Rabies
Klassisk rabies förekommer inte i Sverige idag men det finns en risk att det förs in med smittade vilda eller tama djur från andra länder, eller att människor smittas av djur utomlands. Det är en dödlig virussjukdom som kan drabba alla varmblodiga däggdjur inklusive människa. Vaccinering av djur är viktigt för att förhindra smittspridning och för att skydda människor från sjukdom.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Ja
Zoonos :
Ja
Förekomst
Rabies är en dödlig virussjukdom som inte förekommer i Sverige och det är mycket viktigt att rabies inte förs in i landet. Om rabies introduceras i svensk natur så kan smittan kvarstå och spridas över landet. Detta skulle få allvarliga konsekvenser för både människors och djurs hälsa och livskvalitet. Sjukdomen har inte förekommit hos djur i Sverige sedan 1886. Se Folkhälsomyndighetens webbplats för uppgifter om fall hos människor i Sverige.
Inom de flesta länder i EU förekommer inte längre rabies tack vare strategiska satsningar på bekämpningsprogram, men situationen är skör då EU gränsar österut till länder som klassas som högriskländer avseende rabies. Det osäkra säkerhetsläget i och med den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina i februari 2022 har ytterligare försämrat situationen.
Sjukdomen förekommer på samtliga kontinenter förutom Antarktis och är särskilt vanlig i Afrika och Asien. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör 59 000 människor årligen i rabies i över 150 länder världen över, varav 95 procent i Afrika och Asien. Hälften av fallen rör barn och 99 procent av fallen gäller smitta från hundar. WHO har tillsammans med andra organisationer en noll-vision om hund-medierad rabies hos människa till år 2030. De flesta humanfallen förekommer i Indien, Kina och Afrika efter kontakt med infekterade hundar, men andra tama och vilda djur kan också sprida smitta.
Fladdermöss i Europa bär inte på virus som orsakar klassisk rabies (Lyssavirus rabies). Däremot förekommer så kallad fladdermusrabies som orsakas av närbesläktade lyssavirus (European bat lyssavirus, EBLV). Dessa virus är anpassade till fladdermöss, men kan i sällsynta fall även infektera andra djurslag inklusive människor, och då orsaka en sjukdom som kliniskt inte går att skilja från klassisk rabies. Sannolikt förekommer fladdermusrabies hos vissa fladdermusarter i Sverige, men i mycket låg grad.
Symtom
Sjukdom uppstår på grund av att viruset orsakar en inflammation i centrala nervsystemet. När väl symtom utvecklats leder sjukdomen i princip alltid till döden.
Symtom varierar mellan individer och olika djurarter. Beteendeförändringar är ofta ett tidigt sjukdomstecken. Vilda djur kan förlora sin skygghet, medan tama djur kan bli skygga. Aggressivitet är ett välkänt symtom, men djuren kan också vara slöa och apatiska. Förlamningar och rörelsestörningar kan följas av krampanfall innan djuret dör.
Observera att ett djur kan bära på rabiesvirus under flera månader innan symtom utvecklas. Information om rabies hos människa finns hos Folkhälsomyndigheten.
Smittämne
Rabies orsakas av ett lyssavirus (Lyssavirus rabies). Förutom det klassiska rabiesviruset finns det andra lyssavirus som också kan orsaka rabiesliknande sjukdom. Bland annat bär vissa fladdermöss i Europa på European bat lyssavirus (EBLV), som orsakar så kallad fladdermusrabies. Läs mer om EBLV hos fladdermöss.
Smittvägar
Sjukdom uppstår på grund av att viruset orsakar en inflammation i centrala nervsystemet. När väl symtom utvecklats leder sjukdomen i princip alltid till döden.
Symtom varierar mellan individer och olika djurarter. Beteendeförändringar är ofta ett tidigt sjukdomstecken. Vilda djur kan förlora sin skygghet, medan tama djur kan bli skygga. Aggressivitet är ett välkänt symtom, men djuren kan också vara slöa och apatiska. Förlamningar och rörelsestörningar kan följas av krampanfall innan djuret dör.
Observera att ett djur kan bära på rabiesvirus under flera månader innan symtom utvecklas. Information om rabies hos människa finns hos Folkhälsomyndigheten.
Smittämne
Rabies orsakas av ett lyssavirus (Lyssavirus rabies). Förutom det klassiska rabiesviruset finns det andra lyssavirus som också kan orsaka rabiesliknande sjukdom. Bland annat bär vissa fladdermöss i Europa på European bat lyssavirus (EBLV), som orsakar så kallad fladdermusrabies. Läs mer om EBLV hos fladdermöss.
Smittvägar
Både människor och djur smittas som regel av saliv från infekterade djur. Viruset kommer in i kroppen från saliven via sår i huden eller slemhinnor. Observera att rabiesvirus kan utsöndras i saliven i upp till cirka två veckor innan ett infekterat djur visar några symtom.
Viruset kan inte penetrera intakt hud, men kan smitta via kontakt med slemhinna. Många infekterade djur blir också aggressiva och bits. Därför infekteras de flesta människor runt om i världen via hundbett, också eftersom hundar ofta lever nära människor. Tiden från det att ett djur eller människa infekterats till dess att symtom utvecklas är vanligtvis runt en månad men kan variera mellan en vecka upp till flera månader, till och med år.
Smittan upprätthålls i ett område genom att vissa djurarter fungerar som reservoar för sjukdomen, både vilda och tama djur. I Europa är det främst rödräv som fungerar som reservoar. De flesta fallen hos människa återfinns i Afrika och Asien med smittade hundar.
Diagnos
Om man misstänker sjukdomen
Rabies hos djur ingår i Sveriges epizootilag, infektionen är också klassad som en allmänfarlig sjukdom i smittskyddslagen, och den ingår i EU:s regelverk inom djurhälsa.
Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla en veterinär. Tills dess att veterinären tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man stänger in djuret inomhus och ser till att det inte kommer i kontakt med andra djur eller människor. Andra djur som kan ha blivit bitna av det misstänkt rabiessmittade djuret måste också stängas in och isoleras från djur och människor. Man får absolut inte släppa lös eller gömma undan djur som misstänks ha blivit smittade, eftersom de kan utgöra en livsfara för både människor och djur. Veterinär skall kontakta ansvariga myndigheter vid misstanke om rabies, såsom det är beskrivet i epizootilagen.
Människor som misstänks ha smittats av rabies rekommenderas att snabbt kontakta läkare. Om människor omedelbart behandlas efter bett eller slickningar av ett rabiessmittat djur kan sjukdom nästan alltid förhindras. Omedelbar omfattande sårtvätt är en viktig åtgärd liksom förebyggande injektionsbehandling.
På Jordbruksverkets webbplats kan du läsa mer om anmälningsskyldighet för epizootisjukdomar och förtecknade sjukdomar.
Förebyggande åtgärder
Rabies kan förebyggas genom att både djur och människor undviker kontakt med varmblodiga djur utan känd hälso- och vaccinationsstatus samt genom förebyggande vaccinering. För att skydda Sverige från att rabiesinfekterade djur förs in i landet gäller särskilda införselkrav, bland annat vaccinering. Läs mer om införselkrav hos Jordbruksverket. Studier på importhundar från östra Europa och Ryssland till Finland och Norge har dock visat att en stor andel hundar som uppgetts vara vaccinerade i intyg inte har haft adekvat skydd mot rabies. Liknande resultat har erhållits vid undersökningar i Sverige.
Det är tillåtet att vaccinera svenska djur mot rabies. För andra djurslag än hund, katt, iller och häst behöver dock veterinären som ska vaccinera tillstånd hos Jordbruksverket (SJVFS 2019:25).
Rekommendationer om förebyggande åtgärder mot rabies hos människa finns hos Folkhälsomyndigheten.
