Emil Wikström, veterinär och doktorand
Berätta om din roll i utbrottet
– Min roll var tvådelad. Jag doktorerar om afrikansk svinpest så jag var såklart väldigt intresserad av att säkra prover till min forskning och att dokumentera överlag. Dessutom åkte jag till utbrottsområdet som representant för SVA:s viltavdelning. Vi hjälpte till vid genomsökningen av skogen och provtog vildsvinskadaver. Dagarna därefter fortsatte jag med provtagning och att utbilda jägare i smittskydd, bland annat.
Finns det något ögonblick du aldrig kommer glömma?
– Under de första dagarna provtar jag ett dött vildsvin som ligger i ett dike. Plötslig tvärnitar en bil bredvid mig och ut hoppar en reporter från TT som såklart vill fotografera. Där står jag dubbelvikt i ett dike iklädd full skyddsmundering med rumpan i vädret och blir fotad. Bilderna hamnade i många tidningar. Det var en speciell upplevelse!
Hur går tankarna såhär i efterhand?
– Vi har längre förberett oss för ett utbrott av afrikansk svinpest, men när det väl hände kändes det ändå oväntat. Jag har inte jobbat med utbrott tidigare så jag lärde mig hur man ska tänka och vilka svårigheter som kan uppstå. Genom att vara ute och träffa människor, i stället för att bara sitta vid mikroskopet, mognade jag även mycket i mig själv. Uppslutningen från omgivningen var fantastisk, jägarna kammade igenom skogen och hörde av sig till mig när de hittade material, eftersom de visste att jag var intresserad av det till min forskning.
Viktor Ahlberg, laboratorieveterinär
Vad var din roll i utbrottet?
– Jag ansvarade för att koordinera analysverksamheten. Analyserna var inget nytt, det som tog tid vad att hantera all information och organisera arbetsflödet. Även om proverna var registrerade digitalt krävdes mycket logistikarbete för att få det att fungera i flera led med många inblandade.
– Vi tog även fram remisser och provtagningsinstruktioner som användes i fält. Man kanske tänker att utbrott innebär stora mängder prover, men detta utbrott av afrikansk svinpest har haft en helt annan karaktär än exempelvis Covid-19 när vi hanterade hundratusentals prover. Totalt har cirka 300 prover kommit in från området, ofta enstaka i taget. Även om proverna är få i antal tar det lång tid eftersom många prov måste analyseras direkt och det finns särskilda säkerhetsrutiner, till exempel krav på att duscha när man lämnar labbet.
Vad minns du tydligast?
– När jag och min kollega skulle lämna över det ödesmättade meddelandet om det första positiva provsvaret. Det är en sak att se ett resultat på en datorskärm men en annan att överlämna det, när man vet vilken kedja det drar i gång. Det var en mental urladdning.
Maria Nöremark, biträdande statsepizootolog
Berätta om din roll i utbrottet
– Jag hade en sammanhållande och koordinerande roll. Hela tiden uppstod nya frågor om riskvärderingar, kunskapsunderlag, övervakningsinsatser, provflöden och dataflöden. Många olika kompetenser behövdes och vi behövde ha ett väldigt nära samarbete mellan olika delar av SVA och även med externa parter för att lösa alla frågor.
– Något vi arbetade mycket med inom min avdelning var att ha järnkoll på dataflödena, allt från var kadavren hittades i skogen till den internationella rapporteringen. Information och siffror som lades ut på SVA:s webbplats analyserade vi och förklarade, så att innehållet var färdigtolkat och förståeligt för läsaren. Vi vet att andra länder, EU-kommissionen och stora handelspartners följde våra uppdateringar väldigt noggrant.
Vilket är ditt starkaste minne?
– Samtalet om att afrikansk svinpest hade påvisats, det glömmer jag nog aldrig. Jag var på en konferens med alla SVA-chefer i ett helt annat sammanhang när telefonen ringde. Det blev inte särskilt mycket konferens den dagen, i stället drog vi snabbt ihop ett gäng personer på plats och hade ett parallellmöte om utbrottet.
Hur går tankarna nu i efterhand?
– Jag är otroligt glad, tacksam och stolt över att få ha varit en del av det fina samarbetet som varit, där alla lagt andra saker åt sidan för att jobba tillsammans och styra utvecklingen efter behov. Vi har jobbat på ett bra sätt och hittat lösningar i krissituationer.
Camilla Ingelsson, lagerassistent
Vad var din roll i utbrottet?
– Jag och en kollega ansvarade för att plocka ihop de provtagningskit som användes i utbrottsområdet. Med dem kunde jägarna ta prover som sedan skickades tillbaka till SVA för analys. Det fanns inga färdiga provtagningskit, vi utformade dem specifikt för det här utbrottet tillsammans med veterinärer, epidemiologer och provtagare i fält. Under den första tiden hade vi kontakt med provtagningscentralen i Fagersta, de meddelade oss vilket material de var i behov av. När vi öppnade upp för beställningar av provtagningskit via webbplatsen kom vi även i kontakt med jägare.
Vilket ögonblick kommer du aldrig glömma?
– Kaoset under de första dagarna. Vi visste först inte exakt vad som behövdes, men hjälptes åt och gjorde det bästa vi kunde av situationen. Allt material fanns på lagret vilket gjorde att vi kunde sätta igång direkt med att göra provtagningskit. När det var som mest kom personer från andra avdelningar och hjälpte till. Tillsammans ordnade vi det!
