Feline immunodeficiency virus (FIV)

Förekomst och smitta

Det virus som oftast kallas enbart för FIV, förkortningen för Feline immunodeficiency virus, infekterar enbart katter. När en katt blivit infekterad med FIV stannar viruset för alltid hos katten, och katten kan smitta andra, oavsett om den själv uppvisar symtom på sjukdom eller ej.

Tack vare god kontroll har FIV varit relativt ovanligt hos svenska katter, och eftersom viruset orsakar allvarlig, obotlig sjukdom hos katt är det viktigt att fortsätta motverka smittspridning. Virus sprids via saliv och blod från infekterade katter. Bett är en viktig smittväg, liksom smitta från kattmamma till foster. Det är inte alltid en infekterad katt överför virus till kattungarna, men oavsett så skall man inte avla på sjuka djur.

Smitta via omgivningen anses i princip inte förekomma.

Symtom

När en katt blivit infekterad med FIV stannar viruset för alltid hos katten, och det finns igen behandling som har direkt effekt på själva viruset. Infektionen går inte att behandla bort. Viruset påverkar kattens immunförsvar.  Sjukdom till följd av viruset kan uppstå efter en kortare eller längre tid, upp till flera år efter smittan.

En rad olika symtom kan ses, i olika grad hos olika katter. Inget symtom är specifikt just för FIV. Vilka typer av sjukdom olika katter utvecklar varierar inte bara över tid utan mellan olika individer. Även om symtomen kan vara milda i början så blir en FIV-infekterad katt allt sämre över tid, och alltmer avancerad vård kan krävas.

Exempel på följder av FIV infektion som kan ses i varierande grad inkluderar:

• Infektioner av olika slag på grund av nedsatt immunförsvar
• Tumörsjukdomar
• Neurologiska skador av olika slag
• Lågt antal röda blodkroppar (anemi)
• Lågt antal vita blodkroppar
• Njurskador (glomerulonefrit)
• Ledinflammation (polyartrit)
• Ögon inflammation inkluderande de djupare delarna av ögat (uveit)
• Inflammation i blodkärl (vaskulit)
• Munhåleinflammation
• Reproduktionsstörningar såsom till exempel resorption av foster, aborter och att nyfödda (neonatala) kattungar avlider.

Diagnos

Försök att påvisa av virus med hjälp av PCR undersökning görs ibland hos mycket sjuka katter, men det är ofta svårt att få med virus i provet, och det är inte helt lätt att få till en bra PCR- undersökning  för just FIV. Därför används som regel enbart så kallade serologiska tester, det vill säga man letar efter antikroppar i blodet.

Eftersom FIV stannar kvar i kroppen hos katten när den blivit infekterad vet man att en katt som har antikroppar är smittad med FIV. Man provtar ändå som regel katter flera gånger och analyserar på olika sätt för att vara säker.

Tänk på att:

• Man vill vara säker på att provsvaret inte är falskt negativt eller positivt, eftersom det är ett så viktigt provsvar. Beroende på hur stark misstanken kan därför flera provtagningstillfällen och användande av olika sorters analyser vara aktuellt, för att jämföra laboratorieresultat över tid. De veterinärer som utreder den enskilda katten, eller kattgruppen lägger upp planer innan och under tiden, efter utvärdering av katterna/katterna och analyssvaren och analysmetoderna.
• Det kan ta tid innan antikroppar bildas efter infektionstillfället. En nyligt infekterad katt kan vara fri från antikroppar vid ett första prov. Uppföljande prov efter till exempel två månader eller längre kan komma att visa att katten då hunnit utveckla antikroppar, och att katten (troligen) är infekterad.
• En kattunge kan ha fått antikroppar från mamman, det vill säga en liten kattunge kan senare i livet vara fri från antikroppar. Kattungen var i själva verket inte infekterad med FIV och bildade därför aldrig egna antikroppar. Ofta tar man därför upprepade prov, med start till exempel då katten blivit cirka ett halvår gammal.

Behandling

Behandling som har direkt effekt på själva viruset saknas. Infektionen går alltså inte att behandla bort. Ansvariga behandlande veterinärer behöver göra fortlöpande utvärderingar och bedömningar avseende vilken eller vilka understödjande behandlingar som kan vara aktuella för respektive katt.

Förebyggande åtgärder

På grund av infektionens allvarliga natur är det viktigt att se till att smittan inte sprids till andra katter. Eftersom en infekterad katt kan sprida smittan när den rör sig där andra katter vistas, det vill säga när den kan komma i direktkontakt med andra katter behövs en plan för hur katten bör leva. Sådan planering görs tillsammans med de veterinärer som utreder katten vid djursjukhus, klinik eller motsvarande.

Vacciner har marknadsförts till och från, men tillgång till vaccin har under åren varierat inom bland annat EU.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.