Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Knutsjuka hos laxfisk

    Andra sjukdomsnamn: Henneguya

    Fisk

    Knutsjuka orsakas av infektion med Henneguya salminicola (hos stillahavslax) eller H. zschokkei (hos sik/siklöja). Båda är parasiter tillhörande gruppen spordjur/myxosporidier. Parasiterna förekommer i såväl sjöar som i kustområden med bräckvatten.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Knutsjuka har sedan 1900-talets början främst påvisats hos sik och siklöja längs Bottenhavets kust, men har även påträffats hos andra laxfiskar i Sverige. Knutsjuka förekommer i såväl sjöar som i kustområden med brackvatten. Andelen infekterade fiskar varierar från obetydlig till över tio procent inom vissa områden där parasiten förekommer. Parasiten påträffas också i laxfisk importerad från Nordamerika.

    Symtom

     
     

    Fiskarna verkar inte påverkas nämnvärt av knutsjuka. Hos infekterade fiskar syns de gulvita härdarna/cystorna i muskulaturen (Bild 1), under huden eller under bukhinnan. Antalet cystor kan skifta från ett fåtal till ett stort antal. Parasitcystorna varierar också i storlek från några millimeter till ett par centimeter. Innehållet i härdarna är halvfast till smetigt och består av ett stort antal sporer.

    Knutsjuka lax
    Bild 1: Muskulatur från stillahavslax med ett flertal vita sporcystor.Bild 2 (infälld): Henneguya salminicola (sporer) i hög förstoring. Foto: Anders Alfjorden/SVA

    Etiologi och patogenes

    Infektionsagens

    Parasiterna Henneguya salminicola (hos stillahavslax) eller H. zschokkei (hos sik eller siklöja), tillhörande gruppen spordjur/myxosporidier. Parasiterna är droppformade med två tunna utskott/svansar (Bild 2) och är inte kända hos andra djur än fiskar.

    Infektionsport

    Sannolikt via hud och gälar

    Spridning i djuret

    Via cirkulationssystemet till muskulatur och under huden

    Smittvägar

    Henneguyas livscykel är inte klarlagd. Forskning på andra myxosporidiearter har visat att dessa har olika livsstadier i olika värdar, en så kallad indirekt livscykel. Sporerna vidareutvecklas först när fisken dör, varvid cystorna frigörs och sporerna hamnar i bottensedimentet och kan tas upp av tubifexmaskar eller andra bottenorganismer. Här omvandlas spordjuret till ett nytt utvecklingsstadium (actinosporidier) som därefter i sin frisimmande fas kan återinfektera fisk så att parasitens livscykel sluts. Sporerna kan hittas som bifynd i träckprover från människa efter intag av smittat kött, men sjukdomen är inte överförbar till människa eller andra varmblodiga djur.

    Provtagning och diagnostik

    Direktmikroskopi och histopatologisk undersökning av formalinfixerad muskel.

    Behandling och profylax

    Någon verksam terapi finns inte, infekterade fiskar går inte att behandla. Infekterade fiskar bör inte slängas tillbaka i vattnet, utan tas om hand och destrueras. Sjukdomen är inte överförbar till människa och det är därför heller ej farligt, om än oaptitligt, att äta smittad fisk.

    Sidan granskades senast : 2024-02-19