Kvigorna är mjölkbesättningens framtid och kostnaden för att föda upp en kviga är hög. För en långsiktigt hållbar ekonomi i ett mjölkföretag är det viktigt att förstakalvarna har friska juver. De nya rekommendationerna som tagits fram baseras på resultat från flera svenska forskningsprojekt men även på internationella rön. Rekommendationerna finns tillgängliga för mjölkproducenter, rådgivare och andra intresserade utan kostnad.
Bättre juverhälsa i besättningar med tydliga rutiner
I det senaste svenska projektet studerades 170 mjölkbesättningar som var indelade i tre grupper beroende på hur bra de lyckats med juverhälsan hos nykalvade kvigor. För att ta reda på orsakerna till skillnaderna studerades skötselrutiner och inhysning från kalv till kalvning. Projektet genomfördes av statsveterinär Karin Persson Waller på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, i samarbete med djurhälsoveterinär Åsa Lundberg och epidemiolog Ann Nyman på Växa.
– När vi jämförde rutiner och annan besättningsdata hittade vi både framgångs- och riskfaktorer. De tydligaste skillnaderna mellan grupperna var att de som lyckats bäst oftare använde skrivna rutiner för råmjölksutfodring, hade lägre celltal i tankmjölken och behövde skicka färre kor till slakt på grund av dålig juverhälsa. Dessutom var automatiska mjölkningssystem mindre vanliga bland dessa besättningar. Som väntat var mjölkproduktionen högre i de besättningar som lyckats bäst. De mjölkade oftare i ordning utifrån juverhälsa och hade oftare skrivna rutiner för utfodring av dräktiga kvigor. Att ha skrivna rutiner ger goda förutsättningar för bra tillväxt. Det kan förklara varför kvigorna var yngre när de kalvade i de besättningar som lyckats bäst med kvigorna, säger Karin Persson Waller.
Rekommendationer och praktiska råd för alla mjölkföretagare
Totalt har tolv rekommendationer tagits fram liksom praktisk information om hur man lyckas med varje rekommendation. Exempel på några av rekommendationerna är:
- Förhindra spridning av juverinfektioner från äldre kor till högdräktiga och nykalvade kvigor till exempel genom att undvika att hålla högdräktiga kvigor i lösdrift med mjölkande kor eller sinkor och att använda goda mjölkningsrutiner.
- Optimera utfodringen från nyfödd kalv till mjölkko och använd skrivna rutiner för olika åldersperioder till exempel genom att rutinerna för råmjölksutfodring är optimala och att kvigorna har en god energiförsörjning före/vid kalvning.
Tanken är att materialet ska användas som hjälpmedel för att identifiera förbättringsmöjligheter i besättningen. Rekommendationerna är presenterade utan inbördes ordning. Eftersom varje besättning är unik får prioriteringsordningen bestämmas utifrån dess förutsättningar och mål.
– Vi hoppas att dessa rekommendationer, tillsammans med den praktiska informationen om hur man ska lyckas, ska komma till nytta för lantbrukare, veterinärer och andra rådgivare som vill förbättra juverhälsan hos nykalvade kvigor. På Juverportalen.se finns både rekommendationerna och informationen om hur man lyckas med dessa fritt tillgängliga, avslutar Åsa Lundberg.
För mer information
Karin Persson Waller, docent, statsveterinär, SVA. karin.persson-waller@sva.se, 018-674672
Åsa Lundberg, VMD, expert juverhälsa, djurhälsoveterinär, Växa. asa.lundberg@vxa.se, 010-4710647
Ann Nyman, Agr. Dr., epidemiolog, Växa. ann.nyman@vxa.se, 010-4710656
