Vingelsjuka hos katt
Andra sjukdomsnamn: Staggering disease
Vingelsjuka hos katt beskrevs för första gången på 1970-talet i Sverige. Typiskt ses en rörelsestörning med stel gång, nedsatta posturala reaktioner och ett förändrat beteende. Sjukdomen har ett progressivt förlopp och är i de flesta fall fatal. Vingelsjuka misstänkas som regel hos en katt med typiska neurologiska symptom, men diagnosen är svår att bekräfta antemortem. En histopatologisk undersökning postmortem med typiska fynd stärker misstanken. Riktad behandling mot vingelsjuka saknas, liksom vaccin.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Vingelsjuka hos katt har beskrivits i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Sjukdomen har främst rapporterats hos katter ifrån Mälardalen. Fall har även rapporterats i Österrike och Tyskland. Förekomsten i Sverige, liksom i övriga världen, är okänd.
Agens och smittvägar
Etiologin gällande vingelsjuka är inte helt klarlagd. I en europeisk studie publicerad 2023 beskrivs ett nytt Rustrelavirus som potentiell orsak till vingelsjuka. Tidigare studier har påvisat samband mellan vingelsjuka och bornavirusinfektion Det är emellertid inte klarlagt vilken betydelse bornavirus har för sjukdomsutvecklingen, eftersom det finns beskrivna fall där katter uppvisar en typisk sjukdomsbild, men där det inte har gått att påvisa bornavirus.
Katter av alla åldrar kan drabbas av vingelsjuka, men det är ovanligt med kliniska sjukdomstecken under 1 års ålder. Främst drabbas katter med tillgång till utevistelse. Katter smittas troligen genom förtäring av infekterade bytesdjur. Andra smittvägar har inte kunnat uteslutas.
Zoonosaspekt
Katter med rustrela- eller bornavirusinfektion är troligen dead-end hosts och sprider därmed inte smittan vidare.
Patogenes och sjukdomstecken
Inkubationstiden är okänd. Troligen sprids infektionen efter förtäring av bytesdjur först via nervvävnad i olfaktoriskt epitel och orofarynx, sedan vidare via nervbanor till CNS, ryggmärg, kranialnerver samt perifera nerver. Histologiskt ses en nonsuppurativ, lymfoplasmacytär eller lymfohistiocytär inflammation av grå substans i CNS.
Huvudsymptomen för vingelsjuka är rörelsestörningar och ett förändrat beteende. En proprioceptiv ataxi med ökad muskeltonus ses hos i princip alla katter och ger upphov till ett stelt, stapplande gångmönster, vilket gett sjukdomen sitt engelska namn ”staggering disease”. Posturala reaktioner är som regel nedsatta eller saknas helt. Ofta uppvisar katten beteendeförändring såsom ökad tillgivenhet, frekvent jamande eller att katten drar sig undan. Aggressivitet förekommer. Oförmåga att dra in klorna och hyperaestesi över ländrygg och svans beskrivs ofta. Tecken på nedsatt syn eller blindhet förekommer hos en del katter. Ibland ses feber, inappetens och förstoppning. Tvångsmässigt beteende eller tremor/kramper är inte typiskt, men har beskrivits i enstaka fall. Asymmetriska neurologiska fynd eller vestibulära symptom förknippas generellt inte med vingelsjuka.
Sjukdomen har ett progressivt förlopp. Majoriteten av naturligt infekterade katter med vingelsjuka avlivas av djurskyddsskäl, oftast inom en månad från symptomdebut. Det finns dock katter med misstänkt vingelsjuka som har överlevt betydligt längre, upp till 4 år är rapporterat.
Diagnos
Misstanke om vingelsjuka uppstår vanligen grundat på kliniska sjukdomstecken och neurologiska fynd, tillsammans med historik och information om exempelvis utevistelse. Hematologiska och biokemiska blodprovsanalyser uppvisar oftast värden inom referensintervall, men leukopeni förekommer. En histopatologisk undersökning postmortem, där fynd av nonsuppurativ, lymfoplasmacytär eller lymfohistiocytär inflammation, med en typisk lokalisation i CNS, stärker en klinisk misstanke om vingelsjuka. Diagnosen kan vara svår att bekräfta antemortem och då prognosen för vingelsjuka vanligen är pessmia kan det vara värdefullt att utreda katten med inriktning på behandlingsbara differentialdiagnoser, samt vid behov remittera till neurolog.
Behandling
Det finns i dagsläget ingen effektiv behandling mot vingelsjuka. Katter som insjuknar med feber och/eller inappetens behandlas understödjande vid behov.
Profylax
Det finns inget vaccin för katt mot bornavirus eller rustrelavirus.
Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst
Vingelsjuka hos katt beskrevs första gången i Sverige i mitten av 1970-talet. Sjukdomen ses framför allt i Mälardalen, men misstänkta fall finns också rapporterade från andra delar av landet. Vingelsjuka katter har också rapporterats från Tyskland och Österrike.
Smitta
Vingelsjuka orsakas av ett eller flera virus. Man vet inte helt hur dessa sprids. Det är främst utekatter som drabbas, så en teori är att katten blir sjuk genom att förtära smittade bytesdjur. Katter av alla åldrar kan drabbas, men sjukdom är ovanligt hos katter under ett års ålder.
Vingelsjuka hos katt smittar inte till människor. Sjukdomen sprids troligen inte heller från katt till katt.
Sjukdomstecken
En katt som insjuknat i vingelsjuka blir, som namnet antyder, vinglig och ostadig i sina rörelser. Den kan upplevas stel i ben och svans. Ibland får katten en stirrande blick och nedsatt syn förekommer. Vissa katter uppvisar ett förändrat beteende, den kan bli mer tillgiven eller dra sig undan. Det är vanligt att katten jamar oftare. Drabbade katter kan få ont i ryggen, vilket kan visa sig genom att den undviker att hoppa upp på möbler och dylikt. Ibland tappar en vingelsjuk katt förmågan att dra in klorna, så att det låter mot underlaget när den går. Feber, förstoppning och nedsatt aptit kan förekomma.
Prognos
Prognosen för en katt som har drabbats av vingelsjuka är som regel dålig. Oftast förvärras kattens tillstånd ganska snabbt och de flesta katter avlivas inom en månad från det att symptomen ses första gången.
Diagnos
En utekatt med som vid veterinärundersökning uppvisar typiska tecken på vingelsjuka kan misstänkas ha denna sjukdom och som en del i utredningen så kan veterinären ta prover för andra sjukdomar. Efter avlivning kan en katt med misstänkt vingelsjuka kan skickas för obduktion. Fynd vid obduktion kan stärka misstanken om att det var vingelsjuka som katten hade drabbats av.
Behandling
Specifik behandling mot vingelsjuka saknas. En veterinär som har undersökt katten bedömer om understödjande behandling behöver sättas in, till exempel om katten inte äter eller om den verkar ha ont.
Förebyggande åtgärder
Det finns inget vaccin mot vingelsjuka.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.