Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Spolmask hos fjäderfä

Spolmask är en vanlig tarmparasit hos främst hobbyhöns och frigående värphöns. Smittan är svårsanerad då maskäggen överlever länge i miljön. Vid kraftig maskbörda eller om infektionen drabbar unga fåglar kan de drabbas av avmagring, diarré och sänkt äggproduktion. Spolmaskar kan ibland förekomma i hönsägg.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Art

Ascaridia galli

Bild 1. Spolmask (Ascaridia galli).
Foto: Bengt Ekberg/SVA

Värddjur

Huvudsakligt värddjur: tamhöns

Arten finns även rapporterad från kalkoner, duvor, ankor och gäss, med det råder viss osäkerhet om det är samma art.

Däggdjur, inklusive människor infekteras inte.

Förekomst

Spolmask är en välkänd och vanlig parasit hos tamhöns som finns i stort sett hos tamhöns i hela världen. I Sverige är spolmask vanligt hos tamhöns i småskaliga icke-kommersiella flockar (hobbyhöns) och bland frigående värphöns såväl inom- som utomhus i kommersiella besättningar. Spolmask är ovanligt i besättningar där värphöns hålls i inredd bur. Parasiten förekommer även i kommersiella avelsbesättningar med höns.

Utseende och lokalisation

Den vuxna parasiten är gulvit och cirka fem till sju centimeter lång (maximalt 11,6 cm). Den lever i tunntarmen, men kan ibland även ses i kräva, körtel- och muskelmage, blindtarmar, kloak, äggledare och fritt i kroppshålan.

Bild 2. Spolmaskar i en uppklippt tarm från en tamhöna. Tarminnehållet är blodblandat. Foto: Désirée Jansson/SVA

Livscykel

Livscykeln hos tamhönans spolmask är enkel och direkt. Den vuxna spolmasken lever i fågelns tunntarm och producerar parasitägg som utskiljs med värddjurets träck.

Äggen sprids i fåglarnas omgivning och nya fåglar smittas när de söker föda från mark och ströbädd. Parasitäggen måste genomgå en mognadsfas i omgivningen som under gynnsamma förhållanden (hög fuktighet och värme, cirka 20-30 °C) tar cirka två veckor. Under denna mognadsfas utvecklas en infektionsduglig larv i parasitägget.

Efter kläckning av parasitäggen i hönans tarm penetrerar larverna tunntarmsslemhinnan och återvänder efter en tid till tarminnehållet där de utvecklas till vuxna könsmogna maskar.

Hela livscykeln från ägg till könsmogen parasit tar cirka fem till åtta veckor. Den vuxna parasiten kan leva och producera ägg i 9-14 månader.

Inverkan på värddjuret

Symtomen vid spolmaskangrepp varierar beroende på graden av angrepp/parasitbörda (antalet parasiter i tarmen) och olika faktorer hos värddjuren. Vuxna fåglar är ofta helt symptomfria men de kan visa sjukdomssymtom vid kraftiga parasitangrepp. Unga fåglar kan drabbas hårdare.

Vid kraftiga angrepp kan ett eller flera av följande symtom ses:

  • Diarré och/eller blod i träcken
  • Smutsiga äggskal (träck)
  • Sänkt äggproduktion och ökad foderkonsumtion 
  • Blöt ströbädd
  • Blodbrist
  • Avmagring (parasiterna konkurrerar med värden om näringsämnen)
  • Dödsfall (till följd av tarmobstruktion)
  • Spolmaskförekomst kan förvärra förloppet av vissa bakteriella sjukdomar
  • Beteendeförändringar 

Spolmask i hönsägg

I sällsynta fall kan spolmaskar hittas i hönsägg. Detta beror på att parasiten ibland migrerar via kloaken till hönans äggledare samtidigt som ett ägg är på väg ner genom äggledaren. Spolmasken kan då hamna i äggvitan. Det händer det att sådana ägg passerar kvalitetskontrollen (genomlysning) av konsumtionsägg på äggpackerier. Spolmask i konsumtionsägg är ofarligt för konsumenten men kan upplevas som obehagligt.  

Smittvägar

Spolmask kan spridas till en fjäderfäflock genom inköp av smittade fåglar. Andra möjliga spridningsvägar kan vara indirekt smitta via till exempel redskap, utrustning och skodon. Det är mindre sannolikt att vilda fåglar sprider smittan. Parasitäggen kan överleva lång tid utomhus i rastgårdar och inomhus i fjäderfähus i ströbäddar, på inredningen och i sprickor i golv och väggar. Smittan sprids lätt mellan olika flockar, hus och avdelningar på samma gård.

Exakt hur smittspridningen går till mellan kommersiella flockar i Sverige är oklart.  

Diagnos

Obduktion: vid obduktion kan vuxna och sena larvstadier av spolmaskar påvisas i tarmen. Mikroskopisk undersökning krävs för att påvisa ägg och tidiga larvstadier i slemhinnan. Omfattningen av angreppet liksom tarmskadorna kan bedömas.

Parasitologisk undersökning av tarmar: vuxna spolmaskar, larver och ägg av spolmask kan påvisas.

Träckprov: påvisar parasitägg. Vid vanlig träckprovsundersökning kan ägg av spolmask och blindtarmmask (Heterakis gallinarum) inte särskiljas. Vid misstänkta fynd bör därför diagnosen verifieras genom parasitundersökning av tarmar. 

Provtagning för träckprovsundersökning

Träckprov för parasitundersökning bör tas som samlingsprov i plastpåse, helst totalt fyra prov om cirka 0,5 deciliter träck per flock i kommersiella besättningar. Träck ska samlas från flera platser i djurutrymmet. Träck samlas helst från gödselmattor, skrapa, skruv, på och under gödselbinge och annan inredning. Prov från rastgård och ströbädd ger ett mindre säkert resultat. Träcken behöver inte vara dagsfärsk.

Avmaskning

Avmaskningsmedel (bensimidazol) finns till tamhöns sedan våren 2009 (veterinärmedicinskt läkemedel). För närvarande finns två olika läkemedel godkända som kan användas till stora flockar och som administreras via dricksvattenledningarna. Förpackningsstorleken och administrationssättet lämpar sig inte för små hobbybesättningar. Observera att risken för återsmitta efter avmaskningen är mycket hög.

Smittsanering

Genom att sanera djurutrymmet mycket noga och byta det översta jordlagret eller plöja den mark djuren vistats på (till exempel i en rastgård) kan antalet smittförande spolmaskägg minskas. Att helt eliminera smittan från ett djurutrymme eller en rastgård är dock mycket svårt eftersom spolmaskägg är mycket tåliga och långlivade. Eliminering av spolmaskägg kräver sannolikt mycket noggrann rengöring, användning av desinfektionsmedel eller bekämpningsmedel med specifik effekt mot parasitägg, ytavbränning, eller byte av ytskikt på golv och väggar.

God hygien och låg djurtäthet (gott om plats) minskar risken för svåra parasitangrepp.

Svensk forskning om spolmask hos värphöns

Forskare på SVA och SLU bedriver tillsammans ett projekt om spolmask i svenska värphönsbesättningar. Lär mer om resultaten i en svensk sammanfattning från Svensk Veterinärtidning nr 8-9, 2011 (pdf).

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls