Trikinos som zoonos
Andra sjukdomsnamn: Trikiner
Det finns flera trikinarter varav fyra förekommer i Sverige; Trichinella britovi, T. nativa, T. pseudospiralis och T. spiralis.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Allmänt
Trikiner är parasitära maskar som förekommer i de flesta delar av världen. Smittspridningen sker genom förtäring av infekterat kött från t.ex. gris, vildsvin eller annat vilt. I magsäcken frigörs trikinlarverna som sedan utvecklas i tarmen till vuxna maskar. Dessa producerar sedan nya larver som förs med blodet ut till muskelvävnaderna, där de efter några veckor kapslar in sig.
Förekomst
Sjukdomen förekommer i hela världen i varierande grad beroende på konsumtionsvanor. I Sverige har infektionen inte påvisats hos tamgrisar sedan 1994. Trikiner förekommer dock hos vilda djur. Hos vildsvin påvisas några fall varje år (1-9 fall per år de senaste tio åren). Hos rovdjur som varg och lodjur är infektionen vanligare. Under de senaste tio åren har endast enstaka fall hos människa rapporterats, och i de fall smittkällan kunnat spåras har infektionen skett utomlands.
De vanligaste trikinarterna hos svenska vildsvin är T. britovi och T. pseudospiralis, varav den första är relativt frysresistent. Hos björn, varg och lodjur dominerar den frysresistenta arten T. nativa.
Symtom
Infektion med ett fåtal larver ger oftast inga symtom medan en kraftigare infektion kan ge symtom såsom diarré, buksmärtor, muskelsmärtor, feber, svullna ögonlock och ljuskänslighet. Ibland har trikinos dödlig utgång hos människa.
Inkubationstid
8–15 dygn (5–45).
Smittkälla
Kött från tamgris, vildsvin, häst och björn.
Smittvägar i Sverige
Förtäring av rått eller otillräckligt upphettat kött från björn eller vildsvin. Som exempel kan nämnas att kallrökning inte avdödar trikinlarver. Även tamsvin och hästar kan vara bärare av trikiner men sådana har inte påvisats hos tamgris i Sverige sedan 1994, och aldrig hos häst.
Kontrollåtgärder
Undersökning: Av gris, häst, vildsvin och björn vid slakt. Grisar som föds upp under förhållanden som förhindrar trikinsmitta kan dock undantas från kravet på trikintestning.
Upphettning: För att trikiner i kött ska oskadliggöras måste köttet upphettas så att hela köttstycket uppnår en temperatur på minst +68 grader Celsius.
Frysning: Frysning är en osäker metod för att avdöda trikiner eftersom de olika trikinarterna är olika känsliga för låga temperaturer. Fryskänsligheten beror också på vilket värddjur trikinlarverna befinner sig i. Exempelvis, frysning vid -18 grader Celsius i fyra veckor oskadliggör trikinlarver i kött från tamgris, men inte alltid i vildsvinskött eftersom T. britovi, som är en av de vanligaste trikinarterna hos svenska vildsvin, är relativt frysresistent.
Beställ SVA:s analyser
- Kostnadsfri trikinanalys för privatpersoner, vildsvin
- Trikinanalys vildsvin, gris och häst
- Trikinanalys björn
- Trikinanalys vilt
