, vad avser diagnostik av FIP hos katt.

    Behandling

    Riktad antiviralbehandling finns tillgänglig. Beslut om relevant understödjande behandling av katter med misstänkt eller starkt misstänkt FIP kräver en individuell bedömning för varje enskild katt, av kliniskt verksam veterinär med relevant kunskap. Många forskare har rapporterat goda resultat. Risken för återfall på lång sikt är ännu (2022) inte klarlagd.

    Vanliga frågor och svar

    Här hittar du våra frågor och svar.

    Åtgärder mot FIP i kattgrupper

    Här hittar du information om provtagning och åtgärder mot utveckling av FIP i kattgrupper.

    Har du frågor kring din katt eller dina katter, eller grupper av katter såsom katteri, kattpensionat eller liknande? Boka tid med en veterinär som arbetar med katter vid djursjukhus, djurklinik eller motsvarande.

    För frågor kring din egen hälsa: kontakta sjukvården.

    Beställ SVA:s analyser

    Coronavirus hos katt (FCoV), (PCR)

    Coronavirus katt (FCoV), antikroppar (IF)

    Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?

    Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

    Förekomst

    Infektion med kattens coronavirus (Feline coronavirus, FCoV) är vanligt förekommande hos svenska katter. Viruset delas ofta in i två former: en tarmform (enterisk form) och en FIP-form.

    Tarmformen av coronavirus är den smittsamma formen av kattens coronavirus. Hos framförallt unga kattungar kan virusinfektionen orsaka diarré, men denna brukar snabb gå över av sig självt och hos de allra flesta infekterade katter orsakar virusinfektionen aldrig några symtom på sjukdom.

    I en del fall sker dock en förändring av coronaviruset så att det utvecklas till en FIP-form. Det är denna FIP-form av coronavirus som orsakar den allvarliga sjukdomen FIP hos katt. Förändringen av virus sker efter det att en katt infekterats med den smittsamma tarmformen av coronavirus, och FIP-formen av coronavirus anses inte vara smittsamt. En katt med FIP skall alltså inte kunna smitta andra katter med just FIP. 

    Smittvägar

    Som nämnts ovan har FIP-formen av virus inte visats vara smittsam, det vill säga en katt med FIP skall inte kunna smitta andra katter med FIP-virus. Katter med FIP kan dock sprida coronavirus i tarmform, precis som de katter i gruppen som inte visar symtom på sjukdom.

    Tarmformen av coronavirus är mycket smittsam. Katter smittas framförallt via infekterad avföring. Kattlådor är därför en mycket viktig smitthärd. Viruset kan överleva i dåligt rengjord omgivning i upp till sex veckor. Coronavirus är känsligt för vanliga rengöringsmedel, det vill säga det behövs inte några ovanliga, speciella desinfektionsmedel när man rengör miljön för att få bort just detta virus.

    Smittan sprids oftast snabbt i en kattgrupp som lever inomhus. En del katter är kroniska utsöndrare, de sprider virus under lång tid (i upp till flera år) men de flesta katter blir fria från virus inom några månader. Katter som gjort sig av med virus kan snabbt bli infekterade igen.

    Genom att katter i en grupp kan återinfekteras av varandra om och om igen kan coronavirus-smitta kvarstå i en kattgrupp i många år. Eftersom katterna oftast inte visar några symtom på sjukdom till följd av virusinfektionen är man som kattägare ofta inte medveten om att smittan finns i gruppen.

    Om någon eller några av katterna utvecklar FIP vet man däremot att de smittats av coronavirus. Man kan också låta undersöka kattgruppen för att se om man har coronavirus i sin besättning.

    Kattens coronavirus infekterar just katter, människor eller till exempel hundar smittas inte med detta virus.

    Sjukdomsbild vid FIP

    FIP, eller felin infektiös peritonit, är en allvarlig sjukdom. Det är framförallt unga katter som drabbas, hälften av dem som utvecklar FIP är under två år. I kattgrupper kan under en kort tid många katter förloras till följd av sjukdomen.

    FIP kan indelas i två sjukdomsformer: torr form och våt form. Vid så kallad torr form av FIP utvecklas sjukdomssymtomen vanligen under en längre tid (veckor - månader). Vilka symtom katten visar beror på vilka organ som är skadade. Förändringar ses ofta i ögon, hjärna, tarm, njurar och lever. Ofta ses avmagring och katten blir allt tröttare. Febertoppar är inte ovanligt. 

    Vid våt form av FIP läcker vätska ut i kroppshålor som buk- och brösthåla. Ofta blir katten bukig av vätskan. Om det finns rikligt med vätska i brösthålan får katten svårt att andas. Sjukdomsförloppet är snabbt och katten avlider vanligen inom några dagar eller veckor från det att de första symtomen på våt FIP ses.  

    Hos de katter som i första hand visar symtom på torr form av FIP utvecklas ofta till slut även våt form av FIP, och en blandning av symtom på både torr och våt FIP är vanligt.

    Faktorer som påverkar risken för utveckling av FIP

    Ett flertal faktorer påverkar risken för att den enskilda katten utvecklar FIP:

    • Ålder. Hos yngre katter förändras tarmformen av coronavirus lättare till FIP-form. FIP ses därför oftare hos unga katter än hos äldre.
    • Smittryck, antal katter i besättningen. FIP ses mycket oftare hos katter från hushåll med många katter. Katter som lever i en grupp där mycket coronavirus finns, där smittrycket är högt, har visats löpa en ökad risk för att utveckla FIP. Ensamma utekatter utsätts inte för samma smittryck. Utekatter gräver också ned sin avföring, vilket minskar smittrycket ytterligare.
    • Ärftliga faktorer. Katter kan ärva en ökad känslighet från sina föräldrar, en ökad risk för att utveckla FIP. 

    Diagnostik

    Katter med FIP kan visa en rad olika symtom och det är ofta svårt att ställa diagnosen FIP hos levande katt, särskilt i tidigt stadium av sjukdomen. En sannolikhetsdiagnos kan ställas med hjälp av kattens symtom och utökade undersökningar som till exempel blodprover.  

    Om katten har våt form av FIP kan specifika undersökningar göras av vätska från till exempel bukhålan. Bland annat kan man med hjälp av en så kallad PCR-teknik söka efter coronavirus i vätskan.  

    I blodprover kan man leta efter antikroppar mot kattens coronavirus. Om man hittar antikroppar vet man att katten är, eller har varit, infekterad med coronavirus. Det går dock inte att säga om det rör sig om tarmformen av coronavirus eller om virus har förändrats till FIP-formen. Man kan alltså inte med hjälp av blodprov få veta om katten kommer att utveckla FIP eller inte. Numera är det allt vanligare att diagnos ställs utan att antikroppsundersökning utförs.

    Fastställande av diagnosen FIP sker som regel genom en obduktion.

    Behandling

    Riktad antiviralbehandling finns tillgängligt. Beslut om relevant understödjande behandling av katter med misstänkt eller starkt misstänkt FIP kräver en individuell bedömning för varje enskild katt, av kliniskt verksam veterinär med relevant kunskap. Många forskare har rapporterat goda resultat. Risken för återfall på lång sikt är ännu (2022) inte klarlagd.

    Vanliga frågor och svar

    Här hittar du våra frågor och svar om FIP och FCoV.

    Åtgärder mot FIP i kattgrupper

    Här hittar du information om provtagning och åtgärder mot utveckling av FIP i kattgrupper.

    Har du frågor kring din katt eller dina katter, eller grupper av katter såsom katteri, kattpensionat eller liknande? Boka tid med en veterinär som arbetar med katter vid djursjukhus, djurklinik eller motsvarande.

    För frågor kring din egen hälsa: kontakta sjukvården.

    Sidan granskades senast : 2024-08-08
    Sidan granskades senast : 2024-08-08