Parasiter är organismer som tar sin näring från andra levande organismer, och kan då orsaka skada. Det finns olika grupper av parasiter: encelliga (protozoer), maskar (helminter) och utvärtes parasiter (insekter och spindeldjur). Hos häst är de två sistnämnda grupperna viktigast.
Invärtes parasiter
Parasiter som lever invärtes kallas endoparasiter och finns hos alla hästar. En liten mängd endoparasiter stör vanligtvis inte hästens hälsa. Föl och unghästar är mer känsliga för parasitangrepp än vuxna hästar. Därför ska parasitbekämpningen ske med hänsyn till hästarnas ålder.
De viktigaste endoparasiterna hos hästar i Sverige är:
- Små blodmaskar (Cyathostominae)
- Stora blodmaskar (Strongylus spp)
- Spolmask (Parascaris spp)
- Fölmask (Strongyloides westeri)
- Springmask (Oxyuris equi)
- Bandmask (Anoplocephala perfoliata)
- Styngflugans larver (Gasterophilus spp)
Utvärtes parasiter
Parasiter på huden, utvärtes, kallas ektoparasiter. Hästarna blir inte immuna mot hudparasiter, men känsligheten för angrepp kan variera mellan individer.
Löss är exempel på så kallade värddjursspecifika ektoparasiter. Det innebär att hästens löss endast angriper hästar. De har hela sin livscykel, från ägg till vuxen parasit, på hästen.
Andra ektoparasiter, som knott, svidknott, fästingar, blinningar, flugor och bromsar angriper däremot alla däggdjur, inklusive människa, och fåglar.
De viktigaste hudparasiterna hos hästar i Sverige är:
- Pälslus (Bovicola equi)
- Blodsugande lus (Haematopinus asini)
- Fotskabb, benskabb (Chorioptes bovis)
- Skabbkvalster, rävskabb (Sarcoptes scabei)
- Knott (Simulium-arter)
- Sommarsår orsakat av Habronema
- Svidknott (Culicoides-arter)
- Fästing (Ixodes ricinus)
Övrig ohyra: