Invärtes parasiter (endoparasiter) hos häst
Andra sjukdomsnamn: Parasiter (endoparasiter), Små blodmaskar, Cyathostominer, Stor blodmask, Strongylus vulgaris, Spolmask, Parascaris, Springmask, Oxyuris equi, Fölmask, Strongyloides westeri, Anoplocephala perfoliata, Styngflugor, Gasterophilus
Alla hästar har endoparasiter, men en mindre mängd stör vanligen inte djurens hälsa. Föl och unghästar är mer utsatta för parasitangrepp än vuxna hästar och därför ska hänsyn tas till hästarnas ålder vid parasitbekämpning.
Små blodmaskar (Cyathostominae)
Förekomst
Små blodmaskar eller små strongylider, Cyathostominae, är hästens vanligaste parasiter. Hästarna smittas när de äter larver på ett infekterat bete. I princip alla hästar bär på små blodmaskar i form av vilande larvstadier. De vilande larverna är svåra att avdöda med maskmedel. Larverna utvecklas successivt till nya vuxna maskar, som maskmedlen har bättre effekt mot. Unga hästar bär i allmänhet på fler parasiter än de äldre. För närvarande finns 50-talet arter beskrivna inom gruppen Cyathostominae, varav ett 30-tal förekommer i tempererat klimat, som i Sverige. Tio av dessa arter är allmänt förekommande. Maskarna är gråvita eller rödaktiga till färgen och en halv till två centimeter långa.
Livscykel/smittvägar
Blodmaskar har en direkt livscykel. Äggen kommer ut med hästens avföring och kläcks på betet. Sedan genomgår larven flera utvecklingsstadier. Det är först när den nått det tredje stadiet (L3) som den kan infektera hästen. Utvecklingen från ägg till L3-larv tar två till fyra veckor, beroende på temperatur och fuktighet. Varmt och fuktigt klimat gynnar utvecklingen. En larv kan överleva länge i träcken vid torr väderlek. När gräset sedan blir blött av regn eller dagg tar sig larven från träcken ut i gräset med hjälp av fuktdroppar.
Hästen betar gräset med larver och blir infekterad. Väl ute i gräset är larven känslig för sol och torka. Den största mängden larver finns i gräset från augusti och framåt när det har regnat. Då kan hästarna exponeras för tiotusentals larver per kilo gräs.
De uppätna L3-larverna kapslar in sig i grovtarmens slemhinna där de utvecklas vidare till L4-larver som sedan tar sig ut i tarmen och blir till maskar. Hela livscykeln tar cirka två till tre månader. Alla L3-larver utvecklas dock inte direkt till L4-stadiet, utan en del stannar i tarmslemhinnan i ett vilostadie (inhiberad larv). Detta sker främst under höst/vintern. Larver kan vara inhiberade i flera år.
L3-larverna tål kyla bra och kan övervintra på betet, i synnerhet om det är ett skyddande snötäcke. I mitten av sommaren året efter att larverna kom ut på betet, börjar den övervintrade smittan att minska. Läs mer om att minska smitta i hagarna.
En stor del av de små blodmaskarna övervintrar som vilande (inhiberade) L3-stadier i hästens mag-tarmkanal. Till våren aktiveras dessa allteftersom och fortsätter sin utveckling till könsmogna maskar som parar sig och producerar nya ägg. Hos en kraftigt infekterad häst kan honmaskarna lägga mer än 1000 ägg per gram träck.
Symtom
Hästar har oftast små blodmaskar utan att visa tecken på sjukdom Vid kraftiga angrepp med liten blodmask förekommer avmagring, nedsatt allmäntillstånd, kolik och diarré.
I vissa fall kan det uppstå ett allvarligt sjukdomstillstånd som kallas larval cyathostominos. Initialt kan man ibland se tusentals L4-larver i avföringen (0,5-2 cm långa). Sjukdom utbryter oftast under vårvintern och framför allt drabbas yngre hästar. Ofta har dessa hästar kort tid före sjukdom avmaskats, vilket har resulterat i en synkron aktivering av vilande larver som då svämmar ut från tarmslemhinnan och orsakar inflammation. Diagnos kan vara svår att ställa eftersom det rör sig om larvala stadier av maskar som ännu inte producerar ägg.
Bekämpning
Stora blodmaskar – Strongylus spp
Förekomst
Strongylus vulgaris är den vanligaste och mest sjukdomsframkallande av de stora blodmaskarna. Förekomsten av S. vulgaris var under några decennier mindre vanlig på grund av frekvent användning av antiparasitära medel. Under senare år när färre hästar avmaskas har förekomsten av S. vulgaris ökat. Mellan 40 och 60 procent av hästbesättningarna har idag en eller flera hästar som bär på stor blodmask. En anledning till ökningen kan vara att många hästägare missar att fråga särskilt efter S. vulgaris när de skickar prov till laboratorium. Även hästar med få ägg i träcken kan ha stor blodmask varför det är viktigt att alltid låta undersöka prov för S. vulgaris på våren.
Livscykel/smittvägar
Stora blodmaskens livscykel börjar som hos lilla blodmasken med att vuxna maskar lägger ägg i tarmen på en häst. Äggen kommer ut via träcken på betet där de utvecklas fram till L3-stadiet. L3-larverna i gräset äts sedan av hästarna som då blir infekterade. När stora blodmaskens L3-larver kommer ner i tarmen utvecklas de till L4-larver och borrar sig in i de små blodkärlen i tarmväggarna. Därefter tar de sig via kärlen motströms upp till ett stort blodkärl i tarmpaketet som kallas främre krösroten, vilket tar cirka tre veckor. Här utvecklas larverna vidare till L5-larver under cirka tre till fyra månader. Maskarna följer sedan med blodet tillbaka till grovtarmen, där de blir vuxna könsmogna maskar som fäster sig vid tarmslemhinnan och suger blod. Efter sex till åtta veckor i grovtarmen blir maskarna könsmogna och kan börja producera ägg. Hela livscykeln tar sex till sju månader.
Symtom
Oftast ses inga symtom alls hos hästar som bär på stora blodmasken. Om de får symtom är kolik vanligaste förekommande. Koliken framkallas av syrebristskador i tarmen på grund av minskat blodflöde, inflammation och blodproppar (trombembolier) i tarmkrösets blodkärl, som har orsakats av larvernas förflyttning. Parasitskadorna uppges också kunna ge nervskador och förändrad tarmmotorik, vilket också kan orsaka kolik.
Bekämpning
Spolmask – spp
Förekomst
Spolmasken, Parascaris equorum, är hästens största inälvsparasit. Den är vit, spolformad och blir vanligtvis 10-20 cm lång. Spolmaskinfektion är vanlig hos föl och unghästar, särskilt i stuterimiljö. Immunitet börjar utvecklas redan vid sex månaders ålder och gör att andelen hästar med spolmask sjunker med stigande ålder. Hos hästar som är tre år och äldre är spolmask inte så vanligt.
Livscykel/smittvägar
Hästen får i sig spolmaskägg via munnen till exempel på betet och äggen kläcks sedan i tarmen. Hos spolmask sker utvecklingen av larven till stadie L2 inuti ägget. Larverna tar sig igenom tarmväggarna till ett blodkärl och förs med blodströmmen via levern till lungorna. Här hostas larverna upp och sväljs ner till magtarmkanalen. Larverna utvecklas sedan till vuxna maskar i tunntarmen. Hela livscykeln tar cirka tre månader. En könsmogen spolmaskhona har mycket hög fruktsamhet och kan producera mer än en miljon ägg per dag. Ett infekterat föl kan därmed sprida 50 miljoner ägg per dag. Spolmaskäggen tål både kyla och torka bra och kan överleva flera år i omgivningen. Det blir en smittkälla för kommande generationer av föl.
Symtom
Typiska symtom på spolmaskinfektion är minskad aptit, dålig tillväxt, ruggig hårrem och hängbuk. När larverna förflyttar sig från lungorna till magtarmkanalen kan emellanåt symtom ses i form av hosta och slemmigt näsflöde. De vuxna spolmaskarna lever fritt i tarminnehållet och suger i sig näringsämnen. Hästens näringsupptag minskas och den växer inte lika bra. Det förekommer även att stora mängder spolmask orsakar blockering (obstruktion) av tarmen som i värsta fall leder till att tarmen brister (rupturerar).
Bekämpning
Springmask - Oxyuris equi
Springmask är en vanligt förekommande mask som i regel inte har någon klinisk betydelse för hästen. De vuxna honorna är stora, upp till 10 cm långa, medan hanmaskar endast är ett par centimeter långa.
Livscykel/smittspridning
Springmasken lever i hästens grovtarm. Honan ”vispar ut” äggen genom ändtarmsöppningen. Detta gör att man sällan ser springmaskägg vid träckprovsundersökning. Smittspridningen sker främst via inredning och dylikt.
Symtom
Maskhonorna kan orsaka klåda runt anus i samband med äggläggning.
Bekämpning
Springmask kontrolleras genom god stallhygien och de avmaskningar som utförs mot strongylida maskar. Springmask kan ibland vara lite svårt att få bukt med, och det är viktigt att avmaskning kompletteras med att äggen tvättas bort från hästens svansrot och anus. Vissa individer kan behöva avmaskas flera gånger. Man bör även tvätta inredning (till exempel krubba/galler/boxväggar) i stallet som hästen kan klia bakdelen emot eftersom hästen kan återsmittas genom att slicka/bita på dessa.
Fölmask – Strongyloides westeri
Förekomst
Ägg från fölmask, Strongyloides westeri, påvisas framför allt hos föl. En utbredd användning av avmaskningsmedel som innehåller ivermektin sedan 1980-talet anses ha bidragit till att S.westeri har minskat.
Livscykel/smittspridning
Fölmasken infekterar fölet via stoets mjölk eller omgivningen. Den lever i fölets tunntarm och de flesta föl blir immuna vid fyra till sex månaders ålder.
Symtom
Det är inte ovanligt att man finner ägg från S. westeri i träck från kliniskt friska föl i 4–5 månadersåldern. Fölmask associeras ibland med en lindrig diarré som uppträder vid cirka tio dagars ålder, så kallad fölbrunstdiarré. Man har dock aldrig lyckats visa något klart samband mellan S. westeri och diarré. Diarrén som ses vid denna ålder kan även ha andra orsaker och fölen brukar för det mesta tillfriskna av sig själva.
Lilla magmasken (Trichostrongylus axei)
De vuxna maskarna är små och hårliknande, de blir cirka tre till åtta millimeter långa och är svåra att se för blotta ögat. De lever i magsäck och tunntarm. Denna parasit kan infektera både häst, får och nötkreatur. Parasiten ger sällan några problem.
Bandmask – Anoplocephala perfoliata
Förekomst
I Sverige, liksom i andra länder, är A. perfoliata en vanligt förekommande mask hos häst. I en svensk studie fann man att cirka 65 procent av hästarna var infekterade med bandmask. I ungefär 20 procent av träckproven som undersöks med ”bandmaskmetoden” på SVA påvisas bandmaskägg. Bandmasken är platt, cirka en centimeter bred och tre till fyra cm lång och består av flera segment. Mundelen har kraftiga sugkoppar som den använder för att sätta fast sig mot tarmens slemhinna.
Livscykel/smittvägar
Bandmasken lever i övergången mellan tunntarmen och blindtarmen. Parasiten har en indirekt livscykel, det vill säga den är beroende av en mellanvärd. De ägg som kommer ut med hästens avföring måste först ätas upp av ett mosskvalster/oribatidkvalster (så kallad mellanvärd) innan en häst kan smittas genom att få i sig kvalstret. Hela livscykeln tar cirka fyra till sex månader.
Symtom
Bandmask kan orsaka slemhinneskador i proportion till antalet maskar. En svensk studie som genomfördes 2013 visade att det finns ett tydligt samband mellan förekomst av bandmask och kolik. Vid kraftiga angrepp kan en stor mängd bandmask hindra passagen och påverka tarmrörelserna i området tunntarm-blindtarm och orsaka kolik.
Bekämpning
Styngflugor – Gasterophilus spp
Förekomst
Styngflugan förekommer lokalt i hela Sverige och Norge.
Smittvägar
Styngflugor lever under några veckor på sommaren då de är aktiva under torra varma högsommardagar. Honorna deponerar då karaktäristiska gulvita ägg på hästens hårrem, särskilt på frambenen och vid ganascherna. Larven som tas upp via munnen vandrar i munhåla och tunga innan den slår sig ner i hästens magsäck eller i första delen av tarmen där den övervintrar till efterföljande sommar.
Eftersom larven inte producerar några ägg kan man inte påvisa styngflugor genom träckprov.
Symtom
Larverna i magsäcken orsakar i allmänhet ingen större skada och inga symtom ses. När larverna befinner sig i munhålan kan dock hästen tillfälligt visa tecken på obehag i form av till exempel irritation av betsel eller besvär att äta. Symtomen upphör vanligtvis efter cirka två veckor när larverna vandrar vidare till magsäck/tarm.
Bekämpning
Beställ SVA:s produkt
Parasitprov häst, träck (provtagningsmaterial)
