Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Får- och getkoppor

Får- och getkoppor orsakas av olika virus inom genus Capripoxvirus. Förutom får och get kan vissa virusstammar även infektera ren. Fall av getkoppor hos människa, på händerna, finns beskrivet.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Ja
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Får- och getkoppor förekommer endemiskt i Mellanöstern, Centralasien, Indien och i delar av Afrika. Sedan ett antal år finns sjukdomen också i sydöstra Europa, där utbrott rapporteras årligen från Grekland och den europeiska delen av Turkiet.

Symtom

Symtombilden vid fårkoppor och getkoppor är mycket likartad. Sjukdomsförloppet kan vara akut, vilket vanligen är fallet i fullt mottagliga besättningar, eller milt, nästan subkliniskt. Sjukdomen börjar med feber, aptitlöshet, ökad salivation och flöde från nos och ögon. Inom ett par dagar uppträder förändringar i huden och ibland också på slemhinnor. Det är lättast att se kopporna där ullen är tunnast, samt i munhålan. Kopporna börjar som röda "prickar" och utvecklas vidare till blåsor som kan vätska sig och sedan övergå i krustor under avläkningen. Koppor på slemhinnor inne i kroppen kan ge allvarliga symtom och unga djur dör ofta av sjukdomen. Bakterieinfektioner försvårar avläkningen av kopporna och kan förorsaka andra symtom.

Smittämne

Fårkoppor och getkoppor är höggradigt smittsamma virussjukdomar. De orsakas av olika, men närbesläktade poxvirus.

Smittvägar

Koppvirus sprids främst via direktkontakt med smittade djur. Eftersom smittämnet är mycket tåligt och överlever länge i miljön kan det också lätt spridas med redskap, transportfordon, skötares kläder etcetera som förorenats med sekret från infekterade djur. Då ullen hos infekterade djur lätt förorenas av koppsekret kan smittämnet också finnas kvar länge i ullen på djur som tillfrisknat från sjukdomen.

Diagnos

Den histopatologiska bilden är vanligen typisk och möjliggör en preliminärdiagnos. Man kan också titta på vävnadsprover med elektronmikroskop för att se virus. Antikroppar kan detekteras inom en vecka efter hudförändringarnas uppträdande. Serologiska undersökningar används främst för besättningsundersökningar.

Om man misstänker sjukdomen

Får- och getkoppor lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Till dess att en veterinär tagit sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man håller det misstänkta djuret/djuren isolerat från andra djur (inomhus). Övriga får och/eller getter som kan ha kommit i kontakt med sjuka djur tas också in. Man får absolut inte flytta misstänkt smittade djur till något annat djurstall.

I Veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls