Du använder en gammal version av Internet Explorer eller Edge. För en bättre upplevelse rekommenderar vi att du istället använder den senaste versionen av Chrome, Firefox, Safari eller Edge.
På sva.se använder vi cookies/kakor för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig och för att få statistik över hur våra webbsidor används. Om du inte vill ta emot kakor kan du ställa in din webbläsare att inte acceptera dessa. Läs om kakor på webbplatsen
Blåtunga (även benämnd bluetongue) är en allvarlig virussjukdom som drabbar tama och vilda idisslare samt kameldjur. Det finns ett flertal varianter – serotyper – av viruset. Sjukdomen sprids via blodsugande svidknott. Blåtunga kan inte drabba människor. I september 2024 introducerades blåtunga serotyp 3 till Sverige.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.
Epizootisjukdom:Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs avepizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.
Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.
Förekomst
I september 2023 upptäcktes en ny typ av blåtunga (serotyp 3, BTV3) i Nederländerna. Under 2024 har BTV3 spridits till ett flertal länder i västra och centrala Europa inklusive Sverige, Danmark och Norge. Normalt förekommer blåtunga främst i Afrika, Mellanöstern, Nordamerika och Medelhavsområdet. År 2006 spreds sjukdomen för första gången till Nordeuropa och 2008 även till Sverige. Efter en omfattande vaccinationskampanj kunde landet åter förklaras fritt i slutet av 2010. Ett flertal serotyper av viruset som orsakar blåtunga (serotyperna 1 ,2, 3, 4, 8 och 16) cirkulerar i medelhavsområdet. Under senare tid har serotyp 4 spridits i stora delar av sydöstra Europa och serotyp 8 i stora delar av Frankrike.
Symtom
Alla djur som smittas blir inte sjuka och graden av symtom varierar från lindriga symtom till allvarlig sjukdom och död. Förutom feber ses svullnad och rodnad i slemhinnorna i munhåla och näshåla. Djuren saliverar och har nosflöde. Svullnad kan också ses kring nos, öron och ibland hela huvudet. Svullnader kring huvudet kan ge upphov till cirkulationsstopp i tungan, som då blir blå. Detta är dock ganska ovanligt, även om det har givit sjukdomen dess namn. Senare i sjukdomsförloppet bildas sår runt nos, i mun och i klövrand vilket gör att djuret får svårt att äta och uppvisar hälta. Allvarliga symtom är vanligast hos får, nötkreatur får vanligen mildare symtom med salivation, nos- och tårflöde samt minskad mjölkproduktion.
Om dräktiga får eller kor infekteras kan detta leda till att fostret aborteras, att lammet eller kalven blir dödfödd eller till missbildningar hos avkomman. Det finns även rapporter om att kalvar har fötts med viremi efter att kon infekterats under dräktigheten.
Sammanställning inrapporterade symtom vid infektion med blåtungevirus serotyp 3 (BTV3) under hösten 2024
Sedan den 26:e september 2024 har veterinärer kunnat anmäla misstanke om infektion med blåtungevirus via ett webbformulär. I formuläret har också de kliniska symptom (sjukdomstecken) som noterats i samband med provtagning samlats in.
Sammanställningen av resultaten speglar hur BTV3 visar sig i en besättning tidigt i sjukdomsförloppet. I besättningar där BTV3 påvisats under hösten 2024 hade i genomsnitt ca 7% av fåren och 4% av nötkreaturen i besättningarna symptom vid provtagningstillfället.
Den kliniska bilden av blåtunga är initialt något ospecifik och utan provtagning är det i ett tidigt sjukdomsskede svårt att skilja en BTV3-infektion från andra sjukdomstillstånd. Sjukdomsbilden vid konstaterad BTV3-infektion skiljer sig mellan nötkreatur och får. I fårbesättningar har djuren vid provtagningstillfället framför allt haft nedsatt allmäntillstånd, nedsatt aptit, hälta/stelhet, ökad salivering och feber. I besättningar med nötkreatur ses en något lindrigare symtombild med nedsatt allmäntillstånd, sår eller rodnader på mulen, ökad salivering, ökat nosflöde och/eller feber som vanligaste symtom vid provtagningstillfället. En uppföljande enkätstudie för att kartlägga sjukdomsförloppet i smittade besättningar är planerad och kommer att påbörjas under november 2024.
Smittvägar
Viruset som orsakar blåtunga smittar via vissa arter av blodsugande svidknott (Culicoides spp.). De svidknott som sprider sjukdomen är vanligt förekommande över i princip hela Sverige. Svidknotten kan inte flyga långt på egen hand, men de kan färdas mycket långa sträckor med vinden. På detta sätt kan sjukdomen snabbt spridas från ett område till ett annat.
Infekterade djur smittar inte vid direktkontakt men de har virus i blod, vävnader och kroppsvätskor. Det krävs vanligen blodsugande svidknott för att smittan ska spridas till andra djur men djur som blir infekterade under dräktigheten kan i vissa fall föra över viruset till sitt foster. Avkomman föds då som smittbärare men är inte livslångt infekterad. Blåtunga kan också spridas via sperma om den kontamineras med blod, eller om till exempel samma kanyl används till flera olika djur. Ett annat sätt att sprida sjukdomen är att infekterade djur flyttas när de befinner sig i en fas av sjukdomen då de har virus i blodet. Om viremiska djur flyttas till en plats där det finns svidknott som kan sprida smittan vidare kan sjukdomen etableras i ett nytt område.
Svidknott
Att blåtungeviruset sprids via svidknott (Culicoides spp.) betyder att smittspridningen är temperatur- och vindberoende. Nya djur kan endast infekteras och insjukna då vektorn (svidknott) är aktiv, det vill säga under sommarhalvåret. När ett svidknott bitit ett infekterat djur replikeras virus i svidknottens spottkörtlar och efter ett antal replikationscykler finns tillräckligt med virus för att sprida smittan vidare nästa gång svidknottet biter ett mottagligt djur.
För att virus ska kunna replikera i svidknottet krävs en dygnsmedeltemperatur om minst 12–15°C. Lufttemperaturen är avgörande för hur snabbt viruset replikerar: vid temperaturer kring 12–15°C tar det ca 3 veckor innan ett svidknott kan sprida smittan vidare, är det kallare än så sker ingen virusreplikation och vid 24 °C tar replikationen bara ett par dagar. När svidknottet väl blivit infektiöst fortsätter det vara smittsamt under resten av sin livstid, som i normalfallet är ett par veckor. Det finns dock rapporter om svidknott som i ett dvalliknande tillstånd levt upp till tre månader i svala miljöer. I dessa fall är knotten inte aktiva och biter, utan de återaktiveras när temperaturen stiger. Svidknott är inaktiva och biter inte vid temperaturer <+5–6°C och de dör när temperaturen är kring 0°C.
Svidknott flyger inte långt på egen hand men kan bäras långa sträckor med vinden och på så sätt infektera nya områden. Kraftig vind har dock en skyddande effekt mot svidknott då de inte flyger eller biter vid vindstyrkor > 4 m/s.
Inkubationstid
Inkubationstiden för blåtunga är vanligen 5–8 dagar men kan variera mellan 4–20 dagar.
Diagnos
För virusisolering eller påvisande av virusgenom med PCR-teknik tas blodprov (EDTA) från sjuka djur eller vävnadsprov (mjälte) från döda djur. I senare stadium av sjukdomen kan antikroppar påvisas i serum eller mjölk.
Om man misstänker sjukdomen
Blåtunga är anmälningspliktig och djurägare som misstänker utbrott av sjukdomen ska kontakta veterinär; veterinär anmäler misstanke om infektion med blåtungevirus serotyp 3 via ett webbformulär .
Behandling och profylax
Det är svårt att helt skydda djur från svidknottsangrepp men det kan gå att minska angreppen något genom att stalla in under natten, ha hög luftgenomströmning i stallarna, undvika knottrika beten och att inte klippa fåren under den mest knottrika perioden. Att använda insektsmedel som skydd mot svidknott har inte visat sig skydda djuren mot blåtungeinfektion. Det finns vaccin mot blåtungevirus serotyp 3. Dessa verkar ge skydd mot dödlighet och svår sjukdom, men förhindrar inte smittspridning. Fullt skydd uppnås tre veckor efter vaccination (antal doser för grundvaccination skiljer sig mellan de olika fabrikaten, för flera av dem gäller en dos för får, två doser för nötkreatur).
Frågor och svar om blåtunga för veterinärer
Om sjukdomen
Blåtunga är en anmälningspliktig sjukdom. Djurägare ska kontakta veterinär vid misstanke om infektion med blåtungevirus. Veterinär anmäler misstanke via ett webformulär.
Smittskydd
Det är svårt att helt skydda djur från svidknottsangrepp men det kan gå att minska angreppen något genom att stalla in under natten, ha hög luftgenomströmning i stallarna, undvika knottrika beten och att inte klippa fåren under den mest knottrika perioden. Att använda insektsmedel som skydd mot svidknott har inte visat sig skydda djuren mot blåtungeinfektion. Vaccin finns tillgängligt men eftersom fullt skydd inte uppstår förrän tre veckor efter vaccination (en dos för får, två doser för nötkreatur) är det inte säkert att det kommer skydda mot infektion i det pågående utbrottet.
I de allra flesta drabbade besättningar har det varit enstaka djur som drabbats. Symtomen för de enskilda djuren har varierat från lindriga till kraftiga med symtom som feber, nedsatt aptit, nedsatt allmäntillstånd, hälta/stelhet, sår och rodnad i slemhinnor, salivering och svullnad i huvudregionen.
I de allra flesta drabbade besättningar har det varit enstaka djur som drabbats. Symtomen för de enskilda djuren har varierat från lindriga till kraftiga med symtom som feber, nedsatt aptit, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt mjölkproduktion, sår och rodnad i slemhinnor salivering. I flera fall har djuren tillfrisknat på mindre än en vecka.
Vaccination och immunitet
Jordbruksverket har ändrat regelverket för att kunna tillåta vaccinering. Från och med den 12 september är det tillåtet att vaccinera mot blåtunga.
Vaccinerna verkar ge skydd mot dödlighet och svår sjukdom, men förhindrar inte smittspridning. Fullt skydd uppnås tre veckor efter vaccination (en dos för får, två doser för nötkreatur).
Förutom veterinärer får även djurägare vaccinera sina egna djur under veterinär delegation.
Du kan söka licens för vaccinet enligt vanlig licensprocedur eller beställa vaccin via SVA (då gäller vår beredskapslicens).
Om tillverkarens rekommendationer om kylförvaring och hållbarhet (tio timmar) och hygienrutiner följs så kan du använda en vaccinflaska i flera besättningar.
Eftersom de vacciner som finns är så kallade nödvacciner så finns det mindre dokumentation än för godkända läkemedel. Generellt sett utvecklas vaccinskyddet under några veckor efter injektion för att vara fullt utvecklat efter ungefär en månad. För nötkreatur krävs en boosterdos och immuniteten är fullt utvecklad först motsvarande tid efter denna.
Eftersom de vacciner som finns är så kallade nödvacciner så finns det mindre dokumentation än för godkända läkemedel. Generellt sett brukar rekommendationen vid den aktuella sortens vaccin (avdödade vacciner) vara att ge en boosterdos en gång per år.
Det skiljer sig mellan de vacciner som nu finns på marknaden. Det är viktigt att kontrollera detta för just det vaccinet man har innan man vaccinerar.
Eftersom de vacciner som finns är så kallade nödvacciner så finns det mindre dokumentation än för godkända läkemedel. Vi har inte blivit uppmärksammade på några biverkningar från de länder som vaccinerar.
För att detektera viruset så analyseras ett blodprov med Polymerase Chain Reaction (PCR). Om djuret har dött så analyseras i stället ett organprov (till exempel mjälte) med samma analysmetod. Det går även att analysera både blod och mjölk för antikroppar om djuret befinner sig lite längre in i sjukdomsförloppet så att antikroppar har hunnit bildas.
Nej, i dagsläget finns inga så kallade markervaccin på marknaden.
Behandling
Blåtunga i sig kan inte behandlas. Understödjande behandling sätts in efter symtom och behov. Det kan till exempel vara NSAID, kortison, vätsketerapi, antibiotika vid sekundära bakteriella infektioner och antiseptiska medel vid hud- och slemhinneskador.
Frågor och svar om blåtunga för djurägare
Om sjukdomen
Blåtunga är en virusorsakad sjukdom som drabbar idisslare, framförallt får och kor. Alla djur som smittas blir inte sjuka och graden av symtom varierar från lindriga symtom till allvarlig sjukdom och död. Förutom feber ses svullnad, rodnad och sår i slemhinnorna i munhåla och näshåla samt i klövregionen. Djuren saliverar och har nosflöde. Svullnad kan också ses kring nos, öron och ibland hela huvudet och i klövranden. Dräktiga djur kan kasta (abortera) eller föda dödfödd eller sjuk avkomma. Läs mer om sjukdomen blåtunga.
Nej, blåtunga kan inte smitta människor.
De flesta idisslare och kameldjur verkar kunna infekteras av blåtungeviruset men det är framförallt får som drabbas av allvarlig sjukdom. Även nötkreatur drabbas av blåtunga men i normalfallet av en lindrigare variant av sjukdomen.
Man har sett att hjortdjur (rådjur, kronhjort, dovhjort) har bildat antikroppar mot blåtunga, men utan att de drabbats av sjukdomssymtom. Eftersom sjukdomen ännu aldrig nått nordliga breddgrader vet man inte om älg och ren kan infekteras eller bli sjuka.
Hos får ger sjukdomen varierande grad av kliniska symptom beroende på serotyp, med en dödlighet hos infekterade djur upp till 20 procent hos vuxna djur (50 procent hos lamm). I det pågående utbrottet i Europa har det varit enstaka djur som drabbats i varje besättning. Namnet blåtunga kommer av att sjuka djur i enstaka fall kan få kraftigt svullen och blånad tunga. Vanligare symptom vid blåtunga är:
feber
nedsatt allmäntillstånd
aptitlöshet och avmagring
ökad salivation (dreglande)
rodnad, svullnad och sår i mun-, nos- och ögon-slemhinna
svullnad i huvud- och halsregionen
stelhet och hälta
kronrandsinflammation och klövkapselavlossning
Om dräktiga får infekteras kan detta leda till att fostret aborteras, att lammet blir dödfött eller till missbildningar hos avkomman.
I de allra flesta drabbade besättningar har det varit enstaka djur som drabbats. Symtomen för de enskilda djuren har varierat från lindriga till kraftiga med symtom som feber, nedsatt aptit, nedsatt allmäntillstånd, hälta/stelhet, sår och rodnad i slemhinnor, salivering och svullnad i huvudregionen.
Vanligen ger blåtunga kraftiga symptom hos får och lindriga symptom hos nötkreatur men varianten (BTV-3) som nu cirkulerar i Europa har setts ge allvarlig sjukdom även hos nöt. I det pågående utbrottet i Europa har det varit enstaka djur som drabbats i varje besättning. Namnet blåtunga kommer av sjuka djur i enstaka fall kan kraftigt svullen och blånad tunga. Vanligare symptom vid blåtunga är:
aptitlöshet
rodnad, svullnad och sår i mun-, nos- och ögon-slemhinna
ökad salivering (dreglande)
minskad mjölkproduktion
stelhet och hälta
svullnad eller sår på spenar
feber och nedsatt allmäntillstånd
svullnad i huvud- och halsregionen
Om dräktiga kor infekteras kan detta leda till att fostret aborteras, att kalven blir dödfödd eller till missbildningar hos avkomman.
I de allra flesta drabbade besättningar har det varit enstaka djur som drabbats. Symtomen för de enskilda djuren har varierat från lindriga till kraftiga med symtom som feber, nedsatt aptit, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt mjölkproduktion, sår och rodnad i slemhinnor salivering. I flera fall har djuren tillfrisknat på mindre än en vecka.
Inkubationstiden är vanligen 5–8 dagar men kan variera mellan 4–20 dagar.
Om du som djurägare som misstänker att dina djur drabbats av blåtunga ska du kontakta veterinär samt stalla in djuren med symtom för att skydda dem mot knottangrepp, detta för att minska risken för att smittan sprids vidare. Läs mer hos Jordbruksverket.
Smittspridning
Blåtunga är en vektorburen sjukdom som smittar via blodsugande svidknott. Spridning av blåtungevirus sker alltså inte direkt mellan djur och spridningen sker endast under den del av året som svidknott är aktiva. Sjukdomen kommer vanligen till nya områden via vindburna svidknott.
Det finns mer än 25 olika blåtungevirus. Det som nu sprids i Europa är blåtungevirus typ 3 (BTV3).
Blåtungevirus smittar inte direkt mellan djur utan med svidknott. Det varierar mellan djurarter hur länge de har viremi, alltså virus i blodet. Studier har visat att får kan ha infektiöst virus i blodet 5–30 dagar och nöt 50–60 dagar efter infektion.
Detta är en komplicerad fråga där vi i dagsläget inte har ett svar. Övervintring kan ske genom svidknott eller smittade djur. Svidknott kan leva i upp till tre månader och kan bära på smittan från att de smittats tills de dör. Djur som smittas sent under svidknottssäsongen kan eventuellt bära på viruset till nästa säsong.
Om djur infekteras under vissa perioder av dräktigheten kan viruset överföras till avkomman via placentan och de föds då viruspositiva. Det troligaste och mest epidemiologiskt betydelsefulla scenariot för Sverige är en nyintroduktion under nästkommande svidknottsäsong.
Sverige har inte en officiellt fastställd knottfri period men vi vet från studier att svidknott i Sverige normalt kläcks i maj och slutar vara aktiva i oktober. Det är oftast störst mängd svidknott under juli och augusti.
Människor kan sprida blåtungevirus mellan djur genom insemination med sperma från smittade djur eller genom att samma kanyl används till flera olika djur. Ett annat sätt som sjukdomen kan spridas på är om infekterade djur flyttas när de befinner sig i en fas av sjukdomen då de har virus i blodet. Om sådana djur flyttas till en plats där det finns svidknott som kan sprida smittan vidare kan sjukdomen etableras i ett nytt område.
Djur som är sjuka skickas inte till slakt, och mjölk från sjuka djur skickas inte till mejeriet.
Vaccinerna som används är så kallade avdödade vaccin, det innebär att det inte finns något levande virus i vaccinet som kan spridas vidare.
Smittskydd
Ett effektivt vaccin är det som ger bäst skydd mot blåtunga. Det är svårt att helt skydda djur från svidknottsangrepp men det kan gå att minska angreppen något genom att stalla in under natten, ha hög luftgenomströmning i stallarna, undvika knottrika beten och att inte klippa fåren under den mest knottrika perioden. Att använda insektsmedel som skydd mot svidknott har inte visat sig skydda djuren mot blåtungeinfektion.
Vaccination
Tre vacciner finns att tillgå för nödvaccinering genom så kallad beredskapslicens.
Vaccinerna verkar ge skydd mot dödlighet och svår sjukdom, men förhindrar inte smittspridning.
Jordbruksverket har ändrat regelverket för att kunna tillåta vaccinering. Från och med den 12 september är det tillåtet att vaccinera mot blåtunga.
Jordbruksverket har ändrat regelverket för att kunna tillåta vaccinering. Från och med den 12 september är det tillåtet att vaccinera mot blåtunga. Djurägare får vaccinera sina egna djur under veterinär delegation.
Djurägare: kontakta din veterinär för att få vaccin utskrivet.
Veterinär: du kan söka licens för vaccinet enligt vanlig licensprocedur eller beställa vaccin via SVA (då gäller vår beredskapslicens).
Det skiljer sig mellan de vacciner som nu finns på marknaden. Det är viktigt att kontrollera detta för just det vaccinet man har innan man vaccinerar.
Det är endast apotek och partihandelsförsäljare som får sälja läkemedel i Sverige (veterinärer får sälja så kallade beredskapsdoser). Vaccinet ska förvaras kylt och i öppnad flaska är hållbarheten tio timmar.
Eftersom de vacciner som finns är så kallade nödvacciner så finns det mindre dokumentation än för godkända läkemedel. Vi har inte blivit uppmärksammade på några biverkningar från de länder som vaccinerar.
Eftersom de vacciner som finns är så kallade nödvacciner så finns det mindre dokumentation än för godkända läkemedel. Generellt sett utvecklas vaccinskyddet under några veckor efter injektion för att vara fullt utvecklat efter ungefär en månad. För nötkreatur krävs en boosterdos och immuniteten är fullt utvecklad först motsvarande tid efter denna.
Eftersom de vacciner som finns är så kallade nödvacciner så finns det mindre dokumentation än för godkända läkemedel. Generellt sett brukar rekommendationen vid den aktuella sortens vaccin (avdödade vacciner) vara att ge en boosterdos en gång per år.
Eftersom de vacciner som används är så kallade nödvacciner finns det ingen samlad biverkningsdokumentation, men det finns i dagsläget inga rapporter som tyder på att fertiliteten påverkas av vaccinering.
Eftersom de vacciner som används är så kallade nödvacciner så finns det ingen dokumentation om detta. För de flesta liknande vacciner överförs visst antikroppsskydd till avkomman, dessa antikroppar avtar dock inom två till tre månader.
Diagnostik och analyser
För att detektera viruset så analyseras ett blodprov med Polymerase Chain Reaction (PCR). Om djuret har dött så analyseras i stället ett organprov (till exempel mjälte) med samma analysmetod. Det går även att analysera både blod och mjölk för antikroppar om djuret befinner sig lite längre in i sjukdomsförloppet så att antikroppar har hunnit bildas.
Nej, i dagsläget finns inga så kallade markervaccin på marknaden.
Behandling
Blåtunga i sig kan inte behandlas. Veterinär kan sätta in så kallad understödjande behandling efter symtom och behov. Det kan till exempel vara antiinflammatoriska/febernedsättande/smärtstillande läkemedel vid feber, smärta och svullnad, vätsketerapi vid uttorkning, antibiotika vid sekundära bakteriella infektioner och antiseptiska medel vid hud- och slemhinneskador. Du som djurägare kan se till att sjuka djur har det bra, att de får stå i sjukbox på rent, torrt och mjukt underlag samt att de har extra bra foder och vatten.
