Sommaren 2018 samlades cirka 4 200 fästingar in från hela Norrland och 2019 närmare 1 000 fästingar från de tre nordvästligaste länen i landet med hjälp av allmänheten. Syftet med forskningsprojektet är att ta reda på hur utbredningen av fästingar ser ut i norra Sverige, vilka arter som kan hittas och hur vanligt det är att fästingarna bär på smittor.
Flera arter har skickats in
Insamlingen visar att fästingar finns i hela norra Sverige. Från alla kommuner norr om Dalälven har fästingar skickats in, med undantag för Arjeplogs kommun.
Inte helt otippat var fästingarten Ixodes ricinus, som heter just vanlig fästing på svenska, den vanligaste bland de inskickade exemplaren till SVA. Men insamlingen har även fått in flera tajgafästingar, Ixodes persulcatus, vilket kan tyda på att den har spridits till nya områden i norra Sverige. Även flyttfågelsfästingen Hyalomma marginatum har hittats i ett fall.
Borrelia och Anaplasma bland smittämnena
För att ta reda på vilka smittämnen fästingarna bar på har de analyserats. Det visade sig att många av fästingarna bar på flera smittämnen. Preliminära analysresultat från cirka 1 420 fästingar visar följande:
24 procent bar på Borrelia spp.
23 procent bar på Rickettsia spp.
17 procent bar på Anaplasma spp.
6 procent bar på Babesia spp.
– Fästingar har generellt stor betydelse som smittspridare, både mellan olika arter och mellan individer av samma art. Detta innebär att människor och djur som tidigare var förskonade från fästingburna sjukdomar nu riskerar att utsättas för nya smittor säger Anna Omazic, forskare vid SVA.
Samtliga av dessa smittämnen är zoonoser, det vill säga de kan smitta mellan djur och människa. Några av smittämnena ovan, exempelvis anaplasma, ger främst sjukdom på djur. Borrelia å andra sidan ger främst symptom på människa. Mer information om smittämnena finns på SVA:s webbplats. Sannolikt kommer även andra smittämnen att presenteras när resultaten har bearbetats ytterligare.
De flesta fästingar har plockats från hundar
Fästingarna som skickats in har främst suttit fast på hund (45 procent) och katt (44 procent). Cirka 10 procent av fästingarna har plockats från människa. I övrigt har det kommit in enstaka fästingar från häst, får, kanin, sork med mera.
Analyser av smittämnen pågår fortfarande och fler resultat förväntas komma under 2020.
– Vi fortsätter med det tidskrävande arbetet att artbestämma och analysera fästingarna. Vi är snart klara med de från 2018 och därefter startar vi upp arbetet med fästingarna från insamlingen 2019. Håll utkik efter uppdateringar på SVA:s webb, säger Anna Omazic.
Annan aktuell forskning om fästingar
SVA har ett annat pågående forskningsprojekt. Det samlar in ovanliga fästingar från hela landet. Läs mer om det här.
I ett nytt projekt som startar 2020 kommer flera av de redan insamlade fästingarna att användas igen. Forskarna ska studera de fästingar som plockats från hundar i norra Sverige, samt risken för att hundarna skall drabbas av fästingburna smittor. Läs mer här.
