Exempel på fynd som regelbundet görs på lodjur är färska och äldre skador, öron- och hudskabb, skadade tänder och tarmparasiter.
Livmoder, äggstockar, testiklar och sädesledare från obducerade rovdjur används för studier kring artens reproduktion men också för kartläggning av individens reproduktionshistorik. Till exempel kan en honas reproduktionshistorik studeras genom att notera antal ärr i livmodern. Om tydliga ärr finns är det en indikation på att hon nyligen haft ungar. Detta data är något som länsstyrelserna använder som stöd i sina årliga inventeringar där de försöker fastställa hur många lodjurskullar som fötts. Antalet fastställda föryngringar ligger i sin tur som grund för beslut om jakt och ersättningar till samebyar.
Prover som samlas från döda rovdjur kan användas inom många olika forskningsdiscipliner, såsom veterinärmedicin, zoologi och ekologi, men även inom humanmedicin. Vid obduktion av lodjur fällda under licensjakten 2021 har hela lodjurshjärtan samlats in till Karolinska Institutet/Karolinska Universitetssjukhuset som bedriver forskning kring nedsatt njurfunktion och risken för kardiovaskulär sjukdom hos människor. Syftet är att bättre förstå om vissa arter har bättre skyddsmekanismer för detta än vad människan har.
Licensjakt på lodjur
Alla lodjur som skjuts under licensjakt besiktas av personal från länsstyrelsen. Skytten får behålla skinnet, och den flådda kroppen skickas till SVA. På SVA görs en obduktion för att kontrollera om djuren är friska och om dom har några äldre skador. Skytten kan även få kraniet mot en kostnad.
Sedan våren 2020 finns all statistik från aktuell och tidigare licensjakt tillgänglig i Rovbase. Detta gör att jägare kan få information direkt från källan där länsstyrelsen lägger in information om fällda djuren i deras län, såväl som ger en översiktlig bild över läget för hela landet.
Rovbase är en enkel databas och kartverktyg, där man kan välja vilka djurslag som ska synas samt för vilken region och tidsperiod.
