Undersökningarna ger viktig kunskap om den fridlysta och hotade sköldpaddsarten. Utifrån obduktionsresultatet och efterföljande undersökningar kan information om sköldpaddans ålder, härkomst, hälsostatus och dödsorsak inhämtas. Eftersom sköldpaddsarten inte rapporterats i svenska vatten sedan 1800-talet är proverna värdefulla för forskning, både på kort och längre sikt.
En inledande obduktion har utförts och vävnadsprover har samlats in. Sköldpaddan som hittades i Smögen var en ung hona i gott näringstillstånd. Hon hade inga synliga sjukliga förändringar vilka kan förklara varför hon dött. Vid obduktionen konstaterades däremot flera äldre avläkta skador. På vänster sida av ryggskölden saknadesen del av skalet och i kroppshålan var tarmen sammanväxt med bukväggen. Skadorna på skalet och i tarmen bedöms ha uppstått till följd av trauma så som båtkrock, propellerskada eller hajattack.
– De gamla skadorna visar att hon överlevt en rejäl skada. Angående dödsorsaken överensstämmer fynden vid obduktionen med att sköldpaddan blivit bifångad (oavsiktligt fångad i fiskeutrustning) och drunknat. En annan tänkbar dödsorsak är att sköldpaddan frusit ihjäl, att hon helt enkelt hamnat i vinterkallt vatten som arten inte klarar. För att kunna säga mer får vi vänta in svar på de prover vi tagit och ska analysera, säger Elina Thorsson, veterinär på SVA.
Förutom Elina Thorsson medverkade även veterinär Gustav Averhed samt biolog Jasmine Stavenow på obduktionen.
– Eftersom havssköldpaddor lever nästintill uteslutande i haven speglar de den marina miljö de lever i. Dessutom är havssköldpaddor nästan som ekosystem i sig själva. Vi såg många olika arter på havssköldpaddans skal, så som havstulpaner, koralldjur och alger, säger Jasmine Stavenow.
I en film på Youtube (SVA Sverige) redovisar Elina Thorsson obduktionen och visar skadan på skölden.
