Får och nötkreatur kan drabbas av förgiftning om de äter giftiga växter. Risken är störst vid foderbrist, till exempel torka, eftersom djuren då äter giftiga växter som de normalt ratar eftersom de oftast smakar illa. Men det finns också giftiga växter som djuren tycker är smakliga. Torkning och ensilering kan ibland, men inte alltid, leda till att gifterna försvinner. Ibland kan foderkonservering leda till att den bittra smaken som växterna har i färskt tillstånd försvinner fast gifterna finns kvar.
– Förgiftning av växter är troligen ovanliga men eftersom de kan vara svåra att diagnosticera är osäkerheten stor. Ett exempel på en växt som är viktig att undvika är sprängört eftersom den är mycket giftig, säger Karin Persson Waller, statsveterinär på SVA.
Trädgårdsavfall som läggs in till betesdjuren kan också orsaka förgiftningar då trädgårdsväxter kan innehålla gifter och därför inte är lämpliga som foder.
Råd mot giftiga växter
- Gå ut i betesmarken eller vallen och titta vad som växer där innan djuren släpps ut.
- Ha inte för högt betestryck – tillskottsutfodra eller flytta djuren tidigt vid betesbrist.
- Ta bort giftiga växter från betet när det går eller stängsla bort vissa områden.
- Sätt upp skyltar om att trädgårdsavfall inte får slängas på betet om man bor nära samhälle/stad.
Kontakta veterinär vid misstanke om sjukdom och skicka döda djur till obduktion.
Exempel på giftiga växter
Här listar vi åtta exempel på växter som kan finnas på svenska beten och är giftiga för får och nötkreatur men på vår webbsida Giftiga växter A-Ö finns hela listan på giftiga växter, se länk nedan.
Sprängört (mycket giftig)
- Växer i fuktiga miljöer särskilt vid dyiga och leriga stränder vid näringsrika sjöar, vattendrag, diken och strandkärr. Kan upplevas som välsmakande. Hela växten är mycket giftig men särskilt roten. Om det finns gott om sprängört och djuren trampar sönder rötterna så att växtsaften läcker ut kan även vattnet de växer i bli farligt att dricka.
- Plötsliga dödsfall utan symtom eller kramper och andningsförlamning som snabbt leder till döden.
Idegran (mycket giftig)
- Idegran är vanligast som prydnadsväxt i trädgårdar. Vild idegran är sällsynt. Förgiftningar sker oftast om någon slänger in trädgårdsavfall som innehåller idegran på betesmarken. Om idegran finns på betet måste man stängsla av området. Djuren äter gärna idegran.
- Ofta plötsliga dödsfall (inom några timmar) utan att man sett symtom alternativt kan man se muskeldarrningar, andningsproblem och kolik innan djuret dör.
Stånds (mycket giftig)
- Växten är beskt i färskt tillstånd och ratas oftast därför på betet. På magra beten ökar risken att djuren börjar beta växten trots smaken. Beskheten försvinner när plantan torkas eller ensileras medan giftet är kvar vilket innebär risk för förgiftning även under stallperioden.
- Exempel på symtom är sämre aptit, förstoppning, diarré, buksmärtor, gulsot och onormalt beteende.
Ek (giftig)
- Förgiftning sker vanligen på våren när lövverket slår ut eller hösten då djuren äter ekollon. Omogna löv och ekollon är giftigare än mogna.
- Exempel på symtom är att djuren slutar idissla, blir slöa och hängiga, får koliksymtom, mörk/blodig diarré. Symtomen förvärras med tiden och svåra fall leder ofta till dödsfall.
Smörblomma (giftig)
- Smakar beskt så djuren äter sällan denna växt men om det är ont om bete kan de äta den och till och med utveckla begär för växten. Torkas växten försvinner giftet.
- Djur dör sällan av att äta smörblommor. Djuren behöver äta mycket av växten för att förgiftning ska ske. Exempel på symtom är salivering, kolik, svart diarré och vinglighet.
Lupiner (giftig)
- Bitterlupin är giftig främst när den bär skidor. Yngre lupiner är giftigare än äldre. Frön och skidor är de giftigaste delarna. Giftet kvarstår efter torkning och lagring.
- Om djuren äter stora mängder under kort tid kan de till exempel få nedsatt aptit, gulsot, andningssvårigheter och kramper. Dödsfall kan ske vid allvarliga fall. Kan orsaka missbildningar hos foster då moderdjuret äter växten under tidig dräktighet.
Svinmålla (giftig)
- Kan vara vanligt på betesmarker. Innehåller ämnen som är direkt giftiga eller som kan omvandlas till giftiga former. Gifterna finns kvar efter torkning och ensilering.
- Exempel på symtom efter konsumtion av stora mängder är ytlig andning, förlamning, diarré, medvetslöshet och dödsfall.
Fräkenväxter (t ex kärrfräken, åkerfräken) (giftig)
- Kärrfräken växer främst i fuktiga områden medan åkerfräken växer i alla slags miljöer. Verkar sprida sig alltmer i betesmarker. Gifterna finns kvar efter torkning.
- Exempel på symtom är störd matsmältning, försämrad kondition, diarré, muskelsvaghet (främst i bakdelen). Dödsfall är troligen ovanliga.
